»Vårdplatsbristen är det största arbetsmiljöproblemet«

– En av sju, det är många som varje vecka står i den situationen. Det är väldigt oroväckande och skrämmande siffror, samtidigt är jag inte förvånad, säger Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale.

I Läkarförbundets arbetsmiljöenkät ställdes i våras en rad frågor om vårdplatser. Resultatet, som nu brutits ut och presenteras i rapporten »Vårdplatsbristen har försämrats« är minst sagt dyster läsning (se faktaruta nedan). Varje vecka tvingas en stor andel läkare skicka hem patienter som borde läggas in, skriva ut patienter som borde fått ligga kvar och lägga in patienter som överbeläggningar eller på avdelningar med en annan inriktning än den åkomma som patienten söker för.

– Det är en verklighet vi känner igen sedan tidigare. Jag kommer ihåg när jag intervjuades för några år sedan om den här känslan att stå på en akutmottagning, ha slut på vårdplatser och vad det gör med en som läkare. Den etiska stressen den skapade hos mig då och skapar hos mina läkarkollegor än i dag.

Jämfört med Läkarförbundets enkät 2019 har inte mycket hänt och den förändring som har skett har varit till det sämre då allt fler av medlemmarna svarar att de tvingas lägga in patienter på överbeläggningsplats, slår rapporten fast.

– Den akuta situation man befinner sig i just nu är ett resultat av brist på personal, brist på kompetens och att regionerna inte har prioriterat arbetsmiljöarbetet. På ett sätt är det här kommunicerande kärl, dålig arbetsmiljö leder till att fler slutar, fler går ner i tid och fler byter arbetsplats vilket leder till högre arbetsbelastning och sämre arbetsmiljö.

Sofia Rydgren Stale lägger till:

– Bland våra kollegor på sjukhus lyfter man fram vårdplatsbristen som det största arbetsmiljöproblemet.

På akutmottagningarna är det ofta de yngre läkarna som jobbar som primärjourer och för dem blir arbetsmiljön tuff, fortsätter hon.

– Att stå och göra de här prioriteringarna dygnet runt, ibland utan möjligheten till handledning. Det är också i gruppen underläkare och unga läkare där flest funderar på att lämna yrket helt och hållet.

Tror du att det finns ett samband där?

– Ja, jag tänker att det finns ett samband och träffar många medlemmar som lyfter fram att vårdplatsbristen är det största arbetsmiljöproblemet.

Vårdplatsbristen leder, enligt Sofia Rydgren Stale, till ett ineffektivt system där en allt för stor del av läkarnas tid går till att leta vårdplatser, eller som en av hennes kollegor ska ha uttryckt det, »jag vårdar vårdplatser, jag vårdar inte patienter«.

– Det skapar en etisk stress och frustration att inte kunna utöva sitt yrke på ett bra sätt. Och är det sedan det första man möter som ung läkare så är det klart att det känns väldigt tungt.

Enligt rapporten har det inte hänt mycket sedan 2019. Hur påverkar det läkare att år in och år ut gå med den här pest-eller-kolera-situationen?

– Man balanserar mellan dåliga val. Våra medlemmar gör varje dag sitt bästa för att det inte ska få allvarliga konsekvenser för patienterna. Alla jobb har sin upp- och nedsidor och alla går nog från jobbet ibland och känner att de haft en dålig dag. Men att hamna i den situationen varje dag, det gör någonting med den individen. Det vi ser är att många funderar på att lämna yrket, gå ner i arbetstid, byta arbetsplats eller inriktning.

Ser ni sjukskrivningar kopplade till det här?

– Pandemin gör det svårare att jämföra sjuktal men redan 2020 klassade Försäkringskassan specialistläkare som ett riskyrke vad det gäller utbrändhet eller utmattningsrelaterad sjukdom. Fram till 2020 så ökade sjuktalen också procentuellt, framför allt hos yngre läkare.

Sedan den tidigare enkäten 2019 har covidpandemin till stor del präglat den svenska vården. Och även om det är svårt att sia i hur svaren hade sett ut utan det pressade läge som pandemin förde med sig tror inte Sofia Rydgren Stale att de hade varit bättre.

– Signalen om att arbetsmiljön har varit hårt ansträngd har varit tydlig länge. Pandemin gjorde det inte bättre, men den är inte den enda förklaringen till att siffrorna ser ut som de gör.

Snart är det val, vad behöver riks- och regionpolitiker göra för att nästa enkät ska visa på en förbättring?

– Staten behöver kliva fram och ta ett tydligare ansvar för vården och garantera någon form av likvärdighet, det är stora variationer mellan regioner i vår enkät.

Redan i januari skrev Läkarförbundet en debattartikel tillsammans med Vårdförbundet där de bägge facken dels efterlyste en kriskommission för arbetsmiljön i vården, dels krävde att staten såg över vad den kunde göra för att motverka vårdplatsbristen. Efter det har exempelvis Socialstyrelsen fått regeringsuppdrag gällande vårdplatser, konstaterar Sofia Rydgren Stale.

– Staten är också ytterst ansvarig för hur lagstiftningen kring arbetsmiljön ser ut och vilka verktyg som Arbetsmiljöverket har för att bedriva sitt arbete, både proaktivt och reaktivt.

Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö började gälla 2016, anser förbundet att den behöver vässas till?

– Ett problem är att man i verksamheterna inte prioriterar och resurssätter arbetsmiljöarbetet, vilket leder vidare till regionernas ansvar. Regionerna kan sätta upp mål för arbetsmiljöarbetet så att det kan följas upp och involvera personalen i det arbetet. Under pandemin såg vi att många av lösningarna fanns där. När vi släppte fram läkarna blev beslutsgångarna snabbare och vi lyckades ställa om på ett bra sätt.

Sofia Rydgren Stale lägger till:

– En del lyfter fram att fördelen med pandemin var att vi fick jobba med det som det är tänkt att vi ska göra.

Läs också:

Förslag: Inför sanktionsavgifter för brister i den sociala arbetsmiljön