Cecilia Dahlgren är disputerad i hälsoekonomi vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, LIME, vid Karolinska institutet. I sin avhandling »Do patients behave as expected on a healthcare market in transition? Consequences of expanding patient choice and introducing telemedicine in primary healthcare« har hon undersökt konsekvenserna av utökad valfrihet för patienter i primärvården samt nätläkarnas intåg, med fokus på patienters beteende.

– Jag har fokuserat på den ökade marknadsanpassningen av sjukvården som skett stegvis sedan 90-talet, och framför allt på vad den ökade valfriheten för patienterna och de digitala alternativen som uppkommit på senare år har fått för effekter på kvalitet, kontinuitet, jämlikhet och vårdkonsumtionen i stort, säger Cecilia Dahlgren.

Avhandlingen består av fyra registerstudier, baserade på befolkningen i Region Stockholm och rör tiden fram till 2018, det vill säga när den digitala sjukvården i huvudsak drevs som utomlänsvård.

När valfrihet i primärvården infördes var ett viktigt argument att patienter skulle välja kvalitet. Reformen skulle därmed vara kvalitetsdrivande. Men Cecilia Dahlgren fann litet stöd för att patienter är villiga att lista sig på en vårdcentral längre från bostaden för att få högre kvalitet.

– Att söka kvalitetsinformation i sitt val i vårdcentral verkar inte vara så vanligt. Andra faktorer hade större genomslag. Det verkade exempelvis viktigare att undvika vårdcentraler med ett högt vårdbehov. Det förvånade mig lite, säger hon.

Däremot fann hon stöd för att informationskontinuitet mellan vårdgivare leder till bättre hälsoresultat.

– Vi såg att patienter som fick en diagnos registrerad i primärvården i större utsträckning hämtade ut recept på de rekommenderade läkemedlen.

När det gäller nätläkare ligger fokus på jämlikhet och frågan om vårdkonsumtionen påverkas. Resultatet av studierna visar att de som söker vård digitalt totalt sett gör fler besök.

– Nätvårdsanvändarna ökade sin vårdkonsumtion både direkt efter och flera månader efter det första besöket jämfört med den matchade kontrollgruppen, säger Cecilia Dahlgren.

Det fanns dock variationer mellan olika diagnosgrupper. När det gäller sjukdomar i köns- och urinorganen, till exempel urinvägsinfektion, var skillnaden i vårdkonsumtion liten, men desto större när det gällde hudsjukdomar.

Det framkom även tydligt att det är olika grupper som söker digital respektive fysisk vård. Unga med hög inkomst och utbildning som är födda i Sverige var mer benägna att ha gjort ett nätläkarbesök. Äldre med lägre inkomst och utbildning och ett annat födelseland konsumerade i större utsträckning fysiska besök. Cecilia Dahlgren varnar för att det kan leda till att de som använder digitala kanaler får en större del av hälso- och sjukvårdens resurser.

– Det behöver inte vara ett problem att det är olika grupper som använder digitala och fysiska besök. Men blir det undanträngningseffekter finns det risk att vården inte fördelas efter behov, säger hon.

Cecilia Dahlgren tror riktade åtgärder behövs för att undvika det, liksom att erbjuda alternativ till digitala besök.

– Det är intressant att följa vad som händer med den digitala vården och ansträngningarna man nu gör för att integrera den i den ordinarie sjukvården. Men det kommer nog inte per automatik lösa problemen med att konsumtionen är så ojämnt fördelad när det gäller de socioekonomiska mönstren. Jag tror man måste bevaka det framgent och även fortsätta undersöka kostnaderna och nyttan vid olika former av digitala kontakter för att kunna använda resurserna på bästa sätt.