Uppsala lämnar regionsamarbete kring ambulanshelikoptrar

Region Uppsala har varit med i samarbetsorganisationen sedan 2016 men har ännu inte använt de helikoptrar som SLA äger. Nu avslutar regionen sitt medlemskap med hänvisning till att det önskvärda resultatet uteblivit.  

 Vilka är de huvudsakliga skälen till att ni lämnar SLA som medlemmar?

– Det har varit en process och diskussion i många år om att köpa in en större helikopter än vad som finns i dag i kommunalförbundet, men man har aldrig kommit till skott, säger Emilie Orring (M), regionstyrelsens ordförande i Uppsala.

Det har också saknats en gemensam bild av vad verksamheten ska inriktas på, menar hon.

 – Det handlar om vilka uppdrag helikoptrarna ska utföra och om det ska ske via upphandling eller i egen regi. 

Analysen som gjorts inför beslutet om att lämna organisationen mynnar ut i att regionen i stället bör teckna ett avtal om gemensam upphandling direkt med en annan av SLA:s medlemmar, Västra Götalandsregionen. De har nämligen ett behov som liknar Uppsalas.

En av de orsakerna till regionens vägval är att SLA:s helikopterkoncept ger »suboptimala förutsättningar« för den typ av ambulanssjukvård som Uppsala oftast bedriver. I analysen och sammanfattningen av beslutet nämns att SLA erbjuder »prehospital ambulanskapacitet«, alltså helikopterfärder av transportkaraktär och att denna »i nödfall« även fungerar för intensivvård.  Eftersom Uppsalas helikopterverksamhet är specialiserad på att transportera patienter mellan intensivvårdsavdelningar är SLA-helikoptrarna inte lämpliga, bedömer man.

 – Det är lite olika uppdrag som vi har. De levererar vård från olycksplatser till sjukhus. Vi utför intensivvård mellan sjukhus, vilket är ett helt annat uppdrag om du frågar läkarprofessionen, säger Emilie Orring.

SLA håller visserligen med om att Uppsala har en annan helikopterprofil än de andra regionmedlemmarna, med betydligt fler intensivvårdsuppdrag mellan sjukhus, men de ifrågasätter bilden av att SLA-helikoptrarna endast kan erbjuda Iva-vård i nödfall.

 – Även i våra helikoptrar bedrivs Iva-vård kontinuerligt, säger kommunalförbundets förbundsdirektör Lars-Olof Björkqvist 

Region Uppsala skriver att det blir dyrare att vara med i er samordningsorganisation än att sköta helikopterverksamheten själva. Delar du den bilden?

 – Det är svårt att svara på. De har gjort en egen utredning, som vi inte varit inblandade i, säger Lars-Olof Björkqvist.

För de medicinska frågorna hänvisar förbundsdirektören vidare till Joacim Linde, som är medicinskt samordningsansvarig läkare inom SLA. Han säger att han och organisationen har svårt att förstå Region Uppsalas analys.

– Vi bedriver intensivvård i våra helikoptrar. Det är felaktigt att påstå att vi endast gör det i nödfall. Vi bedriver intensivvård i de allra flesta av våra uppdrag och det med fullgod vårdkvalitet, säger Joacim Linde.

Han poängterar att de övriga regionerna i samarbetet också transporterar patienter mellan intensivvårdsavdelningar, det som alltså är Uppsalas specialitet, och han menar att det finns ett stort stöd för att använda SLA:s helikoptertyp, H145 från Airbus, även för denna typ av uppdrag. Det är också en av världens vanligaste och mest populära ambulanshelikoptrar, enligt Joacim Linde.

Hur ser då regionstyrelsens ordförande i Uppsala på att SLA är oförstående till den del av analysen som säger att de bedriver intensivvård »i nödfall«?

– Det får vi väl fortsätta ha en dialog om i sådana fall, men jag tror inte att vi har så olika bild faktiskt, även om det är möjligt att formuleringen »i nödfall« inte var rätt ord att använda. Det viktiga här är dock att vi har olika inställning till hur SLA ska utvecklas, säger Emilie Orring.

I många regioner finns en strävan efter mer regionsamordning av luftambulansarbetet. Detta tycker regionstyrelseordföranden är en fortsatt viktig fråga och säger att regionstyrelsen vill teckna ett nytt samverkansavtal med SLA. Regionen ska alltså inte vara medlem, men ändå samarbeta om till exempel utbildningsfrågor, något man gör redan i dag. 

– Ja, det är viktigt med samordning och samverkan i dessa frågor, men exakt hur det ska ske får framtiden utvisa, säger Emilie Orring.