Redan 2018 slog kvinnans tidigare arbetsgivare larm till Ivo och berättade att hon hade polisanmälts för bedrägeri efter att en internutredning visat att hon förskrivit och hämtat ut mängder av preparatet Dysport vid ett stort antal tillfällen sedan 2012. Arbetsgivaren ansåg inte att det var troligt att förskrivningarna var medicinskt motiverade. När nu även Ivo granskat fallet visar en läkemedelsförteckning från E-hälsomyndigheten att läkaren skrivit ut sammanlagt runt 10 000 enheter mellan 2020 och 2021, till sig själv, en närstående och ytterligare en person. Ivo konstaterar att dessa förskrivningar kraftigt överskrider de mängder och intervall som rekommenderas i FASS och att det därför inte kan anses vara adekvat behandling.
Myndigheten skriver också att Dysport tillhör en begärlig läkemedelsgrupp, eftersom preparaten kan användas för skönhetsbehandlingar som inte faller inom läkemedelsförmånen, och att förskrivningarna i det här fallet har inneburit kostnader för regionen. Kvinnan själv hävdar att det inte rört sig om några skönhetsbehandlingar, utan att hon på egen hand behandlat sina kraftiga svettningar och migrän. När Ivo frågade henne varför hon inte sökt offentlig vård för hyperhidros och migrän, när den ges kostnadsfritt på sjukhus, fick myndigheten till svar att hon inte litar på svensk sjukvård. Den förklaringen köper inte Ivo som »finner det osannolikt att (läkaren) har tillit till svensk sjukvård i alla andra medicinska avseenden förutom besvär från överdrivna svettningar.«
Läkaren har också lämnat olika uppgifter om hur hon injicerat sig och hur ofta. Hon säger sig bland annat ha injicerat sig i ryggen, vilket Ivo också ställer sig frågande till. »Enligt Ivo är det osannolikt, för att inte säga omöjligt, för en person att injicera sig själv i exempelvis ryggen.«
