– Att det går lika bra för dem som selekteras sent som för dem som selekteras tidigt är ett väldigt viktigt resultat. Randomiserade studier har visat att vissa patienter har ett längre tidsfönster för trombektomi. Vår studie visar att det står sig även i svensk rutinsjukvård, säger Teresa Ullberg, specialistläkare i neurologi och forskare vid Lunds universitet.
Trombektomi – som innebär att stora proppar dras ut med hjälp av ett metallnät – har tidigare varit förbehållet strokepatienter som kommer till sjukhus inom sex timmar efter insjuknandet. Men på senare år har uppmärksammade internationella studier visat att även en del av dem som kommer senare, så kallade slow progressors, kan ha nytta av behandlingen.
Sedan början av 2020 säger de nationella riktlinjerna för stroke att även patienter med stora proppar i hjärnans främre cirkulation – och räddningsbar hjärnvävnad 6 till 24 timmar efter insjuknandet – bör erbjudas trombektomi.
I riktlinjerna har åtgärden högsta prioritet. Det har även utredning med perfusionsdatortomografi, för att bedöma om det finns hjärnvävnad som går att rädda.
I höstas kunde Läkartidningen berätta att trombektomi i det sena tidsfönstret slagit igenom i svensk rutinsjukvård.
Det bekräftas också i den nu aktuella registerstudien, som bygger på data för närmare 2 200 trombektomipatienter som rapporterats till kvalitetsregistren Riksstroke och EVAS under 2015 till 2020.
Under 2020 gjordes en tredjedel av alla trombektomier hos patienter med stora proppar i den främre cirkulationen just i det sena tidsfönstret, enligt resultaten.
– Det visar att man verkligen tagit till sig det sena tidsfönstret-konceptet och implementerat det i svensk rutinsjukvård. Här har implementeringen gått väldigt fort, säger Teresa Ullberg.
Och forskarna kommer alltså även fram till att det verkar gå lika bra för dem som får trombektomi i det sena och det tidiga tidsfönstret.
I studien sågs ingen skillnad mellan grupperna när det gäller dödlighet eller allvarliga komplikationer.
Det sågs inte heller någon skillnad när det gäller funktionsnivån efter 90 dagar. Av dem som fått behandling i tidiga tidsfönstret bedömdes 42 procent ha en god prognos. I det sena tidsfönstret handlade det om runt 38 procent. Skillnaden mellan grupperna var dock inte signifikant.
Något som skulle kunna påverka resultaten är att 20 procent av patienterna i studien inte följts upp efter tre månader. Det är dock något som forskarna tagit höjd för, enligt Teresa Ullberg.
– Vi valde att låta statistikprogrammet hantera bortfallet och ge dem sannolika utfall baserat på en lång rad variabler vi hade tillgång till. Vi bedömer att resultaten är tillförlitliga och risken för kvarvarande systematiska fel är låg, säger hon.
Något som förvånar forskarna är att andelen patienter som undersöks med DT-perfusion i sena tidsfönstret – för att påvisa eventuell räddningsbar vävnad – faktiskt har minskat. Under 2015 fick 90 procent av patienterna i det sena tidsfönstret undersökningen. 2020 handlade det om 72 procent.
– Den största anledningen är att tillgången på perfusions-CT är låg på sjukhus utan trombektomicentrum. Bara 16 procent av dem som kom dit först hade fått undersökningen under 2020, säger Teresa Ullberg.
Hon vill inte dra allt för stora växlar på minskningen.
– Det är en intressant trend att vi ser en minskad andel, men jag tror att den trenden kan komma att ändra sig. Det kan vara så att vi fortfarande är i en implementeringsfas, säger hon.
Hon konstaterar också att man i studien inte såg någon skillnad i resultat beroende på om patienter selekterats med perfusions-DT eller bara vanlig datortomografi.
– Trots att kapaciteten för perfusions-CT är låg på primärsjukhusen så hittar de patienter där. På trombektomicentrumen tackar man i stor omfattning ja till de här patienterna utan perfusions-CT.
Teresa Ullberg påpekar att det fortfarande är en väldigt liten del av alla ischemiska strokefall som går till trombektomi. Totalt sett handlar det om 6 procent av alla fall:
1 av 30 patienter i det tidiga tidsfönstret och 1 av 55 patienter i det sena tidsfönstret.
Hon understryker också att studiens resultat inte innebär att man som patient kan vänta med att komma till sjukhus.
– Det finns en grupp patienter som har ett förlängt tidsfönster till behandling eftersom infarkten utvecklas väldigt långsamt hos dem. Men för de allra, allra flesta är tiden till behandling fortfarande den absolut viktigaste faktorn.
Studien publiceras i tidskriften Journal of NeuroInterventional Surgery.
(uppdaterad 2022-03-28)
