På konstgräsplanen på Sävja idrottsplats, mitt i ett hav av ryggsäckar och hopfällbara stolar, kisar Christoffer Sandberg upp mot solen. Prognosen inför orienteringstävlingen O-ringens tredje etapp utlovar strax under tjugo grader. Härligt både för deltagarna och ur vårdsynpunkt, konstaterar han.

– Hetta skulle kunna orsaka problem, likaså om det vore väldigt lerigt och halt ute i skogen.

Med växlande molnighet kan Christoffer Sandberg och undersköterskan Elisabeth Andersson lägga fullt fokus på annat än värmeslag och vätskebrist.

– De stora sakerna hittills har varit sårskador. Första dagen här sydde jag tio stycken sår och vi har haft minst tjugo stukningar om dagen. Men många har klarat sig själva om de bara fått en linda av oss, säger Christoffer Sandberg.

Men med så många personer på en och samma plats gäller det att vara beredd på att allt kan hända.

– Det är klart att det kan dyka upp allvarligare grejer, vi har en hjärtstartare här utanför exempelvis. Och vi har haft några besök som inte alls varit kopplade till orienteringen, som ett njurstensanfall och en kraftig allergisk reaktion mot getingstick där vi fick behandla med adrenalin.

Till vardags är Christoffer Sandberg medicinskt ledningsansvarig på Aleris närakut inne i Uppsala, men när han fick förfrågan om att göra en insats i sjukvårdstältet under O-ringen tvekade han inte kring att ställa upp.

– Jag är själv gammal orienterare, även om jag nu för tiden framför allt är ungdomsledare. Hade jag inte jobbat här som läkare hade jag ändå ryckt in som funktionär, det förväntas av de arrangerade klubbarna.

Varje dagsetapp i den fem dagar långa tävlingen äger rum på olika platser runt om Uppsala. Det betyder att det tre man starka vårdteamet bestående av Christoffer Sandberg, Elisabeth Andersson och allt-i-allon Olle Carles behöver packa ner all utrustning efter varje arbetspass.

– Vi har försökt att banta ner det så mycket som möjligt så att det ska få plats i en skåpbil, säger Christoffer Sandberg.

Det innebär också att de aldrig vet i förväg exakt hur förutsättningarna kommer se ut dagen därpå. Just i dag trampar de runt bland gräs och klöverblommor i tältets undersökningsdel.

– I förrgår hade vi golv, men man får vara lite anpassningsbar, säger Christoffer Sandberg.

Förutom de mer spartanska förhållandena, som att det inte finns något rinnande vatten i tältet, skiljer sig arbetet från vardagen på närakuten på fler sätt.

– Alla som kommer till mig på närakuten räknas som formella besök som ska journalföras. Här sorterar jag i stället patienter i hög takt och delar ut råd: »Du får gå och duscha och tvätta ditt sår på egen hand«. Jag står i främsta linjen och väljer ut vilka som behöver ses över mer noggrant.

Många patienter som kommer förbi får alltså inte ens en notering i journalen, men annars skriver Christoffer Sandberg ner anteckningar för hand, som han sedan för över till dator efter arbetsdagens slut. Under några timmar mitt på dagen är tempot extremt. Men tack vare att Christoffer Sandberg och Elisabeth Andersson jobbat länge tillsammans och trivs bra i varandras sällskap har det ändå flutit på.

– Vi har kul ihop. Första dagen kom sjuttio personer förbi, och vi hann varken med mat eller toalettbesök förrän vid halv fem på eftermiddagen. Då hjälper det med lite galghumor.

Det brusar i en kommunikationsradio. En sprakande röst berättar att en kvinnlig tävlande har en misstänkt axelledsluxation. Kvinnan får hjälp till sjukvårdstältet där Christoffer Sandberg snabbt konstaterar att hon ska få skjuts vidare in till närakuten.

– Närakuten är bara några minuter härifrån och där kan de röntga och ge både smärtstillande och muskelavslappnande. Hade mottagningen legat två timmar bort hade det varit en annan sak, då hade jag försökt dra armen rätt.

Efter morgonens lugn trillar nu patienterna in, en efter en. Någon vill bara ha ett plåster, en annan ber om en titt på en ond tå. En liten otursförföljd kille som hjälpt till med matlagningen har bränt sig på en wokpanna.

– Men Algot, var det inte du som cyklade omkull häromdagen? frågar Christoffer Sandberg vänligt.

Lena Leandersson från Älvdalen tävlar i damklassen för 80-plussare. Hon hade tagit sig genom nästan hela banan när olyckan inträffade. Nu har hon ett sår på armen som behöver tvättas och läggas om.

– Det gick perfekt ända tills jag ramlade på näst sista kontrollen. När man ser lite dåligt kan man inte titta på kartan samtidigt som man springer, då går det så här, säger hon.

Under arbetsdagarna i sjukvårdstältet har Christoffer Sandberg stött på såväl gamla orienteringsbekanta som kollegor.

– Det är några som vi har tagit hand om som har visat sig vara läkare. Jag tror absolut att läkare är överrepresenterade inom orientering, det är ju en sport med en intellektuell bit som kan tilltala många.

För egen del har jobbet under O-ringen gett blodad tand inför nästa år.

– Det är en spännande sport, lite som en skattjakt, och jag gillar den familjära atmosfären. Jag har inte sprungit O-ringen sedan jag var ungdom men nu funderar jag på att göra comeback efter nästan tre decennier. Det är en tanke som har väckts de här dagarna, säger Christoffer Sandberg.

O-ringen – världens största orienteringstävling

Den första O-ringen arrangerades 1965 med totalt 156 deltagare men har under årens lopp vuxit till att bli världens största orienteringstävling. Evenemanget går av stapeln i juli, varje år på nya platser runt om i landet. Tävlingen sträcker sig över fem dagar uppdelat på olika dagsetapper och har de senaste tio åren i genomsnitt lockat drygt 18 000 orienterare i alla åldrar.

Källa: Svensk orientering, O-ringen