440 barn inom transvården har de senaste fem åren behandlats med stopphormoner. Dessa ska ge en betänketid innan beslut tas om behandling med östrogen eller testosteron, som leder till permanenta kroppsliga förändringar. Men även stopphormonerna kan påverka kroppen, enligt överläkaren och barnendokrinologen Rickard Nergård, som i programmet kallar behandlingen för »kemisk kastrering«.

Behandling med stopphormoner rekommenderas under högst två år för att minimera risken för biverkningar. Men i fallet med elvaårige »Leo« dröjde det fyra och ett halvt år innan hans hormonbehandling avslutades. Vid det laget hade han avvikelser på skelettet, med förändringar i ryggkotorna. Han diagnostiserades med benskörhet och var också betydligt kortare än väntat. Enligt Uppdrag granskning skrevs ingen avvikelserapport. Fallen med de tretton barnen ska nu ses över.

Uppdrag gransknings genomlysning visar också en splittring inom vården kring huruvida barn med könsdysfori ska kunna genomgå hormonbehandlingar eller inte. De sex behandlande klinikerna i Sverige har alla valt helt olika vägar. 

Karolinska universitetssjukhuset beslutade i våras att stoppa nya hormonbehandlingar av barn inom transvården och införa nya riktlinjer. Beslutet motiverades med att det saknas kunskap om långtidseffekterna av behandlingen, samtidigt som ett brittiskt domstolsbeslut slagit fast att personer under 16 år är för unga för att samtycka till behandling som bromsar puberteten.

Men medan Karolinska menar att behandlingarna är kontroversiella, saknar vetenskapligt stöd och innebär en risk för biverkningar, har de andra sjukhusen gjort andra bedömningar. I Linköping infördes först ett stopp, men efter samtal med bland andra Socialstyrelsen har behandlingarna återupptagits. I Uppsala och Lund är man mer restriktiv när nya beslut om behandling tas. I Alingsås och Umeå har man inte ändrat behandlingen alls.

Elena Lundberg, överläkare och barnendokrinolog vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, säger till Uppdrag granskning att man inte sett några biverkningar bland patienterna där.

– Jag känner ingen oro för patienterna eller för oss, säger hon och tillägger att hon har svårt att förstå Karolinskas beslut.