Tidigare i år kom Socialstyrelsen med ett nationellt riktvärde för hur många invånare det är rimligt att en specialist i primärvården kan vara fast läkarkontakt för.
Men enligt Socialstyrelsen ska siffran på 1 100 invånare varken ses som ett golv eller ett tak, utan anpassas efter faktorer som vårdtyngd, läkarnas erfarenhet, tjänstgöringsgrad och sidouppdrag.
För många vårdcentraler och distriktsläkare är riktvärdet en utopi. Men det finns exempel på dem som har lyckats. Ett är Vårdcentralen Södervärn, en offentligt driven akademisk vårdcentral i Malmö.
Vårdcentralen har 65 anställda och läkargruppen består av 23 legitimerade läkare, varav sju är ST-läkare.
Distriktsläkarna har i genomsnitt cirka 1 100 patienter var på sina listor, enligt vårdcentralschefen Margareta Koerth-Bilén. Men det finns individuella variationer – en del har något fler, andra färre. Hon tycker det är bra att Socialstyrelsen har angett ett nationellt riktvärde.
– Jag tror det kan bli en bidragande faktor för att skapa arbetsro för läkarna. En lista på 2 500–3 000 patienter är inte mänskligt. Jag hoppas riktvärdet får regionpolitikerna att tänka om.
Samtidigt anser Margareta Koerth-Bilén att det är mer relevant att titta på vårdtyngd och kontinuitet. En utmaning som vårdcentralen kämpar med är att se till att patienterna så långt det är möjligt får träffa sin doktor, även vid akuta besök.
– Det är svårt att följa exakt och en utmaning. När någon vabbar, är sjuk, på semester eller randar sig får man ställa upp och hjälpa varandra, säger Sara Sabri, som är dubbelspecialist i allmänmedicin och internmedicin, medicinsk rådgivare och har arbetat på Södervärn i sju år.
Förutom rimliga listor, lyfter Margareta Koerth-Bilén fram behovet av variation i arbetsuppgifterna för att läkarna ska orka. Hon uppmuntrar därför läkarna att utveckla sina intressen och skräddarsyr individuella lösningar efter deras önskemål.
– Det är sällan du träffar en specialist i allmänmedicin som arbetar hundra procent. Det är viktigt med sidouppdrag. Risken är att det blir för tungt annars, säger Margareta Koerth-Bilén och fortsätter:
– Alla har olika intressen och önskemål och alla behövs, men alla behöver inte göra allt.
Organisationen är platt. Den enda chefen är Margareta Koerth-Bilén. Men hon tar hjälp av personalen i beslutsfattandet, inte minst läkargruppen.
– Läkarna bär det yttersta medicinska ansvaret för patientsäkerheten. Då måste de också få vara med och bestämma över sin arbetsvardag, säger hon och tillägger:
– Jag gör aldrig något utan att prata med dem och de kommer ofta med egna idéer. Vi har sagt att vi provar alla idéer så länge det är patientsäkert och inte bryter mot lagen.
Tillsammans med läkargruppen har hon även arbetat aktivt med att skapa gemensamma rutiner.
– Tidigare hade vi ganska hög förskrivning av opiatpreparat. Men efter hand har det växt fram en samstämmighet kring hur vi ska hantera det, säger Adam Gustafsson, nybliven specialist i allmänmedicin som började på vårdcentralen som ST-läkare.
Det pågår ett ständigt samtal om rutiner, arbetssätt och knepiga patientfall i läkargruppen. Det har skapat en transparent, prestigelös och hjälpsam anda mellan dem, enligt Sara Sabri.
– Vi litar på varandra, diskuterar jättemycket hela tiden och hjälper varandra. Om en läkare är mer belastad en dag och någon annan har lite ledig tid går man förbi och hjälper till. På så sätt blir vi inte trötta och utbrända, säger hon.
Utbildningsläkarna uppmanas exempelvis att konsultera med läkargruppen innan de fattar ett beslut, om de är osäkra eller känner sig pressade.
– Man ska inte behöva fatta beslut med kniven mot strupen. Det blir lättare om man varit flera läkare som gått igenom något och det ger en annan tyngd åt beslutet, säger Adam Gustafsson.
Några viktiga faktorer som gör att läkarna trivs och stannar är enligt honom korta beslutsvägar, lyhördhet och flexibilitet. Läkarna på Vårdcentralen Södervärn har till exempel full frihet att jobba hemifrån när det är möjligt.
– Det är en positiv framåtanda, korta beslutsvägar och lätt att genomföra verksamhetsförändringar. Om jag har en idé, bollar vi det ett par gånger på läkarmötena och sedan kan det vara infört efter några veckor, säger Adam Gustafsson.
I våras blev två ST-läkare klara, och efter sommaren ytterligare två. Alla kommer stanna kvar. Adam Gustafsson är en av dem, och beskriver valet som självklart.
– Läkargruppen får väldigt mycket frihet och inflytande över sin arbetssituation. Har man ett intresse så uppmuntras det till exempel verkligen.
Både han och Sara Sabri berömmer Margareta Koerth-Bilén ledarskap:
– Hon ger oss mycket frihet och respekt och vi har mycket handledning och internutbildning. När man inte är stressad och har tid för allt är det ett jätteroligt jobb, säger Sara Sabri.
När Margareta Koerth-Bilén, som är nationalekonom i grunden, blev chef över vårdcentralen för sju år sedan anlitades enstaka hyrläkare. Nu har det inte behövts på över sex år.
– Hur osannolikt det än låter får jag faktiskt tacka nej till läkare som vill arbeta hos oss ibland. Jag har inte plats för fler, säger Margareta Koerth-Bilén.
– Vi är många läkare, och ingen vill sluta. Pensionärerna vill inte gå i pension och alla ST-läkare stannar när de blir klara. Vi har inga sjukskrivningar, inflikar Sara Sabri.
Läkargruppen på Södervärn har, liksom många andra vårdcentraler i Malmö, mångkulturell bakgrund. Sara Sabri kommer från en turkisk minoritet i Bulgarien, är utbildad i Turkiet och har erfarenhet från läkaryrket i tre länder. På vårdcentralen finns även läkare från Afghanistan, Palestina, Kuba, Polen och Ryssland.
– Det är en styrka eftersom våra patienter representerar ännu fler kulturer och det ger oss läkare en ökad förståelse för dem, säger Adam Gustafsson.
Läs mer:
Socialstyrelsen: 1100 invånare per specialist i primärvården
(uppdaterad 2022-08-24)