– Vi har en obalans. Beskrivningen att det saknas platser är något vi också ser i vår data, säger Emma Spak, chef för sektionen för hälso- och sjukvård vid Sveriges Kommuner och regioner, SKR, med anledning av Läkarförbundets rapport »Vårdplatsbristen har försämrats«.
De SKR-data hon refererar till visar att både överbeläggningar och utlokaliseringar har ökat sedan 2014 även om covidpandemin till viss del försvårar tolkningen. Samtidigt är vårdplatsfrågan i sig komplex, antalet platser har å ena sidan minskat som en följd av medvetna beslut, förklarar Emma Spak. Å andra sidan är antalet platser som i dag kan hållas öppna färre än det antal som det beslutats om. Och det är ett problem.
– Bilden att läkare inte upplever att de kan göra de medicinska bedömningar de vill göra skapar en dubbel utmaning. Det är i sig ett problem att platserna inte finns, men det bygger också en stress hos dem som känner att de inte kan ta de beslut de vill ta.
Är det patientsäkert?
– Behöver man utnyttja överbeläggningar och utlokaliseringar så skapar det risker. Om en läkare har bedömt att en patient behöver inneliggande vård och det sedan inte kan erbjudas så är det klart att det finns en påtaglig risk att handläggningen blir mindre patientsäker.
Det är, enligt Emma Spak, en utmaning att inte kunna följa en medicinsk bedömning och det är så klart en situation som ingen vill befinna sig i.
– Det är en situation som vi behöver jobba hårt för att undvika, i så stor utsträckning som möjligt.
Regionerna har ansvaret för både sjukvården och arbetsmiljön, hur ser du på deras roll?
– Jag uppfattar att samtliga regioner har identifierat kompetensförsörjningen som den viktigaste frågan att arbeta med framåt. Då handlar det både om att förbättra arbetsmiljön så att man kan behålla och rekrytera personal och att jobba med utveckling av primärvården och den nära vården så att patienter med kroniska sjukdomar behöver så lite sjukhusvård som möjligt.
Den demografiska utmaningen med en ökande andel åldrande befolkning och en mindre andel i arbetsför ålder gör att arbetet med att förebygga sjukhusvård blir allt viktigare, förklarar Emma Spak.
– Samtidigt som kommuner och regioner behöver fortsätta arbeta för att behålla och rekrytera så kommer det inte att finnas så mycket ytterligare personal att skjuta till.
Men även om regionerna, enligt Emma Spak, prioriterar detta tror hon att vägen till framgång kräver fortsatt samarbete med de fackliga organisationerna och andra professionsföreträdare.
– När jag nyligen besökte ortopedveckan i Malmö uppfattade jag att det fanns en väldigt positiv ingång av att arbeta tillsammans mellan profession, arbetsgivare och andra aktörer för att hitta bra kompetensförsörjningslösningar framåt. Det finns en bred insikt om att vi inte bara kan rekrytera utan också behöver förändrade arbetssätt och andra organisatoriska lösningar.
Enligt Emma Spak är det viktigt att de olika parterna delar samma problembild och jobbar tillsammans för att inte bara fastna i kortsiktiga lösningar.
– Man behöver jobba med långsiktighet och då handlar det också om att säkra att fortbildning och utveckling ingår, för det behövs för att man ska ha personal även om ett par år.
Emma Spak lägger till:
– Det är lätt att låta dyster för det är en ödesfråga här och nu för vi vet hur det ser ut med kompetensförsörjningen de kommande tio åren. Men jag tror att arbetsgivare och professionen behöver kroka arm för att hitta gemensamma lösningar. Jag tror att det är en bra grund för att komma framåt och för att få till en förändring.
Läs också:
Sofia Rydgren Stale: »Vårdplatsbristen är det största arbetsmiljöproblemet«
(uppdaterad 2022-09-15)
