Mikael Svensson, professor i tillämpad hälso­ekonomi vid avdelningen för samhälls­medicin och folkhälsa, Göteborgs universitet. Foto: Anna-Cajsa Torkelsson

Drygt 11 procent av Sveriges BNP läggs på hälso- och sjukvård och kostnaderna har ökat över tid, enligt den nya SNS-rapporten »Höga kostnader och låg patientnytta – att värdera insatser i hälso- och sjukvård«.

– Internationellt sett lägger vi stora resurser på sjukvården i Sverige, drygt var tionde krona går dit. Det är mer än vad vi tillsammans lägger på all utbildning, militär, samhällsskydd, polis och rättsskipning, sa Mikael Svensson, professor i tillämpad hälsoekonomi vid Göteborgs universitet, under ett seminarium på tisdagen.

Hur kommer det sig då att det ändå är så svårt att få pengarna att räcka till, frågar han sig i rapporten. Svaret, menar han, ligger i att insatser som medför liten eller ingen nytta för patienterna slukar resurser. I rapporten nämns att majoriteten av cancerläkemedlen de senaste tio åren har införts utan tydliga bevis för att de faktiskt förbättrar vare sig överlevnadschanserna eller livskvaliteten – detta då man bara utgått från surrogatutfall.

– Med surrogatmått går det snabbare att utreda en behandling, men vi riskerar att ledas fel eftersom vi då inte mäter den direkta livskvaliteten eller överlevnaden, utan någon typ av markör som man hoppas ska kopplas dit, sa Mikael Svensson.

Han skriver också om så kallade ultrarena operationssalar, som flera svenska sjukhus investerat i.

– Det låter väl rimligt att vi ska ha så rena operationsrum som möjligt. Vem kan vara emot det? Problemet är bara att man inte hittat några tydliga evidens för att det minskar risken för infektioner efter operationer.

Dessutom läggs över 100 miljoner kronor om året i Sverige på operationer mot så kallad fönstertittarsjuka, smärta i benen orsakad av åderförkalkning, trots att sådana ingrepp visat sig ha begränsad effekt i en stor studie.

– Och det här är bara en enda indikation, ett enda exempel. Frågan är vad det här tränger undan? Vad hade vi kunnat göra med de här miljonerna i stället?

Mikael Svensson avslutar sin rapport med ett antal konkreta förslag. Han vill bland annat se hårdare krav på att nya insatser ska ge bevisad patientnytta innan miljoner läggs på att införa dem, mer uppföljning, en utökning av Socialstyrelsens icke-göra-listor, större fokus på kostnadseffektivitet och en stärkt förmåga att tolka vetenskapliga studier inom vården. Ett sätt skulle, enligt Mikael Svensson, kunna vara att ge vårdpersonal större möjlighet att bedriva forskning parallellt med kliniskt arbete.

Suzanne Håkansson, chef för samhällskontakter på läkemedelsbolaget Astra Zeneca, deltog i en paneldiskussion efter presentationen. Hon ansåg att rapporten var »provocerande på några punkter«.

– Jag håller inte med om att kraven på evidens är svaga. Däremot håller jag helt med om att uppföljningskraven på läkemedel bör vara hårdare. Vi vill gärna följa upp exempelvis cancerbehandlingar för att se hur effektiva läkemedlen är, men det är ofta väldigt svårt att hitta samarbetspartners, sa hon.

Av Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, fick rapporten ett svalt mottagande. Han tyckte att den fungerade bra som diskussionsunderlag men ställde sig tveksam redan till titeln.

– Låg patientnytta? Under trettio år har vi vart tredje år fått ett nytt levnadsår till befolkningen. Om inte det är patientnytta, vad är det då? När jag började som läkare för trettio år sedan avstod vi från att lägga patienter som var över 60 år i dialys för att de var för gamla. Enorma framsteg har gjorts de senaste decennierna.

Mikael Svensson köpte dock inte det resonemanget.

– Rapporten är ju inte menad som ett omdöme om hälso- och sjukvården i stort, utan syftet har varit att peka på områden där vi har höga kostnader utan stor nytta. Vi har absolut gjort jättestora framsteg, men vi måste ställa oss frågan hur vi kan bli ännu bättre.