Barbro Westerholm slutar i riksdagen för att hinna förändra

I söndagens val finns Liberalernas Barbro Westerholm inte med på valsedlarna.

Hur känns det?

– Väldigt bra för jag har bråttom nu! Jag håller på med en bok mot åldersdiskriminering, vill driva dödshjälpsfrågan och frågan om jämlik vård för människor med sällsynta diagnoser.

Barbro Westerholm beskriver de tre nämnda frågorna som särskilt brännande, är trött på att fastna i långa sammanträden om regeringsbildning och tror att chansen att förändra är större som fristående opinionsbildare.

Hon vill att människor med sällsynta diagnoser ska få tillgång till de godkända och effektiva – men dyra – läkemedel som finns i dag. Det är även en fråga hon driver genom European Medicines Agencys (EMA) patient- och konsumentgrupp.

– Om läkemedel inte kommer till användning trots att de är godkända, kommer även forskningen kring dem att upphöra. Då går vi åt helt fel håll. Vi måste hitta en form för att länder ska kunna använda dem om de visar sig effektiva, säger hon med emfas.

När det gäller dödshjälp efterlyser hon en parlamentarisk utredning av »gammeldags slag«.

– Frågor som både är präglade av politiska och etiska överväganden måste få tid på sig och vara parlamentariska så att man får en diskussion om dem i de olika partierna, säger Barbro Westerholm som har suttit med i två utredningar om dödshjälpsfrågan som Statens medicinsk-etiska nämnd (Smer) har gjort.

Tiden i Smer beskriver hon som särskilt intressant och värdefull. Det är ett organ med uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv, som tillsattes av regeringen 1985. I rådet ingår en ordförande, åtta företrädare för de politiska partierna och tio sakkunniga.

– Att få sitta där med våra främsta etiker och andra experter, noggrant gå igenom den forskning som finns och föra diskussioner som får ta sin tid, är oerhört viktigt, säger Barbro Westerholm.

Hon har suttit i riksdagen 27 år, uppdelat på två perioder. Den första perioden var 1988–1999. 2006 gjorde hon comeback och har varit riksdagsledamot sedan dess.

De två perioderna har präglats av olika politiska klimat. Under 90-talet fanns ett starkt samarbete mellan riksdagens kvinnor, oavsett partifärg.

– Riksdagens kvinnor förenades inte minst i socialpolitiska frågor. Vi fick en tobakslag, fick fram pengar till jämställdhetsprofessurer och kvinnoforskning.

När Barbro Westerholm återvände 2006 var den gamla samarbetsandan borta och hon möttes av ett mer polariserat politiskt landskap.

En utveckling som hon tycker är olycklig. Hon tror att många frågor, inte minst etiska som dödshjälpsfrågan, skulle gynnas av en bred politisk förankring.

Under åren har hon sett många reformer och viktiga beslut passera. För egen del är hon mest stolt över att hon, som nybliven chef på Socialstyrelsen, strök homosexualitet som sjukdomsbegrepp.

– Jag fattade inte då riktigt hur viktigt det var. För mig var det så naturligt att kärlek mellan två människor av samma kön inte var sjukdom.

När det gäller misslyckanden nämner hon husläkarformen som sjösattes under sjukvårdsministern Bo Könberg (L) 1994, men revs upp av den socialdemokratiska regeringen som tog över.

– Nu har vi fastläkare på pappret, men långt ifrån alla patienter har det. Det skulle göra så stor skillnad för dem med kroniska sjukdomar, inte minst årsrika människor, säger Barbro Westerholm som påpekar att ett fungerande fastläkarsystem även skulle gynna primärvårdsforskningen eftersom det går att följa patienter och behandlingar bättre över tid.

I somras fyllde Barbro Westerholm 89 år. De senaste åren har hon ägnat mycket tid åt äldrefrågor. Just nu skriver hon en bok om åldersdiskriminering, som hon beskriver som sitt stora pågående projekt. I den vill hon bland annat sätta ljuset på åldersdiskriminering i sjukvården.

Hon är kritisk till kronologiska åldersgränser, till exempel vid mammografi. Men hon vill även synliggöra omedveten åldersdiskriminering. Hon ger depression bland äldre, som ofta orsakas av ensamhet, som ett exempel.

– Man ställer inte diagnos eller tar reda på vad symtomen beror på utan behandlar dem med läkemedel. Men det botar du inte med läkemedel, utan med sociala nätverk.

Barbro Westerholm drömde om att bli barnläkare, men blev chef och politiker. Hennes bakgrund som läkare har däremot alltid varit en ledstjärna, som påverkat både hennes sätt att tänka på och vilka frågor hon valt att engagerat sig i.

– Det har varit avgörande! När jag nu inte blev kliniker är det grundläggande för mig att arbeta för att förändra problem som människor har inom hälso- och sjukvården och omsorgen, från andra plattformar.

Läs mer:

Barbro Westerholm låter sig inte stoppas

»När allt är hopplöst kan man påminna sig om Barbro Westerholm

Läkarna som vill ta klivet in i politiken efter valet