Sativex, en munhålesprej med cannabisextrakt, är sedan 2011 godkänd för behandling av spasticitet vid multipel skleros, men används även vid svår smärta trots att evidensen för att cannabisbaserade preparat har en smärtlindrande effekt är skral.
I flera år har antalet patienter som hämtat ut läkemedlet på apotek legat i stort sett still. Men nu verkar något ha hänt.
Förra året hämtade 650 patienter ut Sativex på apotek, jämfört med 415 patienter under 2020. Det motsvarar en ökning på närmare 60 procent.
Läkemedelsverket har inte fått några signaler om problem med ökad användning av cannabinoider i sjukvården, enligt Karl Mikael Kälkner, klinisk utredare på myndigheten.
– I avsaknad av signaler om problematisk förskrivning så agerar inte Läkemedelsverket på försäljningsvolymer, säger han.
Han påpekar också att ökningen visserligen är stor procentuellt sett men att den skett från en låg nivå.
Inte heller Emmanuel Bäckryd, överläkare på Smärt- och rehabiliteringscentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping, ser någon självklar förklaring.
– Huruvida ökningen beror på en ökad användning inom MS-vården eller om det är en »off label«-förskrivning i smärtvården som står för ökningen går inte att säga utifrån den här statistiken, säger han och fortsätter:
– Det skulle jag efterfråga att någon faktiskt tittar på i en studie, speciellt om trenden fortsätter. Det tycker jag är en viktig kunskapslucka.
Samtidigt verkar alltså den tidigare ökningen av ansökningar om att få förskriva cannabispreparat på licens ha planat ut.
Förra året kom 140 ansökningar om licensförskrivning in till Läkemedelsverket, visar statistik som myndigheten tagit fram för Läkartidningens räkning.
Det är 61 färre än året dessförinnan, då det handlade om 201 ansökningar – den högsta siffran hittills.
Sett till beviljade ansökningar handlade det om i stort sett lika många under 2021 och 2020: 106 respektive 107 stycken.
Under 2020 godkändes Epidyolex som läkemedel i Sverige – för behandling vid två ovanliga epilepsisyndrom – och kräver inte längre licens. Men det förklarar bara delvis skillnaden mellan 2020 och 2021. Under 2020 fick Läkemedelsverket in 13 licensansökningar om Epidyolex.
Emmanuel Bäckryd kan tänka sig flera möjliga förklaringar till att intresset för att förskriva medicinsk cannabis på licens verkar ha svalnat. Han nämner bland annat »besvikna förskrivare« som en möjlig faktor.
– Jag har själv provat både Sativex och licenspreparat hos enstaka patienter med svår neuropatisk smärta. Men jag har i stort sett slutat med det. Ingen av dem fick ju någon effekt. Det är verkligen ingen mirakelmedicin mot smärta.
Carl-Olav Stiller är överläkare i klinisk farmakologi och ordförande i Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för smärta och reumatiska sjukdomar, som förra året slog fast att cannabispreparat inte ska användas i smärtlindrande syfte i sjukvården.
Han påpekar att det minskade antalet licensansökningar inte behöver betyda att intresset för medicinsk cannabis har minskat.
– Som patient kanske man har hittat andra kanaler, om man försökt få det på licens men fått avslag. Då tycker man kanske inte att det är meningsfullt att försöka igen, säger han.
Karl Mikael Kälkner konstaterar att det trots allt handlar om ett ganska begränsat antal licensansökningar, vilket gör det svårt att dra några särskilda slutsatser.
Han påpekar också att statistiken inte säger något om hur många patienter som har fått medicinsk cannabis på licens.
– När vi beviljar en förstagångsansökan gör vi det för tre månader. Därefter utvärderas effekten, och om den är tillräckligt god och förskrivaren ansöker igen beviljar vi licens för ett år. Varje ansökan räknas i statistiken.
Listan över ansökningar om licensförskrivning toppas fortfarande av preparatet Bediol, som består av malda växtdelar från cannabisplantan. Men såväl antalet ansökta som beviljade licenser har minskat. Förra året kom 61 ansökningar in till Läkemedelsverket, jämfört med 107 ansökningar under 2020. Totalt sett beviljades 47 ansökningar, jämfört med 58 ansökningar under 2020.
Som Läkartidningen tidigare berättat har Claes Hultling, läkare, professor i medicinsk vetenskap och grundare av Spinaliskliniken, länge planerat en dubbelblindad, randomiserad och placebokontrollerad klinisk studie för att utvärdera effekten av Bediol vid neuropatisk smärta hos patienter med ryggmärgsskada. Tanken var att den skulle bli den första större studien i sitt slag.
Men sedan ett par år ligger planerna på is.
En orsak är att den smärtlindrande effekten i en förberedande pilotstudie med 12 patienter var ganska beskedlig.Ett annat problem var beredningsformen. Preparatet ska inhaleras med en så kallad »vaporizer« eller förångare. Men för att studien ska gå att genomföra krävs en oral beredning, enligt Claes Hultling.
– Det blev ingen »smashing hit«. Det blev inte det utfall som vi hade hoppats på. För att få tillräcklig »power« i studien skulle vi behöva rekrytera 200 patienter i stället för 100. Det kändes ohanterligt.
Läs mer i Special – smärta:
Slopade medel tvingar fram nya arbetssätt i smärtvården
Sammanhållet vårdförlopp ska skapa struktur
Regionalt nätverk för smärtforskare vill inspirera till samverkan
Brist på smärtläkare – och för få nya utbildas
Forskare: Oroväckande många med långvarig smärta fick opioider
Preparat med svag evidens
- De vetenskapliga beläggen för medicinsk cannabis i smärtlindrande syfte är svaga.
- Cannabispreparat ska inte användas för smärtlindring i sjukvården, slog till exempel Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för smärta och reumatiska sjukdomar fast i en rekommendation förra året.
- Enligt expertgruppen är evidensen för smärtstillande effekter klen eller saknas helt, och samtidigt är risken stor för allvarliga biverkningar på längre sikt, framför allt psykoser och kognitiva störningar.
