Afghanistan, Pakistan, Sierra Leone, Kongo, Angola, Västbanken. Det är bara några exempel på länder och platser där Åsa Molde jobbat som läkare. På senare år har hon dock alltmer gått från krigsuppdragen för att i stället föreläsa om krigskirurgi på olika håll runt om i världen. I och med den ryska annekteringen av Krim 2014 väcktes ett intresse för hennes kunskaper även i Ukraina.
– Innan dess hade man ju sett Ukraina som ett land i fred som inte behöver sådant. Men 2016 åkte jag dit och höll kurser för inhemska läkare i Kiev men också i Kramatorsk i de östra delarna.
Hon har besökt nästan alla de tidigare sovjetiska länderna och ser många gemensamma nämnare mellan dem.
– Man har väldigt stora sjukhus och ofta mycket välutbildade läkare. Det finns sjukhus vars utrustning är tipptopp, men också små sjukhus med nästan ingenting. Någon primärvård finns nästan inte alls.
Men i krig räcker det förstås inte att ha rätt kompetens i vården.
– Det är besvärligt överallt i vården i Ukraina just nu. Det är inte bara att sjukhus har blivit bombade utan också att patienter och personal kanske inte kan komma till sjukhuset. Och även personal flyr naturligtvis. Dessutom är transportvägarna avspärrade, vilket gör det komplicerat att få in materiel och mediciner. Allt det här gör arbetet oerhört svårt.
Enligt den senaste rapporten från FN-organet OCHA, som koordinerar katastrofhjälp, hade minst 525 skadade och 227 dödade bekräftats i Ukraina den 2 mars, men den verkliga siffran tros vara avsevärt högre. Sjukvården, som redan före den ryska invasionen var pressad av covid-19 pandemin, måste nu lägga all kraft på traumapatienter.
– Jag kan tänka mig att vårdbehoven är enorma. Det kommer ju rapporter med kolossala siffror på både döda och skadade. Även om vi inte har fått någon oberoende bekräftelse kan vi nog räkna med att det rör sig om tusentals sårade. Har man döda har man i allmänhet oerhört många fler sårade, så sjukhusen lär vara överfulla och all övrig sjukvård får sättas på paus.
Vad är din största oro för vården i Ukraina framöver?
– Att kriget tycks fortsätta. Vårdpersonalen blir ju utmattad.
FN-organet OCHA lyfter också fram flera orosmoln i sin rapport. Eftersom alla resurser har fått läggas på krigsskadade kommer bördan av kroniska sjukdomar att öka. FN-organet varnar också för smittspridning när människor, till följd av konflikten, trängs på små ytor. Dessutom finns ett akut behov av psykologiskt stöd för de drabbade.
Åsa Molde är beredd att åka ner om hennes kunskap efterfrågas.
– Jag har talat om för Röda korset att jag hemskt gärna skulle åka dit. Jag är villig att göra något om jag kan. Men det är väldigt svårt att komma in i landet och det finns ingen säkerhet att räkna med där överhuvudtaget. Sedan är det inte säkert att det är just vårdpersonal de behöver.
Enligt Åsa Molde har Ukraina länge haft en större andel läkare och sjuksköterskor jämfört med Sverige. Kanske är det en helt annan typ av hjälp som är avgörande just nu.
– På flera ställen har strömmen försvunnit, liksom tillgången till vatten. Det är ju en förutsättning för att vården ska kunna göra ett bra jobb. Så nu behöver vi först ta reda på vad som verkligen behövs, kanske är det snarare ingenjörer som kan fixa vatten och värme.
Nyligen skickade Åsa Molde mejl till flera ukrainska läkare som hon lärde känna i samband med kursen i krigskirurgi 2016. Ännu har hon inte fått några svar.
– Det kan ju vara att internet inte funkar eller att de har lämnat landet. Jag hoppas naturligtvis att inget hemskt har hänt dem.
