Föreningar i Stockholm: »Som att vända på en Atlantångare«

När Läkartidningen frågat fackliga företrädare i Region Stockholm om hur de ser på kommande mandatperiod, oavsett styre, är det några svar som återkommer. Till exempel behöver primärvården en ekonomisk injektion för att klara de sammanlänkade problemen med bemanning och arbetsmiljö, även för sjukhusen.

Ylva Sandström, ordförande för Distriktsläkarföreningen i Stockholm, menar att pengar är den avgörande frågan för primärvården.

– Det behövs en seriös plan för hur man faktiskt ska bemanna upp. Sedan behöver vi stärka pengamässigt, men vi pratar olika språk, säger hon.

– För när politikerna pratar om att satsa på primärvården, menar de att primärvården ska utföra fler uppgifter. När vi i professionen pratar om att satsa, pratar vi om att vi vill ha bättre förutsättningar att klara av de uppgifter som vi har i dag.

Hon tror också att befintliga resurser behöver ses över, exempelvis att för många patienter går till fysioterapeuter, att vårdvalen behöver stramas åt och att resurser som går till närakuterna skulle göra bättre nytta hos vårdcentralerna. Hon vill också banta förvaltningen.

– Jag skulle rensa upp på sjukvårdsförvaltningen. De skulle få söka om sina jobb, säger hon.

Gunilla Bergström, ordförande i SLSO:s läkarförening, påpekar också att fler uppgifter har lagts på primärvården.

– Nu behövs mer resurser så man kan bemanna upp och planera långsiktigt.

Från ett sjukhusperspektiv är bemannade vårdplatser den viktigaste frågan, både för sjukhusen och för primärvården, säger Yvonne Dellmark, ordförande i Karolinska universitetssjukhusets läkarförening.

– Det är ett jämviktssystem. Blir det stopp någonstans påverkar det alla delar, säger hon och syftar på den frekventa vårdplatsbristen i regionen.

Hon tror inte att det räcker med pengar för sjukhusvårdens del. Det behövs andra satsningar också.

– Enbart ett ekonomiskt tillskott är som att hälla vatten i ett bottenlöst hål. Man behöver titta på arbetsmiljön och förutsättningarna för att göra ett bra jobb.

När Läkartidningen frågar Moderaterna och Socialdemokraterna om planerade satsningar på primärvården, säger Moderaterna att primärvården kommer att prioriteras i kommande budget, utan att precisera. Socialdemokraterna har som vallöfte att öppna fler offentligt drivna vårdcentraler om de vinner valet. De vill också öka ersättningen till primärvården med tolv procent varje år kommande mandatperiod.

När det gäller vårdplatser säger Lars Rådén (M), ordförande i avtalsutskottet, att Moderaterna vill öppna ytterligare 200 vårdplatser genom att minska sjukfrånvaron bland anställda, en satsning på arbetsmiljön och en minskad administration. Oppositionsregionrådet Aida Hadzialic (S) uppger att Socialdemokraterna vill satsa tre miljarder kronor till sjukhusen kommande mandatperiod. För personalen finns ett program med förslag såsom lönelyft, bättre schemaläggning och kompetensutveckling.

Så ser de fackliga företrädarna en ljusning i sjukvården efter valet? Svaren blir tvekande.

– Jag önskar att jag kunde säga ja, men sanningen är nog nej – oavsett vad som händer. Jag tycker partierna är för låsta i sina egna världar och inte riktigt ser vad som behöver göras, säger Ylva Sandström.

Gunilla Bergström är lite försiktigt positiv.

– Jag har pratat runt bland kollegor, och vi tror kanske inte att det blir jättestora förändringar. Samtidigt finns förhoppningar och en känsla av att man fått upp ögonen för primärvården.

– I och med att man satt 1 100 listade per läkare som mått för vad som behövs i primärvården, ser man som en ljusning i alla fall.

Tycker du låsningarna i politiken verkar för stora?

– Det måste väl inte vara så svårt egentligen. Märker man att något går att göra bättre, får man kanske styra om. Men sjukvården är väldigt stor med många vårdcentraler, sjukhus och stor befolkning. Det är en stor sjukvårdskoloss.

Och det är fler som påpekar hur tungrodd regionen verkar vara.

– Vissa saker kanske skulle ändras med ett nytt styre. Men det är ganska mycket som är fattat med beslut långt ovanifrån, det är som att vända en Atlantångare. Det kommer att ta tid, säger Yvonne Dellmark.

Hon ser en ideologisk skillnad mellan blocken, men på saknivå tror hon inte att det blir någon större förändring under en mandatperiod. Det beror exempelvis på att avtal, såsom inom vårdvalen, är skrivna för flera år.

Hennes uppmaning till styret efter valet är att lyssna mer på de som arbetar i sjukvården.

– Underlagen till besluten ser oftast bra och logiska ut. Det är inte vad som står i dem som är problemet, det är vad som inte står. Därför behöver man lyssna på professionen inför större beslut.