Som Läkartidningen berättat granskar Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) akutmottagningen i Gällivare efter larm om att AT-läkare inte får tillräckligt stöd.

Ivo har tidigare sagt att AT-läkare i normalfallet inte ska arbeta självständigt utan en legitimerad läkare på plats på akuten, som är ansvarig för patienterna. Tillsynsmyndigheten har även kritiserat regioner som låter AT-läkare ta för stort ansvar.

Det är en fråga om patientsäkerhet, men även de unga läkare som får ta för stort ansvar för tidigt i karriären kan råka illa ut.

Det vet Tomas Ruthström. Hans tid som AT-läkare blev inte alls som han tänkt sig.

I slutet av oktober 2019 är han primärjour på kirurgavdelningen vid Skellefteå sjukhus, med en bakjour i hemmet som enda stöd. Han har då hunnit avverka ungefär ett halvår av allmäntjänstgöringen.

Han befinner sig på akutmottagningen när kirurgavdelningen kallar på honom. Tillståndet för en nyopererad patient har oväntat och snabbt försämrats. Väl där ser han direkt att patientens allmäntillstånd är dåligt, men han kan inte komma på varför.

– Jag kände en sådan vanmakt. Patienten blev snabbt sämre. Men jag kunde inte vidta några åtgärder för att stabilisera, eftersom jag inte visste vad som var ostabilt, säger Tomas Ruthström.

Han ber personalen kontakta narkosjouren. Strax därpå stannar patientens hjärta. Hjärt- och lungräddningen pågår i 28 minuter, men patientens liv går inte att rädda.

Dödsfallet var oväntat, förloppet snabbt och dramatiskt. Direkt efteråt erbjöds personalen debriefing, men Tomas Ruthström skyndade ner till akutmottagningen.

När Tomas Ruthström ställs inför akuta situationer, händer det att han får flashbacks från det oväntade dödsfallet som inträffade under primärjouren som AT-läkare. »Det är fortfarande en av de mest dramatiska situationerna som jag varit i«, säger han. Foto: Privat

– Jag hade flera patienter på akuten som väntade på mig. Det var först efteråt jag hörde att det varit debriefing.

Efter passet pratade han och narkosjouren om det som skett. När han kom hem började tankarna mala; Varför gick det som det gick? Hade han kunnat rädda patienten?

– Jag mådde ganska dåligt psykiskt. Jag förändrades av det som hände, säger han och fortsätter:

– Jag hade varit med om hjärtstopp innan. Men då hade jag bara stått bredvid och stressen låg inte på mig. Att se någon dö framför mina ögon när jag var ensam ansvarig var skitjobbigt, säger Tomas Ruthström.

Han började reflektera över att han som AT-läkare tillåtits arbeta ensam som primärjour.

– En legitimation står för något. Det betyder att man är formellt kompetent att hantera akut livshotande situationer. Som AT-läkare förväntas du inte kunna det – men kan behöva göra det i praktiken. Det blir dubbla budskap.

Ungefär ett år senare fick Tomas Ruthström ett brev från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). En närstående till patienten hade anmält händelsen, och myndigheten hade öppnat ett tillsynsärende.

– Det kändes jobbigt. Jag blev lite förvånad också eftersom det gått ganska lång tid.

Ivos utredning slutade med kritik mot vårdgivaren på två punkter. Dels för att rutinerna för larmkedjan inte var tillräckligt tydliga, dels för att inte tillräcklig medicinsk kompetens fanns på plats. Tomas Ruthström fick däremot ingen kritik. Varken Ivos eller sjukhusets egen utredning visade att patientens liv hade kunnat räddats.

– Även med den optimala handläggningen hade utfallet blivit detsamma. I just det här fallet hade det nog inte spelat någon roll om det var jag eller överläkaren på kliniken som varit primärjour, säger han och fortsätter:

– Men när det hände, var det jättejobbigt. Då visste jag inte om patienten dött för att jag hade tabbat mig.

I dag klandrar Tomas Ruthström varken arbetsgivaren eller sig själv. Han arbetar kvar som underläkare på Skellefteå sjukhus, fast på medicinkliniken.

Det är inte lika vanligt att AT-läkare går primärjour utan handledning på plats på sjukhuset, men enligt Tomas Ruthström förekommer det fortfarande.

– När jag är nattjour på medicin händer det att primärjouren på ortoped/kirurgen, som har en gemensam jourlinje, är en olegitimerad läkare.

Erfarenheten han bär på, gör att han alltid försöker att anstränga sig för att stötta dem. Ibland berättar han om händelsen och hur den har påverkade honom.

– Jag vill att de ska veta att även om jag verkar ganska trygg i min yrkesroll nu, så har jag inte alltid varit det. Svåra situationer är en del av yrket för alla läkare. Men det blir lättare när man får mer erfarenhet, säger han.