När pandemin slog till 2020 sjönk antalet överbeläggningar och utlokaliseringar på landets sjukhus. En förklaring är att färre patienter sökte vård och att sjukhusen fokuserade på att ta hand om patienter med covid-19 – mycket annan vård fick skjutas upp.
Men under förra året vände siffrorna uppåt igen. Enligt statistik från Sveriges Kommuner och regioner var det i snitt 4,4 överbeläggningar per 100 disponibla vårdplatser i landet 2021. Det är en tydlig ökning jämfört med 2020 – dock inte riktigt i nivå med rekordåret 2019, då siffran var 5 överbeläggningar per 100 vårdplatser.
De utlokaliserade patienterna blir också fler. Rikssnittet var nästan 2,9 per 100 vårdplatser under 2021, vilket är den högsta noteringen sedan 2013.
Det är framför allt efter förra sommaren som läget blivit mer pressat. En arbetsplats där personalen dagligen fått brottas med att vårdplatserna inte räcker till är medicinkliniken vid Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås.
– Det har varit en jättetuff höst, säger Lise-Lott Norrman, överläkare på medicinkliniken och Saco-ombud.
Sedan i september har hon fört egen statistik över antalet överbeläggningar och utlokaliseringar på kliniken. Beläggningsgraden har sällan varit under 120 procent, berättar hon.
– När det var som värst en dag i oktober hade vi 159 patienter men bara 111 öppna vårdplatser på medicinkliniken.
Men problemet med överbeläggningar och utlokaliseringar är varken nytt eller något som är unikt för SÄS. Det menar Björn Fredriksson, också han överläkare på medicinkliniken.
– Det har varit ständiga överbeläggningar och utlokaliserade patienter under lång tid. I perioder är det lite bättre, men i perioder är det jättejobbigt. Det beror på personalbrist, framför allt på sjuksköterskor.
Bristen på vårdplatser medför flera utmaningar i arbetet, menar Björn Fredriksson. Det handlar bland annat om att den personal som tar emot utlokaliserade patienter inte är van vid patienterna och vilka rutiner som finns kring dem.
– Det finns risker för att kontroller inte blir gjorda, det blir dålig kontinuitet bland läkarna, rondningen blir inte från samma team – och det kanske blir färre ronder. Det är mångfasetterat.
Han pekar också på att det är välkänt att överbeläggningar och utlokaliseringar medför medicinska risker för patienterna.
– De undersökningar som är gjorda har ofta visat att det ger ökad risk för vårdskador och vårdrelaterade problem, exempelvis infektioner och felmedicinering, men även en ökad dödlighet. Vi vet att det är dåligt, men det fortgår år efter år. Det är inte acceptabelt.
Dessutom varnar Björn Fredriksson för att jakten på lediga vårdplatser kan leda vården fel.
– Sjukhusets fokus blir inte att ställa rätt diagnos och ge en så bra behandling som möjligt, i stället handlar det om hur vi ska frigöra vårdplatser. Det blir konstigt hur man vrider fokus från att ta hand om sjuka till att skriva ut folk.
Haval Mostafa, ST-läkare i internmedicin på SÄS, pekar på att överbeläggningar och utlokaliseringar också innebär en större arbetsbörda för både omvårdnadspersonalen och läkarna.
– När jag är på avdelning har jag vanligtvis hand om sex–sju patienter. Men i höstas hade jag och en vikarierande underläkare hand om över 20 utlokaliserade. Det är en extrem belastning.
Arbetsbördan med många extra pass och jourer påverkar i sin tur bemanningen.
– Det är några av anledningarna till att sjuksköterskor och ST-kollegor slutar eller går på tjänstledighet för att prova annat. Det blir en ond cirkel, och belastningen ökar på dem som väljer att stanna kvar, säger Haval Mostafa.
I december gjorde Saco och Kommunal en framställan till arbetsgivaren om krav på åtgärder för att komma till rätta med problemen kopplade till vårdplatsbristen på medicinkliniken.
– Sjukhusets svar var att man ska tillsätta grupper som bland annat ska se över jourerna och titta på hur man kan öppna en ny äldrevårdsavdelning. Ska man rekrytera personal dit behöver man ju locka med något extra, som exempelvis bättre arbetstider. Men det blir ingen 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket i nuläget, säger Lise-Lott Norrman.
Joakim Höstner, tillgänglighets- och produktionschef på SÄS, konstaterar att belastningen på sjukhuset pendlat lite upp och ner under den senaste tiden.
– Men tidvis har det varit en ganska stor överbeläggningsdel som givetvis inte är något att eftersträva. Det är inte bra för arbetsmiljön, det är inte bra för den allmänna omvårdnaden. Vi vet ju att överbeläggningar och utlokaliseringar förlänger vårdtider som bidrar till en negativ spiral.
Han bekräftar att sjukhuset har en särskild arbetsgrupp som ska stötta medicinkliniken med att se över jourverksamheten och bemanningen. Sjukhuset gör också en övergripande översyn av vårdplatsläget.
Dessutom pågår planeringen av den nya vårdavdelningen för sköra äldre som man hoppas kunna öppna under 2022.
– Det blir ett tillskott av vårdplatser, och det ska förhoppningsvis också avlasta den situation som är på medicinkliniken nu.
I ett första steg handlar det om 16 vårdplatser.
Räcker de här 16 vårdplatserna för att komma till rätta med problemen på medicinkliniken?
– Det ligger nog ganska bra i storlek, under förutsättningen att man kan fortsätta upprätthålla de platser som redan finns. Då kommer det att bli en substantiell skillnad. För det är ju så att när man precis tippar över och det börjar bli för mycket, då blir det en negativ spiral. Det gäller att komma ur den. Gör man det, då är det inte säkert att det behövs så stora mängder vårdplatser.
Joakim Höstner menar samtidigt att det är en utmaning att locka personal till den nya avdelningen.
– Plockar man personal från andra ställen, ja, då kanske man får problem där, och det kan gälla både på sjukhuset och regionalt. Det gäller att göra det på ett bra sätt, men det är svårt.
På regionnivå är det Region Västernorrland som toppar statistiken med 9 överbeläggningar per 100 vårdplatser. Läget är särskilt ansträngt på Sundsvalls sjukhus.
– Januari har börjat sämre än i fjol. En vanlig dag har vi kanske 30 överbeläggningar, men häromveckan var det 60. Det är extremt mycket på sjukhusets 170 öppna platser inom den somatiska vuxenvården, säger Vilhelm Sjögren, vice ordförande i Medelpads läkarförening.
Samtidigt har regionen under det senaste året fattat beslut om ett sparpaket som innebär en neddragning av vårdplatser vid sjukhusen.
– Vi skulle ha behövt en expansion snarare än ett sparpaket eftersom vi bevisligen dras med stora överbeläggningar, vilket är dåligt både ur patientsynpunkt och ur rekryteringssynpunkt.
Det ansträngda läget på Sundsvalls sjukhus har också dragit till sig uppmärksamhet från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). I slutet av januari rapporterade Sundsvalls Tidning att Ivo inleder en tillsyn med anledning av överbeläggningssituationen. Enligt Ivo är orsaken uppgifter som kommit in till myndigheten.
Vad har du för förhoppningar på Ivos tillsyn?
– Jag hoppas att det blir en skarp skrivning så att man från ledningshåll agerar mot platsbristen, säger Vilhelm Sjögren.
En annan region som haft en dyster utveckling är Blekinge. Under 2021 fördubblades överbeläggningarna jämfört med 2019 och landade på 7 per 100 vårdplatser. De utlokaliserade patienterna ökade från knappt 2 till 5,3 per 100 vårdplatser under samma period.
– Från sommaren och under hösten så har det varit alldeles för mycket utlokaliserade patienter. Man har gått över till att det nya normala är ett slags skarpt läge, säger Jonas Andersson, ordförande i Blekinge läkarförening.
Han berättar att bristen på vårdplatser graderas i fyra steg: normalläge, ansträngt läge, extremt ansträngt läge och skarpt läge.
– Går man två år tillbaka var det nästan alltid normalläge eller ansträngt, ibland lite högre. Men senaste halvåret har det växlat mellan extremt ansträngt och skarpt läge. Det är naturligtvis inte bra.
Varför har situationen blivit så ansträngd på senare tid?
– Ett problem var att man la ner en medicinsk vårdavdelning för några år sedan. Efter det har man fått för få vårdplatser.
Ett annat problem är att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor till vårdavdelningarna.
– Det man måste titta på är att göra det attraktivt för sköterskor att välja att vara kvar och jobba på vårdavdelningarna. Nu är det kanske mer attraktivt som sköterska att jobba med administration eller på en IT-avdelning.
Birgitta Friberg, områdeschef för specialiserad vård i Region Blekinge, konstaterar att det varit svårt att hålla vårdplatser öppna under den senaste tiden och att det varit en mycket ansträngande period för vårdpersonalen.
– Sedan har vi under hösten haft det svårt med ett ökat inflöde av patienter på akuten och problem med bemanningen. Det var svårt att rekrytera tillräckligt med personal för att bemanna våra vårdplatser.
Bemanningsproblemen hänger delvis ihop med att personalen blev tröttkörd av pandemin, menar Birgitta Friberg.
– Vår personal fick fyra veckors sommarsemester i den mån det gick. Trots att vi gjorde det så var det kanske inte tillräckligt, eftersom man hade gått igenom så mycket över tid under pandemin. Det var en del som valde att gå till andra verksamheter, både internt och externt.
Men det finns konkreta planer för att komma till rätta med problemen.
– Vi har under hösten fortsatt ett arbete framåt för att vi ska få en minskning av överbeläggningar och utlokaliserade patienter. På kort sikt vill vi öppna en ny vårdavdelning för internmedicinplatser.
Totalt handlar det om 21 vårdplatser. Rekryteringen till avdelningen ska ske successivt, men tanken är att de nya vårdplatserna ska vara på plats under våren.
Jonas Andersson är positiv till arbetsgivarens planer.
– Jag tror att man kommer att lyckas att öppna upp åtminstone 15 platser i ett första steg. Men sedan är det viktigt att man inte stänger någon annanstans, för då har man inte vunnit något.
Det finns regioner som sticker ut i positiv bemärkelse. Region Kalmar har legat långt under riksgenomsnittet för överbeläggningar i flera år. Förra året hade man 0,8 överbeläggningar per 100 vårdplatser.
– Vi har ju förstås också sköterskebrist på vårdavdelningar, men än så länge har vi ett hyfsat antal vårdplatser på våra sjukhus, säger Moa Bodlund Odensten, vice ordförande i Kalmar läns läkarförening.
– Vad som är framgångsfaktorn är svårt att svara på, men det är lite mindre sjukhus och kanske lite lättare att hantera patientmängden, fortsätter hon.
Faktum är dock att överbeläggningarna har ökat stadigt i de flesta regioner sedan 2013 – med en tillfällig paus pandemiåret 2020. Björn Fredriksson i Borås menar att problemet med för få vårdplatser borde lyftas till en högre nivå.
– Det spelar ingen roll vilka lokala lösningar vi hittar på för att hålla det flytande. Det är ett nationellt problem. De flesta sjukhusen har delar som går på knäna för att man inte kan ha vårdplatser öppna. Det måste göras något centralt, nationellt. Vi måste fundera på vad det är för sjukvård vi vill ha, säger han.
Emma Spak, sektionschef för hälso- och sjukvård på Sveriges Kommuner och regioner (SKR), håller med om att överbeläggningar och utlokaliseringar är ett symtom på att det saknas vårdplatser, men hon pekar på att frågan är tudelad.
– Man behöver skilja på en minskning av vårdplatser tack vare medicinska framsteg och bättre arbetssätt och brist på vårdplatser som vi egentligen vill ha öppna men där vi saknar personalresurser för att ha det. Man kan inte bara säga att vi ska öka platsantalet, utan vi ska ha det antal vårdplatser som behövs för att kunna bedriva verksamheten, säger Emma Spak.
För att kunna ha rätt antal vårdplatser öppna är kompetensförsörjningsfrågan en nyckel, menar Emma Spak.
– SKR har gått in i en överenskommelse och haft dialoger med de fackliga organisationerna precis innan jul just kring långsiktiga arbetsmiljöfrågor och kompetensutvecklingsfrågor. Det är otroligt viktiga frågor att jobba med för att kunna rekrytera och behålla bemanning över tid. Ska man kunna hålla vårdplatser öppna handlar det om bemanning.
Läkarförbundet har sedan länge efterlyst mer statlig styrning av vården. Förra veckan presenterade forna alliansen (C, L, M och KD) ett initiativ i socialutskottet som bland annat innebär att man vill ha en nationell plan för antalet vårdplatser. Enligt Sofia Rydgren Stale, Läkarförbundets ordförande, skulle det vara ett steg i rätt riktning.
– Det behövs fler vårdplatser, och regeringen i samråd med regioner behöver sätta tydliga mål för det. Man behöver också ha någon form av ekonomiska incitament där staten belönar de regioner som når målen. Det behövs mer kraft och energi från regionerna för att lösa vårdplatsbristen, säger hon.
Även Sofia Rydgren Stale ser svårigheten att rekrytera som en förklaring till vårdplatsbristen. Men hon anser samtidigt att regionerna rationaliserat bort alldeles för många vårdplatser de senaste åren.
– Det har gått för långt. Antalet överbeläggningar och utlokaliseringar visar att vi har ett större behov av vårdplatser än vad det finns tillgängliga.
Läs även: Ivo växlar upp tillsynen – öppnar för fler skarpa förelägganden
(uppdaterad 2022-02-10)