Fredagen den 5 augusti gick larmet. Flera barn och ungdomar som befann sig på en fotbollscup i Gammelstad strax väster om Luleå hade börjat kräkas. Ordentligt.

Flera medier, liksom Region Norrbotten, har rapporterat om händelsen, som innebar att flera barn fick föras med ambulans till barnakuten på Sunderby sjukhus. Andra transporterades dit på annat sätt och totalt behandlades närmare 40 barn med kraftiga kräkningar på akuten. Åtta var så dåliga att de behövde intensivvård.

Hilda Hassler, verksamhetschef på barnkliniken på Sunderby sjukhus.

– Jag har jobbat som läkare sedan 1995 och aldrig varit med om något liknande, säger Hilda Hassler, som är verksamhetschef på barnkliniken.

Själv var hon på semester i Stockholms skärgård vid tillfället, men som verksamhetschef blev hon snart involverad i händelseförloppet på distans. Till en början visste man inte vad kräkningarna berodde på, men snart framträdde matförgiftning från mat som serverats på fotbollscupen som en trolig orsak.

För att klara den kritiska situationen fick man ringa in lediga läkare och sjuksköterskor. Personal från andra delar av sjukhuset, till exempel vuxenakuten, fick prioritera om i arbetsuppgifterna och hjälpa till på akuten och även på infektionsavdelningen där fyra av barnen behandlades.

Hilda Hassler konstaterar att för till exempel stora trafikolyckor och allvarliga händelser vid närliggande industrier finns det upprättade katastrofplaner. Men inte för något sådant här.

– Jag vet inte om det hade hjälpt, det är en sådan oförutsägbar händelse.

I stället agerade man utifrån en mer generisk katastrofplan, vilket enligt Hilda Hassler fungerade bra.

– Det som framkommer när vi talar om det är att allt gick lugnt till och att man i personalen kunde ta hand om varandra, trots situationen.

Om två veckor hålls ett möte på sjukhuset då man ska utvärdera händelsen och agerandet.

– Det finns säkert lärdomar att dra som kan göra oss ännu bättre, men det är också viktigt att identifiera de framgångsfaktorer som bidrog till att vi kunde lösa det så bra som vi gjorde, säger Hilda Hassler.