Marilyn Langeler läser andra terminen på läkarutbildningen i den ukrainska staden Dnipro. När kriget bröt ut den 24 februari befann hon sig hemma i Stockholm eftersom universitetet hade distansundervisning på grund av covid-19.

– Det är så skönt att vara säker, säger Marilyn Langeler.

Marilyn Langeler har nu lämnat den ukrainska staden Dnipro. Foto: Privat.

När Läkartidningen når henne på telefon har hon just varit på Skavsta flygplats och hämtat en mamma och hennes son som flytt från Ukraina. De ska bo hemma hos Marilyn Langeler den närmaste tiden.

– Det är jobbigt att se allt som händer i Ukraina på avstånd. Det känns bra att i alla fall kunna göra något, säger Marilyn Langeler som är i 40-årsåldern, har stora barn och för några år sedan bestämde sig för att byta karriär och uppfylla sin dröm om att bli läkare.

Hon har ingen anknytning till Ukraina, men sökte sig till universitetet i Dnipro eftersom hon inte har alla meritpoäng som krävs för den svenska läkarutbildningen och för att hon tyckte att den ukrainska läkarutbildningen verkade bra.

I hennes klass är majoriteten av studenterna internationella, de flesta kommer från Indien eller Storbritannien. Men där finns även ukrainare och ryssar i klassen. Hon är den enda svenska medborgaren.

Under krigets första dagar fortsatte undervisningen. En dag efter krigsutbrottet, fredagen den 25 februari, genomförde studenterna exempelvis ett inplanerat prov. Sista lektionen hölls den 28 februari.

Marilyn Langeler beskriver hur professorerna ansträngt sig in i det längsta för att fortsätta som vanligt. En professor i anatomi höll en lektion på distans från Kiev, trots att han tillbringat natten i ett skyddsrum.

– Jag har aldrig mött mer dedikerade lärare. Jag är så imponerad över att de fortsätter trots allt som sker.

Direkt efter krigsutbrottet skickade universitetet ut ett brev ut till läkarstudenterna med en uppmaning om att hjälpa till i sjukvården.

– Det stod att de var tacksamma för all hjälp de kunde få från oss utländska studenter.

En särskild kurs sattes även in med fokus på att ta hand om krigsskadade. Åtta internationella traumaläkare höll i utbildningen.

– Det var ganska brutalt. Allt ifrån hur man ska hantera skador på fältet utan utrustning, var man ska amputera för att undvika skador och hur man triagerar i ett krig, säger Marilyn Langeler.

I dagsläget är det dock inte aktuellt för hennes del att åka till Ukraina som volontär.

– Jag önskar att jag kunde göra mer. Min första instinkt var att sätta mig på ett plan dit och hjälpa till med det jag kunde, samtidigt som det var jätteskrämmande. Det var – och är fortfarande – dubbla känslor. Mina barn och min man säger: »Nej du får inte åka dit!«.

Marilyn Langeler är chockad över krigsutbrottet och hur snabbt det har eskalerat. Hon har kontakt med sina studiekamrater via olika chattgrupper. Många har lyckats fly. Men några är kvar och befinner sig, liksom lärarna, utspridda på olika orter i Ukraina. Hon har fått besked om att en indisk läkarstudent som hon kände sköts ihjäl i staden Charkiv när han försökte fly.

Sedan krigsutbrottet har Marilyn Langeler haft regelbunden kontakt med tre av sina professorer. Två har hon fortfarande kontakt med, men för några dagar sedan bröts kontakten med den tredje.

– Hon skickade ett foto från tågstationen i Dnipro som var fullproppad med folk och skrev att hon önskade att inte någon människa skulle behöva vara med om detta. Sedan har jag inte hört något, säger Marilyn Langeler.

Undervisningen på det medicinska universitetet i staden är preliminärt pausad till den 12 mars. Dnipro, som ligger i mellersta Ukraina, har hittills klarat sig undan större angrepp. Men Marilyn Langeler har få förhoppningar om att kunna återuppta studierna. Flera av hennes studiekamrater har lyckats byta till läkarutbildningen i sina hemländer på grund av de extrema omständigheterna.

– Jag önskar att jag kan få fortsätta min utbildning i Sverige på något sätt om det är möjligt och har skrivit till alla svenska läkarutbildningar. Jag har fått delvis positiva svar från några medan andra hänvisat till högskoleförordningen som ej tillåter transfer.

Enligt SLF student utlands statistik från 2020/21 fanns det 44 svenska läkarstudenter i Ukraina, men det är bara ett drygt 10-tal som har studiestöd från CSN.

Läkarförbundet har varit i kontakt med Universitets- och högskolerådet (UHR) för att få råd. UHR uppger att de följer utvecklingen i Ukraina noga men att det i nuläget inte finns några särskilda regler eller riktlinjer för svenska studenter i Ukraina som vill byta till en svensk läkarutbildning.