Under året har den infekterade konflikten mellan kärlkirurgerna och de interventionella radiologerna på Norrlands universitetssjukhus (NUS) utvecklats till en öppen revirstrid.

Stämningen beskrivs som »förgiftad« och konflikten är så djup att läkargrupperna i princip har slutat prata med varandra. Enkelt uttryckt handlar allt om hur kärlkirurgiska patienter i behov av endovaskulära åtgärder ska tas om hand. Och framför allt – av vem.

Den kliniska utvecklingen av endovaskulära interventioner, som kommit att ersätta mycket öppen kärlkirurgi, har historiskt sett skett inom radiologin och de minimalinvasiva ingreppen har länge utförts av interventionella radiologer.

Men de senaste åren har även kärlkirurgerna i Umeå lärt sig den miniinvasiva tekniken – i flera fall har de utbildats av radiologerna – och nu vill de ha ett helhetsansvar för patienterna. Så fungerar det redan på de flesta andra svenska sjukhusen. Men i Umeå har radiologerna hållit emot.

– Vi har arbetat med intervention inom radiologin här i Umeå i många år. Våra interventionister har hållit på med detta sen 90-talet och är otroligt duktiga, säger överläkaren Conny Ström till Läkartidningen.

Han är lokal facklig representant och skyddsombud för Bild och funktionsmedicin och påpekar att interventionsradiologerna behöver möjlighet att få behandla kärlrelaterade tillstånd för att upprätthålla sin kompetens och för att utbilda nya interventionister.

I ett brev till sjukhus- och regionledningen beskriver Conny Ström radiologernas långa erfarenhet av endovaskulära åtgärder vid akuta och kroniska kärlsjukdomar.

»Vi behöver mera samarbete och inte mindre för patienternas bästa i norra regionen«, skriver han i brevet som undertecknats av ytterligare åtta radiologer i Umeå som är specialiserade på interventionell radiologi.

Conny Ström efterlyser en helhetssyn på hur all kärlintervention och övriga liknande behandling ska organiseras och utföras.

Sedan 2020 finns en skriftlig överenskommelse på NUS, som beskriver hur läkargrupperna ska samarbeta kring de kärlkirurgiska patienterna. Men nu anklagar båda sidor den andra för att ha brutit mot den. Den medicinska chefen för kärlsektionen lämnade sitt uppdrag i protest i februari och samtliga kärlkirurger har sagt att de inte kan fortsätta sina tjänster om inte läget ändras. På grund av den dåliga arbetsmiljön har kärlsektionen drabbats av vikarieavhopp och sjukskrivningar.

Under flera veckor i våras stod därför universitetssjukhuset, som även är en kärlkirurgisk buffert för de andra sjukhusen i norra Sverige under kvällar och helger, utan en fungerande kärlkirurgisk jourlinje. Totalt handlade det om 40 pass från slutet av februari till början av april.

Cecilia Nordenson beskriver kärlsektionen på sjukhuset som akut hotad. Hon är huvudskyddsombud för läkarna på NUS och ordförande i Västerbottens läns läkareförening och påpekar att konflikten påverkar stora delar av universitetssjukhusets verksamhet.

– Det finns mycket annan kirurgi, som avancerad cancerkirurgi till exempel, där det uppkommer lägen där du kan behöva ta in en kärlkirurg, säger Cecilia Nordenson som själv är kirurg på NUS sedan 26 år.

I februari skrev hon ett brev till berörda chefer och sjukhus- och regionledningen för att informera dem om det allvarliga läget och få dem att agera. Brevet väckte dock en hel del kritik. Dels från läkare som tyckte det var fel av henne att blanda sig i konflikten eftersom det inte är en facklig fråga. Dels från radiologerna som upplevde att Cecilia Nordenson tog ställning för kärlkirurgerna.

– Som jag ser det finns det många arbetsmiljöaspekter i den här frågan för bägge parter, inte minst svårigheterna att göra ett bra jobb, säger hon apropå kritiken.

Läkarna vid Kirurgcentrum på NUS har också uttryckt sin oro i ett brev till hälso- och sjukvårdsdirektören i Västerbotten och områdeschefen Magnus Hedström, som är chef över de båda stridande läkargrupperna.

»Vid NUS bedrivs många andra verksamheter som utför ingrepp där man, när komplikationer uppstår, behöver och förutsätter att kärlkirurgisk bakjourskompetens för att åtgärda problemet finns tillgänglig dygnet runt«, skriver de och fortsätter:

»Vi kan inte som allmänkirurger ta ansvar för den uppkomna situationen och täcka upp en kompetens som vi inte har«.

Enligt dem är patientsäkerheten på sjukhuset starkt hotad.

Efter nödropet från Cecilia Nordenson och breven från verksamheterna på NUS, har universitetssjukhuset tagit in extern hjälp för att medla. Hälso- och sjukvårdsdirektören Brita Winsa har också kopplats in.

Cecilia Nordenson tycker att det bästa vore om läkargrupperna kunde samarbeta om patienterna i stället för att strida om dem.

– Kärlkirurgerna behöver radiologerna som rent tekniskt är mer erfarna, men radiologerna behöver även kärlkirurgerna. Om det uppstår problem när de gör sina endovaskulära ingrepp, måste de exempelvis ha backup av en kärlkirurg som kan öppna och ta hand om komplikationen.

I början av maj var alla kärlkirurger tillbaka i tjänst. Men läget beskrivs samtidigt som skört, enligt uppgifter till Läkartidningen. Även bland intenventionsradiologerna är frustrationen och oron stor. Conny Ström tycker det är bra att sjukhuset anlitat extern hjälp. Han är däremot kritisk till att områdeschefen inte har agerat tidigare.

– Jag hoppas verkligen vi kan komma till en lösning där vi kan samarbeta för patienternas skull. Men jag tycker områdeschefen borde ha satt ner foten för länge sen.

Cecilia Nordenson instämmer:

– Jag upplever att ledningen har duckat i den här frågan. Områdeschefen hade behövt kliva in i ett lite tidigare stadium och säga: Det här är ramarna, det här är det ni har att hålla er till.

Magnus Hedström, som är områdeschef för Länssjukvård område 1 i Region Västerbotten där både Bild- och funktionsmedicin och Kirurgcentrum ingår, håller inte med om kritiken. Han är förvånad över hur snabbt konflikten har eskalerat.

– Det har varit en intressekonflikt under lång tid. Men periodvis har det rullat på. Fram till jul var min bild att överenskommelsen som fanns fungerade ganska bra. Jag fick inga signaler i höstas om att det var på väg att köra i diket, säger han.

Han pekar på två faktorer som gör konflikten extra svårlöst: Att patientvolymerna är så pass små samt att båda läkargrupperna är helt nödvändiga för att universitetssjukhuset ska fungera.

– Både specialiteterna är verksamhetskritiska. Vi kan inte vara utan någon av dem.

Just nu pågår intensiva diskussioner för att hitta en varaktig lösning som bägge parter kan acceptera. Enligt Magnus Hedström är målsättningen framöver att kärlkirurgerna ska ha det övergripande ansvaret, men att de ska samarbeta multidisciplinärt med radiologerna där det behövs. Han tror att en ny överenskommelse kan bli klar i slutet av maj.

– Jag måste vara hoppfull och tror att det går att återskapa förtroendet mellan läkargrupperna. Det måste lösa sig.

Läkartidningen har sökt flera kärlkirurger på NUS för en kommentar, men hittills har ingen velat bli intervjuad.

Läs även:

»Konflikten i Umeå är utan konkurrens den värsta«