I förra veckan genomfördes den första medicinska evakueringen till Sverige av ukrainska patienter, som Läkartidningen rapporterade. Då handlade det om två patienter som hämtades i polska Warszawa för vidare vård på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Ännu har inga fler transporter skett, men enligt MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tittar man just nu på att genomföra ytterligare en flygning. När den ska ske är i nuläget oklart.
– Det kommer beslutas under de kommande dagarna. Men vi har en patient som är godkänd och accepterad, säger Lina Forss Karlsson, projektledare för evakueringsinsatsen.
En handfull svårt sjuka ukrainska patienter innebär förstås ingen utmaning för den svenska sjukvården, menar Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik. Han är föreståndare för Prioriteringscentrum i Linköping, som fungerar som ett kunskapsstöd för regioner, kommuner och myndigheter och ger råd om hur vårdens resurser ska fördelas.
– Men om det kommer många uppstår en potentiell prioriteringsfråga som man behöver förbereda sig för. Vården är ju redan pressad på grund av pandemin, inte minst kirurgin, där många operationer blivit inställda eller uppskjutna, säger han.
Han har redan haft en första konsultation med Region Östergötland, som ville ta höjd för ett större patientinflöde och bolla inför framtiden. Kontentan av dialogen blev att de sjukaste patienterna måste få vård först, oavsett om det är ukrainska eller svenska medborgare.
– Har vi sagt att vi ska hjälpa Ukraina måste vi också prioritera deras patienter i linje med vår prioriteringsplattform. Det kan innebära att vissa svenska patienter måste stå tillbaka för att en ukrainsk patient bedöms som högre prioriterad, men det kan lika gärna vara tvärtom.
Men det handlar förstås inte bara om patienter som flygs in till Sverige just i syfte att få vård här. Enligt en prognos från Migrationsverket från i mars kan drygt 200 000 ukrainska flyktingar väntas fram till sommaren.
– Det är klart att med ett större antal människor i Sverige kommer också ett ökat vårdbehov. Och det finns skäl att tro att en befolkning på flykt har större behov av vård än andra, framför allt av psykiatrisk vård men även av annan vård.
När vården ställs inför en ukrainsk patient med samma behov som en svensk kan det vara rimligt att låta den ukrainska patienten få förtur, eftersom den svenska patienten redan är »inne i systemet«.
– Det är svårare för patienter som inte vet riktigt hur de ska orientera sig i vården och inte har någon fungerande vårdkontakt. Därför måste vi kanske prioritera dem.
Enligt Lars Sandman är det viktigt att läkare är tydliga inför sina patienter om varför olika vårdinsatser kan dröja för den enskilde.
– Om man redan under pandemin fått vänta på ett ingrepp eller en vårdåtgärd och nu får vänta ännu längre på grund av flyktingars behov måste man vara tydlig med varför. Just nu ser vi en väldigt stark solidaritet med Ukraina hos den svenska befolkningen, men det kan ändras om man upplever att folk går före i kön när man själv har behov av vård. Då måste patienten få höra att det är legitima ställningstaganden som har gjorts.
Även sjukvårdspersonalens mående måste dock tas med i beräkningen, eftersom många fortfarande är slitna efter pandemin. Om man begär ännu en kraftansträngning av personalen kommer det med risker.
– Det gäller att vara försiktig där. Om personalen slutar eller blir sjukskriven kommer vi tillgodose färre vårdbehov, så någonstans måste det vägas in.
Läs också: Första evakueringen – ukrainska patienter vårdas på Karolinska
