Lena Nilsson, överläkare i Örnsköldsvik. Foto: privat

– Det kändes som att det inte kunde vara sant. Det var en sådan chock att jag inte ens kan beskriva det, säger Lena Nilsson.

– Jag har fortfarande panikattacker, jag kan inte sova, jag kollar på nyheterna hela tiden.

När de första varningarna kom från USA om en rysk invasion var det ingen som trodde på det, berättar hon. Det verkade för absurt; ingen skulle ju vinna på det. Och ukrainare och ryssar har ofta vänner och släktingar i bägge länderna.

Så är också fallet med Lena Nilsson. Hon är född i västra Ukraina, barn till en rysk mamma och en ukrainsk pappa. Således har hon släkt och vänner i båda länderna och kan båda språken.

Hon utbildade sig till läkare i Kiev där hon också kom att arbeta som barnläkare. 2004 träffade hon en svensk man, och ett par år senare flyttade hon till Sverige med sin yngsta dotter, medan hennes äldsta sökte sig till läkarutbildningen i Ukraina. Sedan 2007 arbetar Lena Nilsson på barnkliniken i Örnsköldsvik och är i dag överläkare.

– Jag stortrivs med jobbet och mina kollegor. Det är ett omväxlande jobb eftersom det är en lite mindre klinik och man behöver ha en bred kompetens, berättar hon om sin vardag i Sverige.

Sedan dess har även hennes äldsta dotter flyttat till Sverige. Men till exempel hennes bror, som är döv och stum, bor kvar i Kiev. Nu när kriget började har han försökt lämna huvudstaden, men inte lyckats.

Den senaste veckan har Lena Nilsson fortsatt att jobba. Men hon uppdaterar sig ständigt genom nyhetskanaler och privata kontakter. Hon får också uppdateringar från flera kollegor i Ukraina, bland annat genom grupper i sociala medier.

– Det medicinska läget är svårt. De är i behov av många mediciner, till exempel behöver de akut antibiotika och insulin. Barn föds i källare, berättar hon och fortsätter:

– De som är onkologipatienter kanske kan fortsätta med sina mediciner så länge de befinner sig på sjukhus, men för dem som inte är på sjukhus är det kört. Man kan inte ta sig till sjukhus för att få sin behandling, säger hon och påpekar att det också blir allt svårare att transportera läkemedel till apotek i större städer.

Lena Nilsson berättar om kollegor i Ukraina som delat bilder från krigets effekter. Däribland finns ett barnsjukhus i Kiev med svårt cancersjuka patienter och som har fått hitta provisoriska lösningar.

– Alla ligger i källaren på sina madrasser. Alltså … man kommer aldrig att förlåta det här.

Samtidigt ser hon ett växande hat mot ryssar, vilket hon tycker är en tragedi. Också i sociala medier utspelar sig också en form av krig.

– Jag är lite rädd. Det kan få långa konsekvenser och tära på relationer mellan vanliga civila ukrainare och ryssar under många år.

Ukrainare visar en stark solidaritet med varandra, berättar Lena Nilsson. Privatpersoner lägger ut annonser där de erbjuder mat, läkemedel och andra varor. Läkare erbjuder sina tjänster utan någon ersättning. Hennes exman som är kirurg, om än utan erfarenhet av krigsskador, har satt upp en sorts fältsjukhus.

– Mina kollegor från universitetet, läkare i olika verksamheter, skriver på sociala medier att patienter kan ringa dem. Det blir som gratiskonsultationer nu under kriget. Just nu handlar det om att överleva.

Har du övervägt att åka ned själv?

– Vi funderar helt klart på att åka till gränsen och kanske hämta flyktingar och hjälpa till.

Det ukrainska sjukvårdssystemet var relativt svagt redan innan kriget. Lena Nilsson beskriver det som fungerande, men i jämförelse med Sveriges var det som natt och dag. Statlig vård har dragits med bristande resurser och korruption. Läkare har mycket låga löner.

– Jag själv jobbade på tre ställen samtidigt, innan jag lämnade Ukraina, bara för att ha mat på bordet. Det har inte ändrats jättemycket sedan dess. Ukrainsk sjukvårdspersonal tjänar väldigt lite pengar.

När Läkartidningen frågar om det är något hon vill förmedla till den svenska läkarkåren blickar hon framåt mot ett Ukraina efter kriget och som medlem i EU.

– Ukraina kommer att behöva hjälp för att bygga upp sjukvårdssystemet. Allt handlar inte om pengar. Det vore fantastiskt om Sverige ställde upp kunskapsmässigt och organisatoriskt för att bygga en bättre sjukvård. Vi kan inte gå tillbaka till som det var förut.

Lena Nilsson berättar att hennes kollegor i Örnsköldsvik har visat mycket stort stöd.

– Alla skickar pengar till hjälporganisationer, frågar vad de kan göra praktiskt, stödjer med ord eller en kram. Jag är väldigt rörd.

Hur tänker du om framtiden?

– Hopp blandas med förtvivlan. När man ser hur andra länder stödjer Ukraina blir man fylld med hopp. En människa kan inte ha hela världen emot sig och vinna, säger Lena Nilsson och syftar till Rysslands president Vladimir Putin.

– Jag tvivlar inte på att vi vinner kriget. Men priset vi får betala gör mig skakig.

 

Lena Nilsson och hennes dotter intervjuades i Läkartidningen 2012 om sjukvården i Ukraina. Här kan du läsa de artiklarna.

Låg status och låg lön för läkare i Ukraina

»Här respekteras mina kunskaper«

 

Läs även:

WHO:s första hjälpleverans till Ukraina anländer under torsdagen

Regeringen: Stoppa forskning och kontakter med ryska institutioner

Sverige bistår Ukraina med sjukvårdsmateriel

Barnläkare vänder sig till statsministern

»Vårt medicinska ansvar är att förebygga så det aldrig kan hända«