Johan von Schreeb har jobbat i otaliga katastrofer utomlands. I botten är han kirurg och var med och grundade svenska Läkare utan gränser 1993. Numera är han professor i global katastrofmedicin och leder Karolinska institutets nystartade Centrum för hälsokriser. Han har blivit tillfrågad om att samordna de internationella hjälpinsatserna i Ukraina för WHO:s räkning och väntar just nu bara på klartecken för att sätta sig på ett flygplan.
Men parallellt med stora internationella insatser har många privata initiativ för att hjälpa poppat upp på sistone. Det oroar Johan Schreeb, som ser en risk för att läkare som ger sig av till Ukraina i värsta fall kan förvärra situationen på plats. Han minns kriget på Balkan på 90-talet, då det formligen vällde in läkemedel som folk runt om i världen skänkt; halva tablettkartor utan text eller mediciner där bäst-före-datumet hade passerat.
– Det blev en jätteutmaning för Läkare utan gränser, vi hade flera projekt där vi tvingades sätta upp system för att bränna utgångna läkemedel, säger Johan von Schreeb.
Men det är en svår balansgång, menar han, för ingen vill heller »ta kål på solidariteten«. I stället gäller det att försöka kanalisera all god vilja till etablerade organisationer med erfarenhet av arbete i katastrofer, som vet hur behoven ser ut. Bäst är att skänka pengar, men för läkare som vill göra något mer handfast kan ett sätt vara att upprätta kontakter med sjukhus och bilda sig en uppfattning om vilken hjälp de vill ha.
– En titthålskirurg kanske inte gör särskilt mycket nytta på plats i en katastrof, men skulle kunna bistå kollegor med telemedicin från Sverige.
Johan von Schreeb anser också att läkare av förklarliga skäl ofta fokuserar för mycket på sjukdomar och skador.
– I Mariupol i Ukraina är inte sjukdomar det största bekymret just nu, utan bristen på basala förnödenheter. Utan mat, el och vatten är sjukvården meningslös. När jag utbildar unga läkare i katastrofmedicin brukar jag säga att kirurgen kanske måste gräva latriner, för det kan vara det som gör mest nytta. Men det gillar de inte att höra.
På senare år har WHO försökt strama upp hjälpinsatserna för att de ska fungera så bra som möjligt. Den utlösande faktorn var jordbävningen på Haiti 2010, då det med all önskvärdhet stod klart att det behövdes tydligare ramar kring nödhjälpen.
– Då var det 450 olika medicinska initiativ på plats och det var högt och lågt. Vissa läkare hade i princip bara shoppat lite grejer, åkt iväg och ville sätta igång att operera med en gång.
Den kaotiska situationen på Haiti gjorde att WHO satte samman ett globalt system med EMT, »emergency medical teams«. Ett femtiotal sådana team, godkända av WHO, jobbar nu enligt vissa uppsatta standarder. De är välutbildade och självförsörjande för att inte belasta den lokala vården. Det är ett noga uttänkt arbete bakom, för att goda intentioner också ska leda till goda resultat, säger Johan von Schreeb.
Men även om han uppmanar till försiktighet kring att starta upp hjälparbete i den stund som krisen uppstår är han ändå positiv till en del svenska privata hjälpinsatser.
– Men då gäller det att ha rätt kontakter, insyn i landets hälsosystem, att man förstår språket och kulturen och dessutom kan bedöma hälsobehoven. Då är det en helt annan story. Men det är ingen rättighet att åka ner och behandla i Ukraina. Tvärtom har man en massa skyldigheter.
En annan aspekt att ta med i beräkningen innan man packar väskan är säkerheten. Utrikesdepartementet utfärdade i mitten av februari en reseavrådan gällande Ukraina och uppmanar svenskar på plats att lämna landet. I ett uttalande till Läkartidningen skriver UD:s presstjänst att det visserligen inte innebär ett förbud mot att resa dit, men att det är »en stark signal om att ambassaden eller UD har ytterst begränsade möjligheter att hjälpa svenskar som befinner sig i landet. Ett stort eget ansvar vilar på de svenskar som trots detta väljer att resa till Ukraina«. Presstjänsten skriver också att man har en förståelse för att det finns en stor vilja att hjälpa men betonar att det är fullt krig: »Det är förenat med livsfara att i detta skede resa till Ukraina.«
Läs också:
Svensk insats i Ukraina tror på ett hundratal frivilliga läkare
Krigskirurgen: »Vi kan nog räkna med tusentals skadade i Ukraina«
(uppdaterad 2022-03-17)
