FoU-direktörerna i de sju universitetssjukhusregionerna har skrivit till Utbildningsdepartementet och begärt att staten skjuter till mer pengar till läkarnas grundutbildning. Ersättningen måste räknas upp omedelbart och därefter höjas i takt med att den nya läkarutbildningen är fullt uppbyggd, enligt direktörerna.

– Det här måste lösas snarast. Vi är mitt i införandet av det nya läkarprogrammet, och det är jätteviktigt att den processen får fortgå utan störningar, säger Andreas Scheutz som är forsknings- och innovationsdirektör i Uppsala och sitter i den nationella ALF-styrgruppen.

Lärosätena och regionerna samverkar för att utbilda nya läkare. Regionerna får ersättning för utbildningsuppdraget via ALF, ett avtal mellan staten och de sju universitetssjukhusregionerna.

Målsättningen är att det ska vara kostnadsneutralt för regionerna. Men i dag går de rejält back på uppdraget. Enligt en beräkning från Region Skåne och Lunds universitet täcker ALF-systemet bara cirka 60 procent av regionernas egentliga kostnader för läkarnas grundutbildning i dag. Och ännu värre blir det på sikt.

Den kliniska utbildningen blir allt viktigare – och dyrare – i och med det nya 6-åriga läkarprogrammet. Utbildningen leder direkt till en legitimation och innehåller fler och längre perioder med verksamhetsförlagd utbildning och verksamhetsintegrerat lärande (VFU/VIL). Det är fler mål som ska uppnås, fler kliniska examinationer och det krävs mer handledning.

– Läkarna som går ut kan omedelbart ha ansvar för att hantera livshotande tillstånd till exempel. Den praktiska delen av utbildningen är viktig för att säkerställa att läkarna har den erfarenhet som krävs och har lärt sig de moment de behöver, säger Andreas Scheutz.

För att gå plus minus noll krävs en omedelbar höjning av dagens belopp på 79 547 kronor per helårsstudent och år till 128 492 kronor, enligt regionerna. För att täcka kostnaderna för den nya utbildningen behövs sedan ytterligare en höjning till 145 225 kronor per student och år.

– Vi är oroliga för vi ser att diskrepansen redan nu är väldigt stor mellan det belopp som vi får och de verkliga kostnaderna.

I dag går regionerna in med pengarna som saknas. Som presumtiva arbetsgivare är de måna om att utbildningen håller en hög nivå. Men med den nya läkarutbildningen blir läget allt mer ohållbart, enligt Andreas Scheutz.

Vilka konsekvenser ser ni om ersättningen inte ökar?

– Det blir en utmaning i de flesta regioner, eftersom man använder medel som inte är budgeterade till utbildning utan till hälso- och sjukvården. Men vi förutsätter att staten ökar ersättningen. Vi tycker att vi har framfört väldigt tydliga argument och lagt fram ett robust underlag.

Ser du en risk för sämre utbildningskvalitet annars?

– Det blir ytterst en fråga för våra politiker i regionerna. Men det är inte rimligt att regionerna ska bära kostnaden. I värsta fall kan regionerna behöva använda sin möjlighet att säga upp ALF-avtalet.

Regionerna har redan för flera år sedan, i samband med att förslaget om den nya läkarutbildningen kom, larmat om att den nya utbildningen kommer att bli mer resurskrävande.

FoU-direktörerna har även tagit upp frågan flera gånger i den nationella styrgruppen, där bland annat Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet är representerande. Men de har inte fått gehör, enligt Andreas Scheutz.

Även Universitetskanslersämbetets (UKÄ) externa arbetsgrupp som granskade lärosätenas ansökningar om att få utfärda läkarexamen lyfte fram finansieringen som bekymmersam.

– Om man vill ha den kvalitet på utbildningen som bedömargruppen anser att man behöver, behövs det mer resurser både till universiteten och regionerna, sa Nils Danielsen, som var vice ordförande i arbetsgruppen, till Läkartidningen för ett år sedan.

Förra hösten skickade FoU-direktörerna in en skrivelse till Utbildningsdepartementet, där de bad om mer pengar. Departementet bad dem precisera hur mycket som behövs och när, vilket regionerna nu har gjort. Men några extra statliga medel har inte skjutits till. Utbildningsdepartementet uppger att frågan är under beredning, men vill inte ge ytterligare kommentarer till Läkartidningen.

Bland dem som är inblandade i läkarutbildningen växer frustrationen och oron, enligt Christer Larsson som är programansvarig för läkarutbildningen i Lund.

– Vi är precis som alla andra program väldigt bekymrade över ekonomin. Får vi inte mer resurser vet jag faktiskt inte hur vi ska få ihop det. Framför allt termin 12 blir det mycket klinik, och det blir en mycket dyr klinik.

 Vad händer om staten inte skjuter till pengar?

– Antingen måste sjukvården stå för en större del av kostnaderna för läkarutbildningen eller så blir det en sämre kvalitet, säger Christer Larsson.

Avtal mellan staten och universitetssjukhusregionerna

ALF är förkortningen på ett avtal mellan staten och de sju universitetssjukhusregionerna. Avtalet reglerar bland annat hur mycket pengar regionerna ska få från staten för att bedriva klinisk forskning och för att medverka i utbildningen av läkare (GU-ALF).

ALF-avtalet kompletteras med regionala avtal mellan universiteten och regionerna, som bland annat reglerar prioritering och fördelning av ALF-ersättningen. Det innebär att varje region prioriterar och fördelar medlen på lite olika sätt.

Sedan 2015 finns en nationell styrgrupp för ALF-avtalet som består av representanter för staten och regionerna. I styrgruppen sitter 14 ledamöter. De representerar de sju regioner som omfattas av ALF-avtalet men även Utbildningsdepartementet, Socialdepartementet och de medicinska fakulteterna vid Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Uppsala universitet, Örebro universitet och Umeå universitet.

Styrgruppens uppdrag är att följa upp hur ALF-avtalet tillämpas. De lämnar förslag på utformning och genomförande av återkommande utvärderingar av universitetssjukvården.