Det är med blandade känslor som Johan von Schreeb gör sig redo att lämna Lviv i västra Ukraina. Under sex veckors tid har den tidigare kirurgen tagit en paus från rollen som föreståndare för Centrum för hälsokriser vid Karolinska institutet för att i stället samordna de internationella hjälpinsatserna i det krigsdrabbade Ukraina och leda utbildningar i masskadehantering.
– Å ena sidan känns det jätteskönt att vara klar och att veta att jag har bidragit. All anspänning släpper. Samtidigt är det jobbigt att bryta upp från alla kollegor som jag arbetat nära med och som nästan blivit som ens familj. Och själva grundproblemet, kriget, är ju tyvärr kvar, säger han.
Mycket av Johan von Schreebs arbete i Ukraina har handlat om att etablera WHO:s roll som en kvalitetssäkrande organisation, som kan peka ut vilka internationella aktörer som är godkända enligt en viss standard och vilka som är osäkra kort.
– Det finns gott om internationella »läkare« som springer runt med ryggsäck och i kamouflagekläder och påstår att de är kirurger som vill hjälpa till. Men man kan inte tillåta vem som helst att bedriva sjukvård eller operera bara för att det är en konflikt, säger han.
Han har även varit med om att rulla ut ett utbildningspaket inom masskadehantering till femtio sjukhus i landet. Nyligen höll han i en kurs på ett sjukhus i Lviv som varit med om en masskadesituation bara någon vecka tidigare.
– När jag håller en sådan utbildning här i Sverige tycker studenterna att det är lite som en lek, men de ser oftast inte allvaret i det jag lär ut. Här glödde skrivpennorna och alla kastade sig in i övningarna. För dem var det extremt verkligt.
För att kunskaperna ska stanna kvar när det hettar till behöver instruktionerna vara så enkla som möjligt, enligt Johan von Schreeb.
– När man prioriterar bland skadade ska man börja med att busvissla och ropa ut: »Här finns det kaffe!« Då kommer alla som kan gå, och du har gjort en första sortering av gröna patienter, säger han.
Eftersom det ukrainska sjukvårdssystemet till vardags är relativt välfungerande är det just utbildning samt material som internationella initiativ främst kan bidra med.
– Det gäller att hitta luckorna som vi kan fylla, för vi får inte ta över den inhemska vårdens roll. Det tar lång tid, man måste bygga upp ett förtroende hos myndigheterna och läkarna och bevisa att den hjälp som erbjuds håller hög standard.
Johan von Schreeb tonar också ner de internationella organisationernas roll och säger att »99 procent av vården sköts av Ukraina – och på ett förträffligt sätt«. Han hyser stor respekt för sina ukrainska kollegor och det arbete de utför.
– Tapperheten och deras enorma kampvilja är det som har berört mig mest. Samtidigt undrar jag hur länge de ska orka? Jag har ju kört nästan 14 timmar om dygnet – men jag kan åka hem och vila upp mig. Nästan alla jag har jobbat med har tvingats lämna sina hem och familjer. De har skickat iväg fruar och barn utomlands och lever i fullkomlig ovisshet inför framtiden.
Läs också: Johan von Schreeb om risken med privata insatser: »Kan förvärra läget«
(uppdaterad 2022-04-28)
