»Mer än bara ett blodprov – se hur din kropp mår på riktigt«, skriver Sveriges största blodtestföretag Werlabs på sin hemsida. Men affärsidén att sälja omfattande testpaket via blodprov får hård kritik från flera håll, något som Svenska Dagbladet rapporterat om i veckan. En av dem som ställer sig tveksam till modellen är Sfams ordförande Magnus Isacson. Han ogillar upplägget av flera anledningar.

– Patienterna kan komma med långa listor över saker som är lite avvikande och undra vad de ska göra med svaren, säger han till Läkartidningen.

Han menar också att prov som tas som en allmän check utan några sjukdomssymtom rent statistiskt leder till avvikelser från normalvärdet för runt en av tjugo – trots att patienten i fråga är helt frisk.

Magnus Isacson, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin. Foto: Privat.

– Men vi kan såklart inte bara avfärda ett sådant resultat. Det kräver uppföljning, diskussion och eventuellt vidare utredning – ett arbete som tar tid från andra patienter. Hade de här patienterna inte tagit de här blodtesten hade de kanske inte kontaktat vården över huvud taget, säger Magnus Isacson.

I sitt arbete på en vårdcentral på Ekerö träffar han varje månad patienter som köpt blodtest och »andra ännu konstigare grejer, salivprov och allt vad det är« och som oroas av resultaten.

– Enligt Nationella vårdkompetensrådet är vi 4 400 allmänläkare inom primärvården – om alla har samma upplevelser blir det i slutändan en hel del tid som går åt till de här patienterna, säger han.

Även om han själv aldrig skulle kunna tänka sig att köpa ett blodtest förstår han de som gör det.

– Att ta rätt prov på rätt personer är en av våra största utmaningar. Det är en komplicerad pedagogisk fråga att få folk att förstå det, och det har tagit mig en läkarutbildning och många års fortbildning för att känna mig trygg i att inte ta så många prov, och ändå tar jag förmodligen för mycket.

Sfam arbetar tillsammans med andra specialiteter via Läkaresällskapets arbetsgrupp »Kloka kliniska val« för att bland annat minska överdiagnostik och överbehandling inom vården. Parallellt har blodtestföretag som Werlabs, Medisera och Blodkollen de senaste åren vuxit och lockat till sig tunga investerare, som sajten Breakit rapporterat.

– De här blodtesten är ett typiskt sätt att överdiagnostisera på, som riskerar att leda till oro för patienterna och en överbelastning på sjukvården, så det är en viktig fråga för oss i Sfam.

Föreningen vill nu se att företagen bakom testen tar ett större ansvar för uppföljningen av sina patienter för att undvika överbelastning på en redan pressad primärvård.

– Om de tog ansvar för sina prov och följde upp resultaten själva skulle jag inte lägga mig i vad de gör, även om jag tycker att marknadsföringen är felaktig. »Få koll på din hälsa«, som Werlabs skriver, det får man inte bara genom ett gäng blodprov. Det handlar om mycket annat också, säger Magnus Isacson.

Carl Johan Östgren, professor i allmänmedicin vid Linköpings universitet och en av Läkartidningens medicinska redaktörer, sitter med i Werlabs »medical board«. Han har en rådgivande roll och vill egentligen inte ses som någon företrädare för branschen.

Carl Johan Östgren, professor i allmänmedicin vid Linköpings universitet, sitter med i Werlabs »medical board«. Foto: Stefan Tell.

– Men de här testen är ingenting som ligger samhället till last, människor efterfrågar de här proven och vill betala för dem. Om man själv känner att man vill ta dem kan det absolut inte vara fel att göra det, säger han.

Han delar inte Magnus Isacsons bild av att blodtestföretagen orsakar undanträngningseffekter.

– Jag jobbar ju också kliniskt som läkare och jag träffar väldigt sällan patienter som själva kommer med konstiga provsvar som behöver redas ut. Däremot kan man upptäcka tillstånd som sjukvården faktiskt ska ta hand om. Då rör det ju sig inte om någon undanträngningseffekt, säger han.

Apropå förslaget om ett större uppföljningsansvar säger Carl Johan Östgren att Werlabs redan i dag ringer till patienter som bedöms vara i behov av mer akuta åtgärder, i stället för att enbart skicka brev.

– Men det som Sfam efterfrågar skulle kräva att företagen har ett slags sjukvårdsorganisation och en annan typ av vårdavtal. Det kan man säkert tänka sig i framtiden, men det är ingen »quick fix« i så fall.