Stort fokus har legat på intensivvården under pandemin. Men covid-19 har även haft stor påverkan på primärvården, som ofta varit den första kontakten i vården för smittade patienter, ansvarat för provtagning och smittspårat parallellt med det ordinarie mottagningsarbetet.
Hanna Fernemark är ST-läkare vid Vårdcentralen Lambohov och doktorand vid institutionen för hälsa, medicin och vård vid Linköpings universitet. I en delstudie av sin avhandling om psykosocial arbetsmiljö för läkare i primärvården har hon tittat särskilt på pandemins påverkan.
Studien bygger på 46 intervjuer från andra vågen under 2020 med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor samt chefer inom primärvården från olika regioner. När det gäller läkare har elva läkare vid elva vårdcentraler i fyra regioner intervjuats. Resultatet visar att arbetsbelastningen ökade och att etiska svårigheter skapade stress.
– Det ålades en hel del extra uppgifter utöver det vanliga primärvårdsuppdraget och många har jobbat väldigt, väldigt hårt, säger Hanna Fernemark.
Pandemin har inneburit påtvingade, snabba förändringar av arbetssätt och rutiner. Många upplevde det stora informationsflödet som jobbigt att hantera.
– Det kom hela tiden nya direktiv. Det tog mycket på krafterna. Till slut orkade man knappt läsa mejl eller genomföra ändringarna eftersom man visste att det snart är något annat som gäller.
Men pandemin har också fört med sig positiva förändringar, enligt de intervjuade. Den förde med sig en insikt om att man klarar och orkar mer än vad man tror. Flexibiliteten ökade och vården blev mer patientcentrerad.
Medarbetarna har exempelvis kunnat arbeta hemifrån mer, och traditionen med fysiska patientbesök ifrågasattes. Det blev mer naturligt att anpassa formerna för besöket efter de förutsättningar som passar patienten bäst. Patienter delades även upp i olika väntrum för att minska smittspridningen. En förändring som många ville behålla.
– Det är helt galet egentligen, sa någon. »Varför har vi haft snoriga hostiga febriga patienter i samma väntrum som någon som söker för depression?«.
Nya samarbeten har fötts inom och mellan enheter och mellan hemsjukvård och kommunal sjukvård, enligt de intervjuade. Sammanhållningen har stärkts på de aktuella vårdcentralerna. Samtidigt är upplevelsen att muren gentemot sjukhusvården växte under pandemin.
– Där upplevde man att det var stopp i remissflödet in i slutenvården. Men många remisser gick ut till primärvården, även när det gällde sådant som primärvården egentligen inte ska hantera, säger Hanna Fernemark.
En annan upplevelse som framkom hos flera var en känsla av att vara bortglömda och ouppskattade i media och allmänhetens ögon. De intervjuade upplevde att slutenvården generellt får all positiv uppmärksamhet, medan primärvården mest får negativ uppmärksamhet. Den känslan förstärktes under pandemin.
– En informant uttryckte det så bra: »Jag missunnar verkligen inte något till någon på sjukhusen, men det finns väldigt många hjältar inom primärvården också som jobbat hårt. Men man får aldrig den uppskattning som man förtjänar«, säger Hanna Fernemark.
I höst ska hon följa upp vad som skett sedan 2020, genom uppföljande intervjuer.
– Jag är nyfiken på hur alla har orkat. Finns entusiasmen kvar? Min farhåga är att det har varit tungt och nu är det dessutom många som skjutit upp sina besök som vill ha tid på vårdcentralerna.
