De båda blocken i regionvalet i Stockholm representerades av Irene Svenonius (M) och Amelie Tarschys Ingre (L), respektive Aida Hadzialic (S) och Jonas Lindberg (V). Foto: Jesper Cederberg

Partiutfrågningen, som Stockholms läkarförening arrangerade, visade tydligare skillnader mellan partierna än den debatt med riksdagsledamöter som Läkarförbundet arrangerade förra veckan. Inte så konstigt kanske, eftersom sjukvården är en regionfråga och Stockholmsläkarna kunde skicka med mer specifika frågor till partiföreträdarna.

Vänsterpartiets Jonas Lindberg, ledamot i regionfullmäktiges hälso- och sjukvårdsnämnd, tillika specialistsjuksköterska, drog med sig applåder ett par gånger, när han representerade det röda blocket tillsammans med oppositionsregionråd Aida Hadzialic (S). Regionstyrelsens ordförande Irene Svenonius (M) och regionstyrelseledamoten Amelie Tarschys Ingre (L) hade dock, åtminstone baserat på publikens ljudliga reaktioner, lite svårare att få gehör.

Frågorna för tisdagskvällens utfrågning hade bestämts av läkarföreningens medlemmar. Första ämnet var vårdplatser. Där sa Amelie Tarschys Ingre att Liberalerna vill öppna 200 nya.

– Vi strävar efter ungefär 85 procents beläggning för att skapa nödvändiga marginaler för personalen och kapa väntetiderna för patienterna. För det behövs fler medarbetare, och minskad administration och IT-strul, sa hon och med tillägget att det kräver att geriatriken får fler vårdplatser än i dag och att primärvården stärks.

Irene Svenonius menade att en stark primärvård hindrar att människor behöver hamna på sjukhus.

– Vi måste fortsätta förstärka avancerad sjukvård i hemmet och geriatrik. Men vi har satsat resurser på sjukhusen i ett antal år, sa hon.

Partierna drog gärna upp olika siffror. M och L påtalade att det är fler vårdplatser i dag än tidigare, medan V och S menade att det är färre vårdplatser per capita.

Jonas Lindberg hänvisade till uppgifter som Region Stockholm skickat till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), vilka säger att det finns färre vårdplatser i dag än 2016.

– Det vi behöver nu är att göra en handlingsplan där vi sätter ett riktmärke för hur många vårdplatser på befolkningsnivå som vi ska ha, och resurssätta och styra efter det. Det gör man inte i dag, sa han och la till att effektiviseringskraven måste bort och uppräkningen av ersättning måste höjas så den matchar kostnadsökningen.

Ett annat ämne som Stockholmsläkarna valt för kvällen var akutflödena. Mottagningarna är svåra att driva, det är brist på personal och lokaler, och läkare vill se en ny struktur för vården. Behövs ett nytt sjukhus, eller kanske en större akutmottagning på Karolinska universitetssjukhuset?

Jonas Lindberg lyfte upp att regionens projiceringar för år 2040 pekar på att det kan behövas ytterligare 800 nya somatiska slutenvårdsplatser, varav de geriatriska behöver bli 300 fler.

– Jag börjar landa i slutsatsen att de sjukhus vi har inte räcker till, utan att vi behöver ett till så småningom, sa han i kontrast till Irene Svenonius inställning att fler sjukhus inte ligger på bordet, åtminstone inte i nuläget.

Han fortsatte med att kommentera hur akuten vid Nya Karolinska i Solna blivit en så kallad intensivakut som tar emot betydligt färre patienter:

– Framför allt behöver man bestämma att den akutmottagning som tidigare var öppen för alla på Nya Karolinska, och som det här styret stängde, ska öppna och att belastningen blir bättre spridd över hela regionen.

Han vill också se ett förstärkt husläkarjoursystem med områdesansvar, och inte dagens närakuter som han tycker fragmentiserar akutflödena.

Närakuterna är ett omdebatterat ämne i stort. Bland annat har Svensk förening för allmänmedicin och Stockholms sjukvårdsupprop krävt att beslutet att öppna fler närakuter ska dras tillbaka. I dag finns elva närakuter, med beslut om två till. Liberalerna vill dessutom öppna ytterligare två.

Aida Hadzialic sa att S historiskt sett varit positiv till näraktuerna, men att inställningen förändrats.

– Vi skulle troligtvis behöva gå tillbaka till skrivbordet och utvärdera – har det verkligen blivit så som det var tänkt? Jag tror tanken var god, men vi vet också att patienter hamnar mellan stolarna och att det skapar problem för er som jobbar, såväl på akutsjukhusen liksom i primärvården.

Irene Svenonius och Amelie Tarschys Ingre tog dock närakuterna i försvar. Amelie Tarschys Ingre påpekade att 350 000 patienter slutbehandlats på närakuterna förra året. Enligt hälso- och sjukvårdsförvalntingen skulle en majoritet av patienterna annars behövt vården på ett akutsjukhus.

– Kommer de till akutsjukhusen får vi en ännu värre situation på akutsjukhusen. I stället kan de tas om hand på en lägre vårdnivå, det går snabbare för patienter och det är billigare för regionen.

Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening, sa både före och efter debatten att föreningen anordnade den för att få upp sjukvårdsfrågorna på agendan igen, efter att de fått stå tillbaka för annat i politiken.

– Det blev en bra, kort och snärtig diskussion. Jag är ju part i målet, men är väldigt nöjd.

Blev det tydligare var partierna står?

– Ja, jag tycker det blev lite tydligare. Sjukvårdsfrågorna har hittills varit en glömd fråga i valet.

I publiken satt också Sara Banegas, chefläkare på Praktikertjänst och tidigare chef på Ekerö vårdcentral, och tidigare prisad av både Läkarförbundet och Distriktsläkarföreningen för sitt ledarskap och påverkansarbete.

– Jag tyckte det var väldigt positivt att alla fyra hade fast namngiven läkare på sin agenda. Att det spelar ingen roll vilken majoritet det blir, så är det en målbild. Och att alla pratar om en satsning på primärvården, det är lovande, sa hon efter debatten.

– Det som fattades i dag var en ordentlig satsning på arbetsmiljön. Det var ingen som tog i hårt i den frågan.

Debatten i sin helhet har publicerats på Läkarförbundets Youtube-kanal.

 

Läs även:

Riksdagspartierna överens om att långsiktiga satsningar behövs