Användningen av riktade statsbidrag, bidrag som är avsedda för en viss insats eller ett visst ändamål, har ökat det senaste decenniet. Enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys finns det fördelar med bidragen, bland annat att regeringen kan tydliggöra politiska prioriteringar och att de innebär en snabb och flexibel styrning, något som har varit värdefullt bland annat under pandemin. Men problemen är fler, enligt myndighetens analys.
Bidragen är inte tillräckligt förankrade hos de som ska ta emot pengarna, enligt rapporten. De saknar också ofta ett tillräckligt förberedande arbete, och det finns inte heller någon långsiktighet i genomförandet. Som exempel tar myndigheten upp ett antal nationella psykiatrisatsningar mellan 1995 och 2015 som pågick i mellan två och fem år: »Erfarenheten från flera av satsningarna visar att avgränsade punktinsatser har begränsade möjligheter att skapa varaktiga resultat. Risken är också överhängande att aktiviteterna upphör med den statliga finansieringen«.
– Vi ser att de riktade statsbidragen inom vård och omsorg ofta används till projekt som inte införs i bredare skala i verksamheterna. Risken är då att de förbättringar för patienter och brukare som satsningarna syftar till uteblir, men också att verksamheterna lägger tid och kraft i projekt som inte ger någon utveckling, säger utredaren Daniel Zetterberg i ett pressmeddelande.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys rekommenderar därför färre riktade bidrag.
– Riksdag och regering har vid flera tillfällen slagit fast att riktade statsbidrag ska användas undantagsvis. Trots det har de ökat. Regeringen behöver utgå från tydligare principer som ger ramar för när och hur de riktade statsbidragen ska användas, säger Jean-Luc af Geijerstam, generaldirektör på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.
Läs också: Kömiljarden får bottenbetyg i ny granskning av Riksrevisionen
