För fyra år sedan startade Umeå universitet ett glesmedicinskt spår vid läkarutbildningen som ett pilotprojekt. Två läkarstudenter per termin, från termin fem, har sedan gjort stora delar av de kliniska placeringarna i Västerbottens inland – dels vid Storumans sjukstuga, dels vid Lycksele lasarett. Syftet är att se om det går att förlägga mer klinisk utbildning i primärvården och öka intresset för att jobba med allmänmedicin i glesbygd.
Än så länge har bara fyra läkarstudenter som haft glesbygdsmedicin på schemat hunnit ta examen. Emil Carstedt och Solmaz Surano, blev klara förra året, och tillhör den lilla pionjärtruppen som testat modellen.
Båda är väldigt nöjda med valet.
– Jag har bara positiva saker att säga om spåret. Om jag jämför med hur det har varit för andra som varit kvar i Umeå, har jag fått betydligt mer patientkontakt och fått göra mer på egen hand, säger Emil Carstedt som numer är AT-läkare i Lycksele.
– Jag fick till exempel vara med i det kliniska arbetet redan första dagen och har fått assistera på operationer, tillägger han.
Solmaz Surano säger att hon lockades av att både få erfarenhet från en sjukstuga i glesbygden, ett universitetssjukhus och ett mindre sjukhus. Utbildningen levde upp till hennes förväntningar.
– Jag fick en väldigt bra bredd. På sjukstugan hade jag egen mottagning. Jag tycker jag fick det bästa av två världar genom att få vara på sjukstugan i Storuman, lasarettet i Lycksele och universitetssjukhuset i Umeå.
De har fått ta mycket eget ansvar, men tycker samtidigt att de fått bra stöd. När studenterna hade mottagning på sjukstugan hade en läkare exempelvis avsatt tid för att ge handledning under och efter varje patientmöte.
– Det har alltid varit en läkare som man kunnat fråga och få snabb och bra hjälp av. Det är väldigt viktigt att det finns någon på plats som kan hjälpa en – och gärna en ordinarie läkare och inte en hyrläkare, säger Emil Carstedt.
Ingen tycker sig ha gått miste om något som de andra läkarstudenterna som inte gått det glesbygdsmediciniska spåret fått ta del av.
– Nej, jag tycker bara jag har fått mer grejer, säger Emil Carstedt och fortsätter:
– På större sjukhus tror jag inte man har så mycket möjligheter att ta hand om patienter själv, som kandidat kommer man ofta i sista hand. I Storuman har man oftast skräddarsytt mina placeringar och bokat in patienter som tillhör den termin jag läser på.
De hoppas att det glesbygdsmedicinska spåret blir en permanent del av läkarutbildningen vid Umeå universitet och utökas till fler studieorter.
– Jag tycker att de ska öppna upp fler platser så fler intresserade får den här möjligheten. Det är ett jättebra alternativ för dem som är intresserade av glesbygdsmedicin, säger Somaz Surano.
Hon och Emil Carstedt är övertygade om att det skulle leda till att fler läkarstudenter väljer en karriär i glesbygden. Men spåret passar samtidigt inte alla, påpekar de.
– Man måste vilja och våga ta sig an saker på egen hand, fast under kontrollerade former så klart, säger Emil Carstedt.
– Det passar läkarstudenter som inte rädda att ta för sig. Man kan få ut jättemycket av detta, men det kräver en del av en själv också, fyller Solmaz Surano i.
Erfarenheterna från sjukstugan i Storuman har väckt deras intresse för glesbygdsmedicin. Emil Carstedt växte upp i Storuman, men hade inga planer på att flytta tillbaka dit när han började på läkarprogrammet i Umeå. Siktet låg i stället inställt på Norrlands universitetssjukhus. Nu är han inte lika säker.
– Innan jag gjorde det här hade jag inte en tanke på att återvända till glesbygd. Jag vet fortfarande inte vilken specialitet jag ska inrikta mig på men nu är glesbygdsmedicin ett intressant alternativ.
Solmaz Surano, som är disputerad, fick en forskar-AT vid Norrlands universitetssjukhus direkt efter examen. Hon upplevde att hennes glesbygdsmedicinska erfarenheten var en fördel vid AT-rekryteringen.
– De var väldigt intresserade av det under intervjun. Jag tror en del läkarstudenter är oroliga för att de inte kommer se lika mycket om de går spåret eftersom de kommer tillbaka på ett och samma ställe. Men jag vill säga att det är tvärtom.
Även för henne är glesbygdsmedicin med på topplistan. Men konkurrensen är svår. Hon har nämligen ett stort intresse för neurologi, ett område hon just nu forskar inom.
