Världshälsoorganisationen, WHO, och dess medlemsländer beslutade 2016 att ha som mål att eliminera hepatit B och C till år 2030. I praktiken innebär det att antalet nya infektioner ska minska med 90 procent och att dödsfall orsakade av hepatit B och C ska minska med 65 procent jämfört med 2015. Fram till nu har det dock saknats en plan för hur det ska gå till för svensk del.
– Vi har fått en del kritik för att vi har varit långsamma här i Sverige. WHO har konstaterat att det är de länder med konkreta planer som det har gått bäst för och som har kommit längst, säger Ann-Sofi Duberg, docent och överläkare vid infektionskliniken på Universitetssjukhuset Örebro.
Tillsammans med Soo Aleman, docent och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, har hon lett de senaste årens arbete med att ta fram en nationell plan för eliminering av hepatit. Eftersom spridning av hepatit B numera är ovanligt i Sverige har man valt att först fokusera på planen för hepatit C.
Uppskattningsvis finns det 30 000 svenskar med kronisk hepatit C, varav en del inte har testats och därför inte vet om att de har sjukdomen, medan andra inte går på några kontroller och därmed inte heller har fått behandling. Många känner heller inte till att det finns bra behandlingar numera; en tablett om dagen i mellan åtta och tolv veckor för att bota infektionen och på så vis minska risken för allvarlig leverskada.
– Vi ser att smittspridningen nu sker framför allt bland personer som använder droger, så det gäller att lyckas nå de här personerna där de finns. Vi vet ju att många som går på sprututbyten har hepatit C. Där är ett av syftena att minska risken för smitta via orena injektionsverktyg, men man kan också se till att de får behandling där.
Så sker också redan i dag, menar Ann-Sofi Duberg, men ett problem är att sprututbyten oftast bara finns på regionernas centralorter.
– För att nå fler behöver man fundera på om man kan erbjuda sprututbyten på fler ställen i ett län och även diskutera om man ska behandla i primärvården, i de fall man hamnar långt ifrån en infektionsklinik.
Förutom att sprida behandlingsmöjligheterna runt om i landet krävs det krafttag även på andra plan.
– Framför allt är det information som behövs, att man propagerar för att alla som någon gång har utsatts för risk för smitta verkligen tar ett hepatit C-test. I det arbetet ingår förstås också att informera om var man testar sig, att det finns bra behandlingar och att de är gratis.
I elimineringsplanen, som nu är godkänd för införande i hela landet, föreslås också att alla regioner tillsätter en eller flera samordnare för att koordinera insatserna.
– Samordningsfunktionen ska inte göra allt jobbet själv, men ansvara för att det blir gjort. Det kan handla om ta fram informationsmaterial, anordna utbildningsmöten för olika vårdinsatser och socialtjänst och att samla in data över hur arbetet går.
Kommer den här planen göra att vi lyckas eliminera hepatit C i Sverige till år 2030?
– Det vet jag inte, men den kommer helt klart att öka chanserna.
Det svåraste blir sannolikt att lyckas pressa ner andelen nyinsjuknade med 90 procent, menar Ann-Sofi Duberg.
– Det är en sak att ta prov för diagnos, behandla och bota. Men så länge smittan fortsätter att spridas eller samma personer smittas om igen kommer vi behöva fortsätta att behandla i all evighet. Så det bästa vore om vi lyckas behandla stora grupper ungefär samtidigt för att förhindra att de smittar varandra igen – och samtidigt öka andra insatser för att minska risken för smittspridning. Det är en stor utmaning, säger hon.
