Brist på smärtläkare – och för få nya utbildas

Svenska smärtläkarföreningens ordförande Märta Segerdahl målar upp en bild av utmaningarna för tilläggsspecialiteten som föddes 1996: Det finns för få smärtläkare, medelåldern ligger runt 60 år och många av de yrkesverksamma har redan uppnått pensionsåldern. Tillgången på specialister är även ojämnt fördelad över landet.

Efterfrågan på kompetensen bedöms öka ännu mer framöver.

– Ungefär 30 procent av alla nybesök i primärvården innehåller en smärtproblematik, säger Märta Segerdahl.

Samtidigt går utbildningen av nya smärtläkare, enligt henne, för långsamt. I dag finns cirka 10 ST-läkare totalt sett, varav några vidareutbildar sig utanför en ordinarie ST-tjänst. Det räcker inte, enligt Smärtläkarföreningen, som bedömer att kåren skulle behöva växa med ytterligare 250 specialister.

– Vi har haft en lucka på många år där vi inte har haft några ST-läkare alls. Det är bra att det utbildas fler nu, men det är inte tillräckligt, säger Märta Segerdahl, som är anestesiolog i grunden och blev specialist i smärtlindring 1998.

Hon fortsätter:

– Fler måste utbildas till smärtläkare, men kunskapen måste också nå ut bredare till primärvården. Smärtläkarna måste stötta allmänläkarna. Alla patienter kan inte gå till en specialistmottagning.

Enligt föreningen är ett stort problem för återväxten att smärtvården på många håll är fragmentiserad, lågt prioriterad och i vissa fall utlagd på vårdval utan ett utbildningsuppdrag.

– Klinikerna ligger ofta under någon annan verksamhet. Eftersom det inte ses som kärnverksamhet får smärtvården i hårda ekonomiska tider stryka på foten, säger Märta Segerdahl.

Splittringen och bristen på kontinuitet försvårar utbildningen av nya smärtläkare. 

Men det finns också positiva exempel. Region Uppsala beskrivs som något av en grön ö när det gäller både smärtvård och utbildning av nya specialister. Smärtcent-rum på Akademiska sjukhuset i Uppsala är en ovanligt heltäckande enhet, enligt ST-läkarna Tomas Wahlberg och Martin Hjälm.

– Det är en stor smärtklinik, och alla typer av smärtlindring finns representerade. Det finns bra utarbetade spår och vi kan få en komplett utbildning, säger Martin Hjälm.

Alla som har en klinisk basspecialitet kan vidareutbilda sig i smärtlindring. Den vanligaste bakgrunden är allmänmedicin, rehabiliteringsmedicin eller anestesi och intensivvård.

Både Tomas Wahlberg och Martin Hjälm är specialister i anestesi och intensivvård. Martin är dessutom specialist i akutsjukvård.

Tomas Wahlberg tyckte att nattjourerna var tunga. Han var sugen på att göra något nytt och påbörjade först en ST-utbildning i allmänmedicin. Efter knappt ett år lockades han över till Smärtcentrum och bytte fot igen.

– Det är väldigt roliga kollegor här, och så har jag mer nytta av mina tidigare kunskaper än jag hade som allmänläkare.

Han tycker även om komplexiteten.

– Det finns ingen universallösning. Personcentrerad behandling är verkligen ett måste för att kunna hjälpa patienter att hitta en väg ut ur de svåra smärttillstånd som de kan hamna i och som påverkar hela deras liv.

För Martin Hjälms del handlade det dels om en vilja att fördjupa sig, dels om att få ihop livspusslet som småbarnsförälder bättre genom att slippa jourtjänstgöring. Han beskriver det ändrade tempot som en av de stora utmaningarna.

– Som anestesiolog är man van vid att det ska gå väldigt fort, här är det precis tvärtom. Det är långsamma förlopp, där folk har haft ont i flera år. Det finns ingen »quick-fix«, man får jobba på ett helt annat sätt.

Bägge är nöjda med både valet av tilläggsspecialitet och utbildningen de får i Uppsala. De beskriver det som en styrka att ha kollegor med fötterna i olika grundspecialiteter och lyfter särskilt fram värdet av psykiatrisk kompetens bland smärtläkare.

– Jag tycker att det är odelat bra att vi har olika bakgrund. Det är till exempel många patienter med psykiatrisk komorbiditet, och där är psykiatrisk kompetens ovärderlig för att kunna lyckas med behandlingen, säger Martin Hjälm.

I andra delar av landet är det svårare att vidareutbilda sig till smärtläkare. Ett stort problem är bristen på studierektorer, handledare och finansiering. Smärtläkarföreningen har som mål att det ska finnas en övergripande ST-studierektor i smärtlindring vid varje universitetssjukhus, som också ska ha ett regionalt ansvar.

– Vi får ofta frågor som: »Hur hittar jag en studierektor och en struktur för utbildningen?«, säger Henrik Grelz, som är studierektor vid Skånes universitetssjukhus i Lund och sitter i Smärtläkarföreningens styrelse.

2020 hade bara två regioner en studierektor i smärtlindring, enligt föreningen. I dag är det fler. Men delar av landet är fortfarande vita fläckar på kartan, och ST-utbildningen bygger i hög grad på eldsjälar. Och för dem som specialiserar sig utanför en formell ST-tjänst kan det uppstå finansieringsproblem, exempelvis vem som ska betala för sidotjänstgöring.

Ett sårbart system, konstaterar Märta Segerdahl och Henrik Grelz.

– Arbetsgivarens ansvar är jätteviktigt. Finns det inte pengar så finns det inte tid för arbetet. Det är egentligen så enkelt. Det är först när vi har det stödet som vi kan skapa bra strukturer för utbildningen, säger Henrik Grelz.

Han har själv inget formellt regionalt uppdrag, men får trots det förfrågningar från både privata vårdgivare och grannsjukhus som behöver hjälp att utbilda smärtläkare. I vår ska han vara studierektor för ST-läkare vid Hässleholms sjukhus.

– Jag har sett till att få mandat för det från min chef. Men det är på min begäran. Det vore bättre om det fanns ett tydligt regionalt uppdrag och avsatt tid.

Smärtläkarföreningen bedömer att bristen på smärtläkare är oförändrad om fem år, men ser en viss ljusning längre fram. Det finns flera positiva tendenser.

Nyligen startades ett nationellt nätverk för studierektorer i smärtlindring med syfte att förbättra ST-utbildningen. Pandemin gav också en oväntad injektion åt specialiteten när en lokal kurs i smärtlindring i Uppsala lades ut på länk och spreds över landet. Nu har den omvandlats till en nationell digital kurs för ST-läkare och specialister i smärtlindring, som ges varje månad. Smärtläkarföreningen och universitetssjukhusen hjälps åt att ta fram programmet, som bygger på smärtläkarnas läroplan.

Läs mer i Special – smärta:

Slopade medel tvingar fram nya arbetssätt i smärtvården

Sammanhållet vårdförlopp ska skapa struktur

Forskare: Oroväckande många med långvarig smärta fick opioider

Cannabispreparat på recept ökar stort

Regionalt nätverk för smärtforskare vill inspirera till samverkan