Tanken med gruppen är dels att samla ukrainsk-svenska läkare, dels att hjälpa kollegor som flyr kriget och kommer till Sverige. Både med akuta behov som att hitta någonstans att bo och mer långvariga som att kunna arbeta som läkare i Sverige.
– Jag vet inte hur stort behovet är. Men jag ville göra något för att hjälpa till, säger Olga Semenchuk som än så länge inte har fått kontakt med någon läkare som flytt från Ukraina.
Hon kommer från en liten stad nära Sumy i nordöstra Ukraina 10 mil från den ryska gränsen, ett område där hårda strider har rasat. När Läkartidningen pratar med henne är hennes föräldrar fortfarande kvar i hennes barndomshem. De gömmer sig i matkällaren när flyglarmet går. I dagsläget finns det ingen säker flyktväg för dem. Olga Semenchuk har tät kontakt med dem, och beskriver oron som svår.
– Det är svårt psykologiskt. Många försöker hämta hit sin familj. Men man är också orolig för alla andra som är kvar i Ukraina.
Hon utbildade sig till läkare i Ukraina, där hon även har arbetat som läkarassistent. För två och ett halvt år sedan flyttade hon till Sverige med sambon, som också är läkare och kommer från Syrien. Paret träffades under läkarstudierna i Ukraina.
Sedan Olga Semenchuk kom till Sverige har hon lärt sig svenska, klarat det medicinska kunskapsprovet och gör nu praktisk tjänstgöring – det sista steget för att få en svensk läkarlegitimation – på en vårdcentral i Härnösand. Sambon har försörjt dem under tiden. Så snart hon har fått sin legitimation, ska han börja förbereda sig inför kunskapsprovet.
Olga Semenchuk beskriver vägen till en svensk läkarlegitimation som orimligt svår. Hon är starkt kritisk till att Sverige inte erbjuder bättre stöd till läkare utbildade utanför EU. För ett år sedan startade hon en grupp för att hjälpa utländska läkare få en svensk legitimation och förbereda sig inför kunskapsprovet.
– Eftersom jag vet hur det ser ut från insidan känner jag att jag måste hjälpa till, säger hon och tillägger:
– Det är svårt att få stöd, hjälp och hitta bra information. Det tar mycket tid och kraft att få en bild i huvudet av hur det fungerar.
Olga Semenchuk har även gjort en film på svenska där hon tipsar andra läkare som är utbildade utanför EU om hur de kan förbereda sig inför det medicinska kunskapsprovet. Nu planerar hon att översätta filmen till ukrainska, och även göra en film med allmän information om hur det fungerar i Sverige för att hjälpa sina ukrainska läkarkollegor.
Hon och sambon valde mellan att flytta till Sverige eller Tyskland. Den första tiden ångrade Olga Semenchuk att det inte blev Tyskland. Där finns ett bättre system för att snabbt få in utlandsutbildade läkare i sjukvården, enligt henne.
– När jag pluggade svenska och förberedde mig inför kunskapsprovet, utan någon säkerhet om att få jobba som läkare någon gång, hade mina kompisar från universitetet redan praktik på sjukhus i Tyskland. Och även efter att jag klarat kunskapsprovet ville ingen anställa mig.
Olga Semenchuk berättar att hon undvek att ringa till kollegor och kompisar i Ukraina eftersom hon skämdes för att hon inte hade ett arbete. Hon efterlyser bättre information och organisation för utlandsutbildade läkare, och tycker bland annat att det behövs fler svenskkurser inriktade på medicinska termer, bättre stöd inför det medicinska kunskapsprovet och fler möjligheter till praktisk tjänstgöring.
– Det handlar inte bara om läkaren själv, utan om det svenska samhället. Nu sitter välutbildade läkare och gör ingenting eller jobbar som assistent på ett äldreboende, säger Olga Semenchuk och fortsätter:
Den första tiden i Sverige vill hon helst glömma, men i dag trivs hon jättebra med livet i Sverige och med tjänsten på vårdcentralen i Härnösand.
– Tills kriget började har jag varit så lycklig.
