Samarbete i skarpt läge ska rusta studenter för läkaryrket

I ett rymligt rum på regiondrivna Bra liv Råslätt vårdcentral förbereder läkarstudenten Nina Akho och sjuksköterskestudenterna Fanny Nycander och Erica Karlsson nästa patientbesök. Egentligen ingår även en arbetsterapeutstudent i konstellationen, men han är sjuk. Teamhandledaren, ST-läkaren Kajsa Bokne, sitter en bit bort med block och penna i handen.

Sedan ett drygt år har läkarstudenterna på termin 9 vid Linköpings universitet, med Jönköping som studieort, en två veckor lång praktik på en klinisk undervisningsmottagning (KUM) på schemat. Förutom vårdcentralen i Råslätt har även två andra vårdcentraler i regionen haft studentgrupper hos sig förra året.

Syftet är att träna på samarbete, utveckla en förståelse för varandras yrkesroller och kompetensområden och få en bättre helhetsbild av patienten. Samtidigt övar studenterna på sin egen yrkesroll.

Linköpings universitet brukar lyftas fram som ett föredöme bland läkarutbildningarna när det gäller interprofessionellt lärande (IPL). 1996 var den medicinska fakulteten först i världen med att starta en klinisk utbildningsavdelning (KUA) på en ortopediavdelning vid Universitetssjukhuset i Linköping. Med KUM trampar man återigen upp ny mark.

Det finns visserligen undervisningsmottagningar i slutenvården, där studenterna arbetar i team, samt studentmottagningar i primärvården – men ingen annan som drivs i teamform, enligt Maria Mauritz. Hon är distriktsläkare på Råslätts vårdcentral, lärare på läkarprogrammet i Linköping och ansvarig för den verksamhetsförlagda utbildningen i primärvården i Jönköping.

– Jag känner inte till någon annan klinisk undervisningsmottagning i primärvården som helt drivs enligt IPL. Jag kan inte svära på att vi är de enda, men jag är rätt säker på det.

Maria Mauritz är även en eldsjäl bakom det nya konceptet, som kom till när läkarutbildningen vid Linköpings universitet utlokaliserades 2019. Då tillkom tre nya studieorter, varav Jönköping är en.

På läkarprogrammet i Linköping ingår flera interprofessionella moment. Det tredje och sista har tidigare bestått av en praktikperiod om två veckor på en klinisk undervisningsavdelning.

Den nya sexåriga läkarutbildningens läroplan lägger mer betoning på IPL, liksom första linjens vård, där primärvården ges en allt viktigare roll. Det gav Maria Mauritz idén att bygga upp en undervisningsmottagning inom primärvården i stället för en undervisningsavdelning på ett sjukhus.

– I lärandemålen för interprofessionellt lärande står det att man ska uppnå en helhetssyn i relation till patientens behov. Det är vi bra på i primärvården. Vi har alltid arbetat patientcentrerat.

KUM drivs som ett samarbete mellan Hälsohögskolan vid Jönköping University, Region Jönköpings län och Linköpings universitet. Än så länge består teamen i Jönköping av de tre studentprofessionerna. På sikt är dock tanken att bygga ut grupperna med fler kategorier, som socionom- och fysioterapeutstudenter.

I nuläget finns det däremot inga planer på att övriga studieorter ska följa i Jönköpings spår, enligt Jan-Erik Karlsson, som är överläkare, biträdande professor och företrädare för läkarutbildningen vid Linköpings universitet. En delförklaring till att inte alla har samma modell är att det inte fanns någon bra möjlighet att bygga upp en sådan avdelning inom slutenvården i Jönköping, enligt Jan-Erik Karlsson.

– Men vi valde framför allt att göra detta för att det ligger i linje med utvecklingen mot nära vård och att primärvården får en viktigare roll för första linjens vård, tillägger han.

Råslätts vårdcentral ligger i ett nytt vårdcentrum, som även rymmer bland annat folktandvård, en barnavårdscentral och en öppen förskola. Byggnaden sticker ut bland de identiska pastellfärgade höghusen. Området finns sedan flera år på polisens lista över utsatta områden.

Vårdcentralen, som är på god väg att bli Jönköpings tredje akademiska vårdcentral, beskrivs däremot som en grön ö med ovanligt stabil läkarbemanning. En del distriktsläkare har arbetat här i 25–30 år, och verksamheten lockar till sig många utbildningsläkare.

Studenterna som kommer till vårdcentralen delas in i team och tar sedan emot två till tre timslånga patientbesök dagligen under praktiken. Om det rör sig om ett läkarbesök är professionshandledaren en legitimerad läkare, är det ett arbetsterapeutbesök eller ett sjuksköterskebesök är handledaren från det aktuella yrket.

Inför besöken går teamet bland annat igenom hur de ska agera och vilka insatser som kan bli aktuella. Studenterna tar sedan självständigt emot patienten, undersöker, behandlar, bedömer och avslutar besöket. Efteråt samlas de för att dokumentera och reflektera tillsammans, och hela KUM-perioden avslutas med ett slutseminarium.

Patienterna väljs ut dels utifrån intresse att delta, dels utifrån vilka behov de har.

– Det kan vara allt möjligt. Den här veckan har vi haft allt från hudförändringar till årskontroller för diabetes och hypertoni, säger läkarstudenten Nina Akho.

Hittills har både studenter och patienter i stort sett varit nöjda, enligt de utvärderingar som gjorts.

– Det roligaste har varit att vi har kunnat växa in i våra roller tillsammans. Det är intressant att man har olika infallsvinklar på en patients liv och sjukdom och ser olika problem som ska lösas, säger Nina Akho.

Läkarstudenterna Linnea Dahlin och Abdo Hadrous instämmer:

– Man får inte bara en bild av vad andra yrkeskategorier gör, utan också av vad de tänker inför ett besök, och så lär man sig att arbeta i team, säger Linnea Dahlin.

Både sjuksköterskestudenterna och läkarstudenterna tycker att det är bra att momentet ligger i slutet av utbildningarna.

– Det är nu det känns mer relevant. Snart får vi komma ut och jobba som underläkare, säger Nina Akho.

Men de har också invändningar. De hade gärna träffat ännu fler patienter och ifrågasätter att studieorterna har olika modeller. De påpekar att teamarbetet inte är lika etablerat inom primärvården som på en vårdavdelning.

– På en vårdcentral jobbar man kanske inte så här i vanliga fall och får tänka efter mer hur man ska få in alla yrkeskategorier, säger Linnea Dahlin.

Bakom undervisningsmottagningen ligger flera års planerande och mycket logistiskt pusslande. Pandemin har försvårat starten, men Christina Uppenberg, som är verksamhetschef på Råslätts vårdcentral, beskriver ändå KUM-uppdraget som ett lyft.

– Läkarna tycker att det är kul att göra något annat. Det blir ett avbrott i vardagen och studenterna lever upp.

Studentmottagningen innebär också en rekryteringsfördel. Dels för att de ordinarie läkarnas arbetsuppgifter blir mer varierade, dels för att studenter får upp ögonen för primärvården och vårdcentralen.

– Vi har alltid haft många studenter hos oss. De är ju framtidens medarbetare. Det är inte ovanligt att studenter som varit här hör av sig när de blivit underläkare, säger Christina Uppenberg.

Bland ST-läkarna och distriktsläkarna är det populärt att vara teamhandledare.

– Det är ett jätteroligt avbrott från det vanliga mottagningsarbetet. Det är när man ska handleda någon annan man förstår att man måste kunna saker ganska bra själv för att förklara och vidarebefordra sin kunskap, säger ST-läkaren Simon Alfraeus.

Kollegan Kajsa Bokne håller med.

– Man lär sig mycket själv också. Sedan tycker jag det är bra att vi inte har egen mottagning när vi har KUM-mottagning. Det gör att vi kan lägga allt fokus på detta, och det gör att det blir bra.

De tycker att det är bra att studenter övar på att samarbeta över gränserna redan under utbildningen. Under de två KUM-veckorna syns en tydlig utveckling, tycker Kajsa Bokne.

– När man följer samma grupp ser man hur de blir mer sammansvetsade och att de har lärt sig att dra nytta av varandras kunskaper på ett annat sätt mot slutet av perioden.

Konceptet ska utvärderas av medicinska fakulteten i Linköping framöver.

– Är det en hållbar väg, och nås lärandemålen? Jag tror på idén, men pandemin har ställt till det lite, säger Jan-Erik Karlsson.

Samtidigt ser både han och Maria Mauritz en del utmaningar. Det krävs mer pusslande och planering jämfört med en undervisningsavdelning, där patienter och personal alltid är på plats. Dessutom är det viktigt att göra ett bra patienturval.

– Vi måste hitta en metod för att välja patienter med multipla behov, och som har den komplexitet som krävs för att detta ska fungera bra, säger Jan-Erik Karlsson.

Maria Mauritz håller med. Multisjuka äldre är en grupp som exempelvis passar bra, enligt henne.

– Det bör inte heller vara alltför riggat vem de ska träffa och vem som ska lösa deras problem, utan att studenterna får vara med och lösa vem som ska göra vad.