En av tre läkare svarar i Västernorrland att de dagligen behöver vårda patienter utan vårdplats, enligt den rapport som Läkarförbundet publicerade i veckan. Vidare svarar mer än hälften av läkarna i samma region att de tvingas lägga in patienter på en annan avdelning än på den de hör hemma, varje vecka. Nästan en av tre läkare i Västernorrland tvingas varje vecka skriva ut patienter för tidigt och en av fem tvingas varje vecka skicka hem patienter som borde lagts in. På den sista frågan är situation bara värre i Region Dalarna där andelen är en av fyra.
– Bilden stämmer, tyvärr. Det är vardagen på Sundsvalls sjukhus och Västernorrland sticker ut, säger Ville Sjögren.
Som ordförande i Medelpads läkarförening känner han allt för väl igen sig i den situation som målas upp i rapporten och där läkarna tvingas till att »medvetet göra fel«, som han uttrycker det. Och situationen blir heller inte bättre, från och med denna vecka har vårdplatsbristen medfört att elektiv kirurgi ställs in i Sundsvall.
– Då ska någon kirurg stå där och hitta på en lösning till en patient som borde opereras men där man kanske kan komma på en lösning som är lite sämre. Och så skjuter man upp det, och då blir det risk för att det blir ännu sämre för patienten.
Och även på arbetsgivarsidan känns bilden av den närmast kroniska vårdplatsbristen igen.
– Ja, oh ja. Jag började i den här rollen i juli och är inte helt uppdaterad men förstår det som att problemet funnits länge, kanske sedan början av förra året, så det är ingen ny situation, säger Kjell Norman, tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västernorrland.
Han fortsätter:
– Det man beskriver är en frustration där framför allt läkare under utbildning får ta ett stort ansvar för de här frågorna och de känner sig naturligtvis pressade av det. Det måsta man försöka komma ifrån, då de kanske till och med inte vill jobba som läkare längre för att det blir för jobbigt.
En del av lösningen som Region Västernorrland nu ser över är lyfta vårdplatsletandet från läkarna till någon annan yrkeskategori, exempelvis undersköterskor, förklarar Kjell Norman.
Att låta någon annan ringa runt och leta vårdplatser skapar ju i sig inga vårdplatser.
– Nä, men det underlättar arbetsmiljön för läkarna. Bristen på vårdplatser är ett nationellt problem och Västernorrland är kanske den region som har det allra värst. Hur ska vi kunna vända den här trenden så att vi får tillräckligt många sjuksköterskor och undersköterskor så att vi kan öppna upp vårdplatser?
Kjell Norman svarar på sin egen fråga med att säga att Västernorrland försöker vara en attraktiv arbetsgivare och genom att anlita bemanningsbolag försöker regionen också bryta den nedåtgående spiralen med personalbrist och försämrad arbetsmiljö.
– Ju sämre det blir ju fler hoppar av och då blir det ännu sämre. Med hyrbolag kan vi komma till någon sorts nivå då det blir enklare och mer lättsamt för den ordinarie personalen. Och då kan vi ha fler vårdplatser öppna.
Vågar du sia i hur länge dagens vårdplatsbrist kommer att pågå?
– Jag tror att det är jättesvårt att säga, och när upplever man att nu är det tillräckligt bra? Nu behöver det skapas en lugn och ute på vårdavdelningarna så att man känner att man kan komma i kapp, säger Kjell Norman.
Att satsa mer på vårdplatskoordinatorer anser Läkarförbundets förtroendevalda Ville Sjögren är en teoretisk lösning då det inte finns några platser att koordinera.
– Det enda som gör att du kan vårda patienter är riktiga platser.
På kort sikt anser Ville Sjögren därför att regionen måste öppna plånboken för att kunna bemanna fler vårdplatser med sjuksköterskor.
– Dels är det en solidaritetsfråga, vi går ju på samma arbetsplats och ser hur illa det är. Men framför allt är det så att det enda som kan förbättra vår arbetsmiljö, det är att vi får göra vårt jobb, i stället för att lägga energi på att o-jobba. Att administrera det som inte blev bra, eller hitta på lösningar som inte är bra, eller rent av utsätter folk för risk, det är ju demoraliserande, säger han.
På lång sikt tror han, likt hälso- och sjukvårdsdirektören, att regionen behöver bli en attraktiv arbetsplats där folk vill jobba kvar. Om inte de anställda vill stanna går det inte att bygga upp verksamheten, resonerar Ville Sjögren, men konstaterar att regionen har ett ofördelaktigt utgångsläge som kort går att beskriva som:
– Uppförsbacke.
Läs också:
Sofia Rydgren Stale: »Vårdplatsbristen är det största arbetsmiljöproblemet«
