Besluten om att avskilja den tvångsvårdade patienten togs på bristfälliga grunder, skriver Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) i ett beslut. Kriterierna för att ta ett beslut om avskiljning, alltså att hålla patienten på sitt rum eller inlåst enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) fanns inte på plats.

En förutsättning för att ta ett sådant LPT-beslut är att patienten agerar aggressivt och störande på ett sätt som försvårar vården av de andra patienterna. Så beskrev inte läkarna situationen när de angav sina skäl, framhåller Ivo.

En läkare motiverade beslutet med att den covid-19-smittade patienten bröt mot smittskyddsreglerna och riskerade att smitta sina medpatienter. En annan läkare på kliniken motiverade sitt beslut med att den tvångsvårdade personen inte förstod information om vare sig smittskyddsregler eller sin psykiska sjukdom. Patienten »uppvisade bristande insikt i att hen är smittad med Covid«, står det i journalen.

Den psykiatriska klinikens företrädare argumenterar i sin kommunikation med Ivo att besluten var juridiskt motiverade men att skälen i de underrättelser som skickats till Ivo var olyckligt formulerade. Visst var covidinfektionen en försvårande omständighet, men orsaken till avskiljandet var patientens psykiatriska grundproblematik.

Ivo kommer fram till att ett beslut om tvångsåtgärd enligt LPT inte kan fattas på grund av att en patient har covid. När det gäller smittskyddslagens bestämmelser, som alltså inte åberopades som skäl, för inspektörerna ett resonemang om hur de kan tolkas. De tar upp att Folkhälsomyndighetens rekommendationer säger att de som känner sig sjuka i covid bör stanna hemma, och att rummet på en klinik för en tvångsvårdad är att betrakta som ett hem. Ordet »bör« tolkas här som att isoleringen är frivillig. Om vården hänvisar en patient till sitt rum, så »förutsätter det att patienten uppfattar hänvisningen som frivillig«, skriver Ivo.