I Nynäshamn arbetar Region Stockholm, Migrationsverket och Polisen tillsammans för att ta hand om flyktingarna från krigets Ukraina. När det gäller sjukvårdsinsatser finns exempelvis ambulanspersonal tillgänglig de tidpunkter färjorna kommer in. Men regionen har också placerat en jourläkarbil på plats.
– Det är ett jättefint samarbete, som det alltid är när blåljus samverkar. Och det funkar så bra med Migrationsverket, säger Jennifer Rosdahl, jourläkare vid Capio läkarbilar som har uppdraget.
Det brukar komma en Polenbåt per dag. Och för jourläkarbilen handlar det om 3–4 timmars arbete per gång. Flyktingarna har inget stort sjukvårdsbehov, de flesta är friska och har inga skador. Men det är en trygghet också för myndigheterna som arbetar på platsen.
– Det är klart att när det kliver av 500 personer vid ett tillfälle, blir det mycket för myndigheterna att göra på en gång. Och ibland dyker det upp någon med feber eller magont, eller något som tillstött under resan, berättar Jennifer Rosdahl.
Hon och övrig sjukvårdspersonal möter flyktingarna i tullen på färjeterminalen. Det kan handla om ett par, tre personer som behöver hjälp. Det har exempelvis förekommit barn med feberkramper och diabetespatienter som behöver läkemedel. Därtill delar de ut information om tillgång till vård och vaccination i Sverige.
– Insatsen är trygghetsskapande. Vi har gett ut mycket Alvedon. Och vi är ju prehospitala så vi är snabbfotade om någon kliver av akut sjuk.
Jennifer Rosdahl berättar att flyktingarna är mycket samlade och fokuserade. Många plockar fram sina telefoner när de kommit i hamn och ringer sina anhöriga.
– Om någon sedan är sjuk är det en extra stress på allt annat. De gånger vi har haft läkarbedömningar har det blivit känslosamt. Det är en väldigt speciell situation. Det är svårt att förklara.
Hur har det påverkat dig?
– Det är skönt att vara doktor på plats och vara delaktig, som kontrast mot det vanliga arbetet. Det här är en annan situation. Det är fint att få göra det som motvikt mot allt annat.
Hon fortsätter:
– Men så fort man får en liten stund med någon blir det väldigt känslosamt. Det är så lätt att det brister för dem, säger hon med en suck.
– Och det känns så klart för oss alla som står här. Man är arg på situationen. Frustrerad att det här ens måste hända.
