Under pandemin har arbetsbelastningen för anestesi- och intensivvårdsläkarna stundtals varit extrem. För att få bredare kunskap om hur deras arbetsmiljö ser ut i praktiken skickade Svensk förening för anestesi och intensivvård (SFAI) under februari och mars ut en digital enkät till samtliga medlemmar. Ungefär 40 procent svarade. Resultatet visar att mer än hälften av de svarande upplever hög eller alltför hög arbetsbelastning, men vissa delar av landet sticker ut. I den södra sjukvårdsregionen, liksom i sjukvårdsregion Mellansverige, uppgav så många som 70 procent att de hade mycket eller för mycket att göra på jobbet.

Anders Silfver, styrelseledamot i SFAI och överläkare i anestesi och intensivvård vid sjukhuset i Sundsvall. Foto: Privat.

– Jag tycker att det är en anmärkningsvärd siffra. Här måste både vi i SFAI och arbetsgivarna gå vidare och se om den här arbetsbelastningen får konsekvenser, men man kan misstänka det, säger styrelseledamoten Anders Silfver, överläkare i anestesi och intensivvård vid sjukhuset i Sundsvall.

SFAI har nämligen också ställt frågan om huruvida anestesiologerna lider av arbetsrelaterade sömnsvårigheter. Där har nära hälften av de svarande uppgett att de ofta eller ibland har svårt att sova. Lika ofta och i lika stor utsträckning upplever sig de svarande känslomässigt utmattade på jobbet.

Nära tre fjärdedelar säger sig också ha känt etisk stress, där man minst någon gång i månaden under pandemin behövt agera systematiskt mot sina egna värderingar.

– Enligt fritextsvaren är det först och främst platsbrist, tillsammans med materialbrist, som är orsaken. Man känner att man inte kan göra ett fullgott arbete på grund av för lite resurser. I svaren ser vi också att vissa inte tycker att intensivvården är en lika attraktiv arbetsplats efter pandemin. Man vill inte ha en karriär där medicinska beslut hela tiden överskuggas av prioriteringar.

Över hälften av de svarande känner också tvivel över sitt specialitetsval minst någon gång i månaden, och siffran är högre bland ST-läkare och yngre specialister.

– Jag tror tyvärr att det här kan leda till en brist på anestesiologer i framtiden. Vår dubbelspecialitet har alltid varit väldigt populär, men jag tror att den etiska stressen som vi numera lever under kan påverka vilken specialitet som yngre läkare väljer.

Och något har redan hänt, menar Anders Silfver.

– Vi har en omsättning på narkosläkare som vi inte sett tidigare. Sedan är det inte säkert att folk slutar för att de är slitna. Man kanske vill se någonting annat efter två tuffa år eller så har pandemin lett till existentiella tankar som gör att man behöver bryta ett tag.

Det finns dock några ljusglimtar i enkäten. Över 80 procent anger att man bemöts med respekt och uppskattning av sin chef, och en stor andel anser att de fått det stöd de behövt av sin chef för att kunna utföra sitt arbete.

SFAI kommer under våren och sommaren att fördjupa sig i enkätresultaten för att se hur man kan ta frågorna vidare.