»Många vet inte att sjukvården styrs av regionerna« – det brukar användas som förklaring till varför sjukvårdsfrågorna sällan lyfter i valrörelserna. Men det är inte bara okunskap om det regionala självstyret som ligger sjukvårdspolitiken i fatet. Även frågan som sådan tycks vara svår att bedriva valrörelse kring.
Trots att välfärdsfrågor, inklusive sjukvården, knyter an till en tydlig ideologisk höger–vänster-linje är det svårt för partierna att profilera sig mot varandra, säger Paula Blomqvist, statsvetare vid Uppsala universitet, där hon forskar om svensk välfärdspolitik, inklusive skola, sjukvård och social omsorg.
– Alla vill ha en bättre vård och alla vill korta vårdköerna, så de politiska striderna handlar mer om teknikaliteter som ersättningssystem till vårdgivarna och vilka avtal de ska ha. Det är inga enkla budskap att bedriva en valrörelse kring.
I undersökningar om väljarnas viktigaste frågor hamnar »sjukvården« ständigt i topp. Så även inför det stundande valet, där 63 procent av de tillfrågade i Novus senaste väljarundersökning anger sjukvården som sin viktigaste fråga.
Men det faktum att sjukvården ser olika ut i olika regioner gör att frågan inte riktigt hör hemma i de stora valdebatterna och utfrågningarna – och därmed inte får lika stort genomslag i riksmedierna som andra frågor.
Dessutom kan synen på vården skilja sig ganska rejält mellan rikspolitiker och regionpolitiker i samma parti, säger Paula Blomqvist. Ett förstatligande av vården, som exempelvis KD lyft fram på riksplanet i denna valrörelse, går kanske inte lika bra hem bland partiets regionpolitiker.
– Sådana skillnader vill man inte direkt fronta med, vilket kan vara en bidragande orsak till att vårdfrågan inte riktigt lyfter i en valrörelse, säger Paula Blomqvist.
Till skillnad från politiken på riksplanet är regionpolitiken också mer pragmatisk, menar Anders Lidström, professor emeritus i statsvetenskap vid Umeå universitet.
– Det är helt enkelt viktigt att få saker att fungera, och överenskommelser över blockgränserna är inte ovanliga.
I över 50 år har Anders Lidström bevakat svensk politik, med särskild inriktning på regionalpolitik. Han konstaterar att det inte råder någon större skillnad i regionbudgetarna för hälso- och sjukvården mellan partierna.
– Det är ganska små skillnader och den profilering som kan ske är mer på marginalen.
Det står visserligen regionalpolitikerna fritt att till exempel höja regionskatten för att ge hälso- och sjukvården större ekonomiskt utrymme. Men höjda skatter är ingen politik man lockar väljare med, tror Anders Lidström.
– Det är en svår linje att driva politiskt, särskilt i en valrörelse.
Anders Lidström konstaterar att sjukvårdsfrågorna sällan dominerar i valrörelserna – och inte heller i denna. Däremot är han förvånad över att pandemin inte diskuterats i större omfattning. Särskilt med tanke på det höga politiska tonläge som stundtals rådde när smittspridningen var som intensivast.
– Man hade kunnat tänka sig att det här valet skulle ha varit en sorts utvärdering av hur regeringen hanterade pandemin, men det har varit väldigt lite av den typen av debatt i valrörelsen. Framför allt oppositionspartierna hade kunnat exploatera den möjligheten. Men man kanske har bedömt att man inte skulle haft framgång med den typen av kritik, eller så är det inte så uppenbart hur man skulle gjort annorlunda.
Även Paula Blomqvist hade förväntat sig mer diskussion om pandemin i valrörelsen.
– Det är lite förvånande att man inte har pratat mer om äldreomsorgen till exempel, som då beskrevs som bristfällig i flera avseenden. Det hade varit en tacksam fråga att plocka upp. Samtidigt styrs äldreomsorgen av kommunerna och rikspolitikerna kanske helt enkelt lämnade frågan till dem.
Men även om sjukvårdsfrågor generellt tycks vara svåra att driva i en valrörelse betyder det inte att vården är en »dålig« valfråga, menar Paula Blomqvist.
Något hon intresserat sig för i sin egen forskning är reformen »nära vård« och resursfördelningen mellan sluten- och öppenvård.
– Politikerna, på båda sidor om blockgränsen, har ju en ganska tydlig idé om att vi ska minska antalet platser i slutenvården och flytta resurser till öppenvården. Samtidigt larmar vårdpersonalen om att det är kris. Hur går det ihop? Ska vi klara oss med färre vårdplatser på sjukhusen eller bygga ut både sluten- och öppenvård, och ska vi i sådana fall höja regionalskatten? Hela den här förändringen skulle vi behöva diskutera mer, säger Paula Blomqvist.
Läs även:
Professor: Vården och pandemin är bortglömda inför det kommande valet
KI:s rektor vill se fokus på forskning
