Riksrevisionens genomgång av 25 av de dyraste reformerna under åren 2000–2017 pekar på brister i underlaget i majoriteten av satsningarna. Det kan handla om att det saknas beskrivningar av vilka problem som ska åtgärdas, vilka mål och effekter som eftersträvas, samt vilka konsekvenserna och kostnaderna blir. Bara 5 av de granskade reformerna lever upp till grundläggande kvalitetskrav på dessa områden, enligt ett pressmeddelande.
– Riksdagen behöver ett gediget beslutsunderlag, särskilt vid reformer som omfattar stora kostnader. Här bör regeringen göra ett bättre jobb, säger riksrevisor Helena Lindberg.
En av de reformer som kritiseras är den så kallade kömiljarden från 2008. Då meddelade den dåvarande alliansregeringen att landsting som uppfyllde vårdgarantin eller lyckades korta sina köer kraftigt skulle få dela på en miljard extra årligen.
När Riksrevisionen nu gått igenom underlaget får reformen lägsta betyg på flera områden. Exempelvis får reformen en etta i betyg när det gäller konsekvensanalysen, vilket innebär att beskrivning helt saknas eller att bara en rudimentär sådan finns. Målen och de förväntade effekterna av reformen bedöms också som allmänt hållna utan precisering. Reformen har dessutom fått svagare effekt än väntat, enligt utvärderingar.
Många andra reformer saknar dock utvärderingar. Endast 11 av de 25 granskade satsningarna har följts upp av regeringen, vilket innebär att det saknas kunskap om hur några av de största reformerna har fallit ut. Riksrevisionen uppskattar att bara ungefär hälften av reformerna har nått sina mål.
– Om samhällsproblemen inte blir lösta drabbas ju medborgarna som behöver få sina problem hanterade. Om man har allokerat resurser till en reform som inte når sina mål hade ju de pengarna kanske kunnat användas till en annan, mer angelägen reform, säger Riksrevisionens projektledare Krister Jensevik till Sveriges Radio Ekot.
