Läkarstrateg blir språkrör för kommunal äldrevård i Örebro

Sverige misslyckades med att skydda de äldre – det var budskapet i Coronakommissionens första delrapport i december 2020. Med 290 kommuner, 21 regioner och ett stort antal privata utförare uppstod problem kring ansvarsfördelningen när covidsmittan tog sig in på landets särskilda boenden. För att stärka den medicinska kompetensen inom äldrevården ville kommissionen därför slopa förbudet för kommunerna att anställa egna läkare för kliniskt arbete. Strax därpå sjösattes en utredning med uppdrag att se över just detta: Ska det bli möjligt för kommuner att själva utföra läkarinsatser? Och ska det finnas krav på att kommuner ska ha en medicinskt ledningsansvarig läkare? Svaren på de frågorna väntas när utredningen presenteras före månadsskiftet. 

Läkartidningen har dock redan nu tagit tempen på intresset för att anställa läkare i landets kommuner. Ett tjugotal av de drygt hundra svarande politikerna säger sig vara intresserade av att anställa läkare för läkarinsatser, medan något fler vill anställa en medicinskt ledningsansvarig läkare eller läkare på annan strategisk nivå. Två kommuner har redan tagit ett kliv på vägen genom att skaffa sig egna medicinska strateger. Först ut var Stockholm.

– Vi får väl acceptera att de hann före oss, skojar Per-Ola Sundin. 

– Men tankarna på att anställa en läkare i Örebro fanns faktiskt redan före pandemin. 

Per-Ola Sundin är i botten specialist i internmedicin, och i november började han sitt nya strategiska jobb för Örebro kommun. Det sköter han på halvfart. Resten av tiden fortsätter han att leda regionens och kommunens gemensamma mobila närsjukvårdsteam. 

Enligt uppdragsbeskrivningen ska Per-Ola Sundin arbeta för att höja den medicinska kompetensen och kvaliteten i kommunen och stärka samarbetet mellan region och kommun. Hans närmaste kollegor är kommunens MAS och MAR: den medicinskt ansvariga sjuksköterskan och motsvarande roll för rehabilitering. Han är dock noggrann med att poängtera att de är ett team som behöver varandras kompetenser.

– Jag kommer inte in som en överordnad som styr och ställer i de medicinska frågorna, utan jag bidrar med mitt perspektiv som läkare. 

På sistone har Per-Ola Sundin lagt mycket tid på att försöka överbrygga svårigheterna med olika journalsystem i region och kommun och se till att läkemedelsordinationerna alltid finns tillgängliga såväl för kommunens sjuksköterskor som inne på akuten om patienten plötsligt försämras. Han har också haft ett finger med i spelet bakom regionens nya plan för ST-läkare i internmedicin. För att få en större förståelse för den kommunala vården är tanken att de hädanefter ska erbjudas att göra en eller ett par månader av utbildningen i närsjukvårdsteamet. 

Nästa stora punkt på Per-Ola Sundins »att göra«-lista är att besöka sjukhusklinikerna för att få till en bättre medicinsk planering för de äldre vid utskrivning och på så vis minska risken för nya inläggningar kort därefter. 

– Man gör i mångt och mycket en social planering när en patient skrivs ut, man tar reda på vilka insatser som behövs i patientens dagliga liv. Men för det medicinska problemet, som ofta är en kronisk sjukdom som snart förvärras igen, finns det ingen planering. Utifrån mitt kommunala perspektiv tycker jag att man bör använda den kommunala resursen på ett annat sätt, så att kommunens sjuksköterska delger sjukhuset sin kunskap om patienten och att läkarna i sin tur är tydliga med hur pass stabil patienten är, hur ofta patienten behöver få besök och vilka kontroller som krävs den första tiden efter utskrivning. 

Sin arbetsplats har Per-Ola Sundin hos det mobila närsjukvårdsteamet vid Tullhusets korttidsboende i centrala Örebro. På innergården står syrenerna i blom, och några trappor upp skvalar dansbandsmusik av äldre årgång i allrummet. Boendet drivs av kommunen men med läkare från geriatriken på plats fem dagar i veckan – ett exempel på hur samverkan kan se ut i praktiken. En mängd små detaljer har visserligen behövt lösas under resans gång – som hur läkarna ska kunna koppla upp sig mot regionens nät trots att de är i kommunens lokaler, och om de ska bära kommunens eller regionens arbetskläder – men både Per-Ola Sundin och Tullhusets överläkare, Ann-Sofi Eriksson från den geriatriska kliniken, tror att mer samarbete över huvudmannagränserna är nyckeln till en förbättrad äldrevård. En medicinskt ledningsansvarig läkare i kommunen vore också positivt, menar de båda. 

– Jag kan ibland sakna någon som tar ett generellt ansvar för alla boende, säger Ann-Sofi Eriksson. 

Hon hoppas att den kommande utredningen landar i att alla kommuner måste ha en medicinskt ledningsansvarig läkare. 

– Om det är upp till var och en att avgöra om man ska ha en MAL eller inte blir vården ojämlik.

De stora behoven av läkares kompetens blev extra tydliga under pandemin, menar hon. 

– Det togs beslut om att patienter som kom från slutenvården, och som kunde vara covidpositiva, skulle isoleras på rummet i två dagar. Men det tar ju oftast runt fem dagar innan sjukdomen bryter ut. Det var påtagligt att man inte hade den medicinska kunskapen.

Ingen av dem tror dock att det vore en framkomlig väg för kommunerna att anställa egna läkare för direkt patientkontakt. 

– Det skulle kanske vara möjligt i de största kommunerna, men hur blir det för de små? Hur ska de lyckas anställa när till och med regionerna har svårt att hitta läkare med rätt kompetens? Det blir också en väldigt sårbar struktur om man bara har en eller ett fåtal läkare anställda. Vad händer om läkaren är sjuk eller ledig? säger Per-Ola Sundin. 

Samtliga regioner i landet fick hård kritik från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) för hur vården av patienter på särskilda boen-den sköttes när pandemin slog till. En femtedel av patienterna på nära hundra särskilda boenden med utbredd smittspridning av covid-19 hade blivit utan individuell läkarbedömning, enligt en granskning. Ställningstaganden om vård i livets slutskede följde inte heller reglerna, och bristande journalföring gjorde det svårt att se vilken vård de äldre hade fått. 

Region Örebro län var inget undantag. I efterspelet har dock såväl regionen som Örebro kommun fått fart på ett förändringsarbete för äldrevården. Alla vårdcentraler förväntas numera avsätta en timme per dag för akuta hembesök i hemsjukvården och på särskilda boenden. Flera nätverk för vårdpersonal har också startat. Ett av dem, som riktar sig till primärvårdsläkare inom hemsjukvård och på särskilda boenden, drog i gång redan under pandemin. Först handlade de digitala nätverksträffarna mest om olika etiska dilemman kopplade till covid-19 som läkarna ställts inför, men allteftersom smittspridningen har klingat av har diskussionerna ändrat karaktär. 

– Nu handlar de mer generellt om vården av våra mest sjuka äldre. Ofta bjuder vi in någon läkare för att prata om exempelvis reumatologi, palliativ vård eller demens. Därefter är ordet fritt, och jag tror att det stora värdet har varit möjligheten att diskutera angelägna frågor, säger Madelene Andersson, specialist i allmänmedicin och medicinsk rådgivare i Region Örebro län, som är en av initiativtagarna till nätverket.

Ljilja Narancic, allmänläkare på Capios vårdcentral Haga, har deltagit i många av träffarna. I början, när frågetecknen kring smittan fortfarande var många, upplevde hon en trygghet bara av att känna att hon inte var ensam om sina upplevelser.

– Enda nackdelen är att många kollegor inte har kunnat närvara för att de inte har hunnit på arbetstid. Vill man verkligen satsa behöver tid avsättas för en sådan här sak. Även de ST-läkare som randar sig på särskilda boenden behöver bjudas in för att få en chans att se den utveckling som sker, säger hon. 

I höst får äldrevården ytterligare förstärkning, då Region Örebro län som första region i landet har anställt en äldrevårdsöverläkare.

– Tanken är att den här äldrevårdsöverläkaren på ett bättre sätt än i dag ska kunna hålla ihop äldrevårdsfrågor. Bakgrunden är helt enkelt Ivos kritik under pandemin. Äldrevårdsöverläkaren tror vi är ett sätt att lösa många av de brister som Ivo pekade ut, säger Björn Strandell, specialist i allmänmedicin och medicinsk rådgivare i regionen. 

Även om Örebro kommun har förstärkt verksamheten med en medicinsk strateg har kanske inte alla länets kommuner möjlighet att gå samma väg, enligt Björn Strandell. Därför valde regionen att själv anställa en äldrevårdsöverläkare. Per-Ola Sundin gläds åt att snart få ett bollplank från regionens sida. 

– Vi kommer att vara inne i samma frågor men se dem ur olika perspektiv. Jag tror att det blir en jättebra resurs, säger han. 

Björn Strandell hoppas att överläkaren i praktiken ska fungera som ett språkrör för äldrevården och trycka på för att regionen ska satsa de resurser som krävs.

– Det är ju ett otroligt viktigt jobb, och många allmänläkare brinner för de mest sjuka äldre. Med en äldrevårdsöverläkare kan det arbetet få högre prioritet och status, och det kanske blir lättare att få tid och resurser avsatt för ronder, säger Björn Strandell. 

Krävdes det verkligen en pandemi för att man skulle se att de äldre behöver få bättre tillgång till läkare?

– Ja, tyvärr. Vi läkare från primärvården har i många år försökt berätta att vi saknar resurser, samtidigt som uppdraget har ökat och patienterna har blivit mer komplicerade. Men pandemin satte ljuset på att äldrevård är svårare än många tror, säger han. 

Läs även:
Ett tjugotal kommuner vill anställa läkare: »Behöver rätt kompetens«