De vill minska förekomsten av suicid hos cancerpatienter

Cancerpatienter har dubbelt så hög risk att ta sitt liv jämfört med den övriga befolkningen, något som senast visades i två studier i Nature Medicine publicerade i mars i år. Direkt efter diagnos är risken som högst, för att sedan minska. 

– Vi ska ge den bästa möjliga behandlingen för att bota sjukdomen, men vi måste även få med den psykiska hälsan. Alla yrkesgrupper i cancervården kan ta plats i det förebyggande arbetet, säger Thomas Björk-Eriksson, överläkare och professor i onkologi samt verksamhetschef på Regionalt cancercentrum Väst.   

Särskilt stor är suicidrisken bland män med bristande socialt stöd, äldre samt de med psykisk ohälsa före cancerbeskedet. Förra året hade 33 000 personer över 18 år kontakt med psykiatrin i Västra Götalandsregionen.

– Även dessa personer kan drabbas av cancer och behöver då extra stöd, säger Lise-Lotte Risö Bergerlind, psykiater och ordförande i det regionala och nationella programområdet för psykisk hälsa. 

Det regionala processteamet för suicidprevention har i samverkan med regionens 49 kommuner tagit fram en handlingsplan, som bland annat innebär att man ska höja kunskapsnivån och öka samordningen av professionella insatser på alla nivåer. Vid lanseringen medverkade Ullakarin Nyberg, överläkare i psykiatri vid Norra Stockholms psykiatri, onkolog samt suicidforskare.

Enligt Lise-Lotte Risö Bergerlind bidrar handlingsplanen till ett gemensamt synsätt.

– Jag tror att det är viktigt att hela sjukvården känner att suicidprevention inte bara är en fråga för psykiatrin och i viss mån primärvården, utan att vi alla kan bidra. Då gör det skillnad, säger hon.

En del är att sjukvårdspersonal lär sig att ställa frågor om psykiska besvär och att lyssna på patientens svar utan att fokusera på lösningar och åtgärder. Och det är inte suicidtriggande att fråga om hur patienten har det.

– Men frågar man cancerpatienter bara »hur de mår«, får man svar på hur det står till med den somatiska hälsan, säger Lise-Lotte Risö Bergerlind.

Kontaktsjuksköterskorna inom cancervården är redan i dag en viktig resurs för cancerpatienter och deras anhöriga. Men Thomas Björk-Eriksson menar att det finns goda möjligheter även för läkare att fånga upp psykisk ohälsa.

– Vi kan fråga en patient: »Jag ser att du kommer ensam och tar emot det här beskedet. Hur har du det i livet, har du någon som väntar på dig hemma?«

En punkt i handlingsplanen är att dra lärdom, om suicid trots allt sker.  

– Här är det extra viktigt att vara väl förberedd innan det händer, för att slippa börja leta i listor och ta fram planer när medarbetarna är i mitt i krisen, säger Thomas Björk-Eriksson.

För att få bukt med ökad suicidrisk hos cancerpatienter krävs dock en nationell insats. I det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering från 2021 står redan i dag att patienter som har suicidtankar eller suicidplaner utan dröjsmål ska bedömas av läkare. 

Ylva Hellstadius, ordförande för det nationella vårdprogrammet i cancerrehabilitering, betonar vikten av att arbeta systematiskt för att förebygga suicid i cancervården. Hon beskriver att man planerar att inkludera moduler om systematiskt suicidpreventionsarbete i de webbutbildningar som är på gång inom cancerrehabilitering och som Regionala cancercentrum i samverkan står bakom. 

Målgruppen är personal som arbetar i cancervården generellt, och syftet är att öka kunskapen om cancerrehabilitering hos vårdpersonal som arbetar i primär- och/eller sekundärvård.

– De kommer att börja ges under hösten 2022 om nuvarande tidsplan håller, säger Ylva Hellstadius.