Överklagandenämnden för etikprövning (ÖNEP) har sedan början av 2020 tillsynsansvar för etikprövningslagen.
Jörgen Svidén, kanslichef på ÖNEP, har tidigare riktat kritik mot att Överklagandenämnden är skyldig att åtalsanmäla även mindre avsteg från lagen. Nu instämmer Kjell Asplund, ledamot i Överklagandenämden i kritiken.
– Det står i lagen att så fort man finner något avsteg från etikprövningslagen så ska det anmälas till åklagare. Det innebär att en del mer bagatellartade avsteg också måste anmälas, säger han.
Om det funnits uppsåt att bryta mot lagen, och hur allvarligt brottet är, blir upp till åklagare att avgöra.
Frågan har skapat en del debatt på sistone. Nu tycker Kjell Asplund att det är hög tid att se över etikprövningslagen.
Han konstaterar att åklagarna lägger ner hälften av anmälningarna från Överklagandenämnden utan vidare utredning– något som han inte är förvånad över.
Liksom Jörgen Svidén hade Kjell Asplund hellre sett att det fanns möjlighet att uttala kritik vid mindre avsteg utan uppsåt. En sorts »lärande tillsyn där man kan ha en dialog med den som har felat«.
– Jag tror att det skulle främja respekten nog så bra som att anmäla till åklagare. Det tar resurser från den rättsliga sidan. Att bli utpekad i en anmälan till åklagare är också väldigt tufft för många forskare, säger han och tillägger:
– Om man följer debatten och de debattartiklar som skrivits så finns det ju vittnesmål om det.
Han konstaterar att mycket kritik har riktats mot Överklagandenämnden.
– Men här handlar det ju om lagstiftningen, säger han.
Kjell Asplund påpekar att det tidigare – innan ÖNEP fick ansvar för tillsynen – varit en absurd situation, där det funnits en lag utan någon tillsyn. Där man har kunnat göra även grövre avsteg från etikprövningslagen utan att det har fått några följder eller överhuvudtaget påpekats.
– Det har funnits en tillsynsverksamhet tidigare, men den har varit splittrad. Datainspektionen och Ivo har tidigare tittat på de här ärendena men alltid lagt ned dem. De har ju egentligen inte kompetens inom forskningsetik, säger Kjell Asplund och fortsätter:
– Därför tycker jag att det är bra att det här nu är samlat på ett ställe där det finns sådan kompetens. Däremot har jag aldrig varit förtjust i paragrafen om obligatorisk anmälan även för mycket små avvikelser från lagen.
I en artikel i Forskning & framsteg skriver Kjell Asplund själv: »Några av dem som anmäls har helt uppenbart brutit mot lagen. Men där finns också de som begått mindre misstag, inte med något uppsåt och inte av grov oaktsamhet«.
Han skriver också:
»Lagens ensidiga fokus på repressiv tillsyn riskerar att tränga undan den lärande tillsynen, den som bedrivs i respektfull dialog med de forskare som har otillräckliga kunskaper om vad forskningsetiken kräver. Jag kan inte tänka mig att lagstiftarna kunde föreställa sig att lagen skulle få de konsekvenser den fått«.
