Den polska sjukvården är hårt belastad sedan den ryska invasionen av Ukraina, som har lett till att miljoner flyktingar strömmat in i landet. Tidigare i år skickade Polen en förfrågan till EU om att ta hand om ukrainska medborgare i behov av vård. Nu har det gått nästan en månad sedan arbetet med den svenska evakueringen av ukrainska patienter påbörjades och än så länge har bara tre patienter, alla med cancer, tagits om hand i Sverige.
Per Loftås är beredskapsöverläkare vid Katastrofmedicinskt centrum i Östergötland som samordnar mottagandet för Sveriges sju universitetssjukhus. Han menar att det finns flera orsaker till att inte större grupper av patienter har kunnat flygas in till Sverige.
– Dels handlar det om att vi inte får ta emot alla som vi tackar ja till. Andra EU-länder kan ha accepterat att ta emot samma patient och patienten själv kanske föredrar att få vård i närheten av sitt hemland. I början var vi inte heller riktigt klara med alla delar i processen, vi behövde få samordningen att fungera bättre. Därför valde vi att ta en liten paus för att det skulle flyta på smidigare, säger han.
Rollerna är fördelade på så vis att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tar emot förfrågningarna om vård, medan Socialstyrelsen står för samordningen mellan myndigheterna och Katastrofmedicinskt centrum ansvarar för fördelningen av patienter till regionerna.
– Vi är inte så vana i Sverige vid att hämta hit patienter som inte är »våra«. Det blir extra svårt när patienterna inte söker vård på egen hand och alltså inte går via de vanliga kanalerna. Här flygs de in i dåligt tillstånd och alltihop måste samordnas med bland annat gränspolisen, Migrationsverket, kommunen där det mottagande sjukhuset ligger och transportorganisationen, säger Per Loftås.
Han menar att det finns en viss rastlöshet på universitetssjukhusen runt om i landet, en vilja att få bidra på allvar. Än så länge är det bara Karolinska universitetssjukhuset som har tagit emot patienter från evakueringsinsatsen.
– Vi hade trott att det skulle komma väldigt mycket patienter och så sitter man på sjukhusen och väntar. De har ju gjort sig beredda på att ta emot folk och så blir det kanske ingenting för att patienterna åkt till något annat land i stället. Det kan vara irriterande förstås, men det är så processen ser ut, säger Per Loftås.
I slutet av förra veckan landade den senaste patienten, ett cancersjukt barn, tillsammans med anhöriga i Sverige för att få vård på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Även om sjukhuset har stor erfarenhet av att bemöta barn med cancer var det på många sätt en ny situation man behövde förbereda sig för, säger Pernilla Grillner, sektionschef på barnonkologen och ordförande för Svenska barnläkarföreningens hematologi- och onkologisektion.
– Vi är ju inte vana vid att ta emot patienter från krig, men vi har försökt jobba med helheten och inte bara tänka på det medicinska. Vi på Karolinska har till exempel en beredskap för att hantera bostadsfrågan för barnens familjer och en kurator som tar hand om mycket myndighetskontakter.
Liksom Per Loftås har även hon märkt av en otålighet.
– Vi på våra sex barncancercenter i landet gick snabbt ihop för att fördela kommande patienter mellan oss, så att inte ett visst sjukhus får en högre belastning än andra. Vi har också utsett en barnonkolog i Lund som samlar information om läget i Polen och förbereder mottagandet. Men sedan har det dröjt, och på vissa håll har det funnits en ganska stor frustration och otålighet. Man vill ju så gärna hjälpa till, säger hon.
Per Loftås ser dock positivt på att läkarkåren frustar i startfållan.
– Min skräck när jag tog mig an det här uppdraget att koordinera mottagandet var att vi skulle stå med patienter som ingen ville ta emot. Nu är det tvärtom.
Även om det kan ta tid för patienterna att slussas ut från Polen är det viktigt att ta vara på den frist som ges, menar han.
– Det här är säkert en insats som kommer att pågå under en längre tid, och nu har vi en möjlighet att vässa vår process inför större behov. Den dagen som fler humanitära korridorer öppnas eller det blir eld upphör och folk kan ta sig ut ur landet kan det komma mycket större flyktingströmmar och mycket större patientströmmar.
Läs också: Första medicinska evakueringen – ukrainska patienter vårdas på Karolinska
