Nyskapad arbetsgrupp ska ta fram sätt att mäta patientsäkerhet i realtid

Att mäta hur säker vården är, är svårt men viktigt. Det konstaterar Charlotta George, som är sakkunnig i patientsäkerhet vid Socialstyrelsen och som leder Nationella rådet för patientsäkerhet.

Ute i sjukvården efterfrågas sätt att följa och mäta patientsäkerheten.

– Det är en prioriterad fråga. Vi behöver verkligen utveckla det här arbetet. Vi har vita fläckar, säger Charlotta George och ger den kommunala hälso- och sjukvården, primärvården och den prehospitala vården som exempel.

I dag saknas också bra indikatorer och metoder att mäta patientsäkerhet i realtid och bedöma förutsättningarna för att bedriva en säker vård framåt, enligt Socialstyrelsen.

– Har vi tillräcklig beredskap och agerar vi på risker i god tid för att skapa och upprätthålla en säker vård?  Och vad ska vi titta på för att följa det? Handlar det till exempel om kompetensförsörjning, adekvat kunskap och förmåga att ställa om? Säger Charlotta George.

Nu har en arbetsgrupp inom Nationella rådet för patientsäkerhet fått i uppgift att arbeta vidare med frågan. I rådet sitter företrädare från regionerna, kommunerna och flera myndigheter och organisationer – bland annat Sveriges Kommuner och regioner, SKR, Socialstyrelsen och patientförsäkringen Löf.

– Vi jobbar med att ta fram metoder för att få en mer allsidig bild. Indikatorerna som finns i dag handlar mycket om det som redan inträffat, säger Urban Nylén, medicinalråd på Socialstyrelsen, och som är med i arbetet.

För två år sedan fick Sverige sin första nationella plan för ökad patientsäkerhet, den ska vara ett stöd till regioner och kommuner i deras patientsäkerhetsarbete.

Planen ger en ny syn på patientsäkerhet. Viktigt är att skapa goda och grundläggande förutsättningar för att kunna arbeta säkert, enligt Urban Nylén.

– Det handlar mycket om att tänka riskförebyggande. Hur är det med lärande, kompetens, kulturen? Man måste ta större grepp och vidga perspektiven.

Förra året gav Socialstyrelsen ut rapporten »En indikatorbaserad uppföljning för säker vård«, en baslinjemätning som är kopplad till den nationella handlingsplanen. I baslinjemätningen finns ett 50-tal indikatorer som är väldigt användbara för att spegla en del av perspektiven i handlingsplanen, enligt Urban Nylén.

Vad saknas mest i dag?

– Det handlar mycket om indikatorer som visar hur man analyserar och arbetar för att lära av vad som har hänt, hur man skapar sig en bild av läget och hanterar risker. Man måste titta på processer, hur man i sjukvården arbetar med detta, säger Urban Nylén och tillägger:

– Sedan måste man också komplettera en del medicinska utfallsmått för sjukvården. Vi vet till exempel för lite om vad som händer i primärvården eller barnsjukvården.

Vad hoppas du att gruppens arbete ska leda till?

– Bättre förutsättningar att se hur det går med patientsäkerhetsarbetet i landet. Det ger oss i Socialstyrelsen underlag för att se vad vi behöver bidra med och var det behövs insatser. Och det ger förhoppningsvis vården en bättre bild på lokal och regional nivå. Vi vill att det ska vara meningsfullt hela vägen igenom och genomsyra vården.

När det gäller att få en bild av hur patientsäker vården har varit bakåt i tiden finns en fungerande metod i dag enligt Socialstyrelsen. Det är markörbaserad journalgranskning, MJG.

Den går ut på att, på ett strukturerat sätt, granska slumpvis utvalda journaler (se faktaruta). Det är den enda metoden i Sverige som ger information om vilka skador och vårdskador som förekommer i somatisk sjukhusvård och psykiatrisk sjukvård samt hur vanliga de är. Resultaten av granskningen samlas sedan i en nationell databas.

– Det är den enda metod vi har för att fånga vårdskador. Nu har man gjort det för den somatiska sjukhusvården och vuxenpsykiatrin ett antal år, säger Urban Nylén som har varit med sedan Sverige började arbeta med journalgranskning på nationell nivå och fortfarande är med i en nationell expertgrupp på området.

Socialstyrelsens patientsäkerhetsexperter tycker metoden är bra och viktig. Men ute i regionerna anser en del att den är för resurskrävande.

– Jag är jävig och har själv arbetat med metoden på Karolinska universitetssjukhuset. Man måste granska journalerna manuellt. Men man läser inte allt, utan går efter en metod och letar efter vissa saker, säger Urban Nylén. Han fortsätter:

– Den ger väldigt användbara och värdefulla resultat. Vi får en bild av hur vanligt det är med vårdskador i landet, vilken typ av vårdskador det är och vilka konsekvenser de har för patienterna. Det är också ett värdefullt material lokalt som man kan arbeta vidare med för att stärka patientsäkerheten.

I dag hänger framtiden för MJG dock lite i luften. Nationella samverkansgruppen för patientsäkerhet utreder om man ska fortsätta med strukturerad journalgranskning, och har bland annat gjort en enkätundersökning bland regionerna. Då framkom önskemål om datorstöd, om den ska fortsätta användas.

Innebär det att framtiden för MJG hotad?

– Ja, och det vore väldigt synd. Skulle vi inte granska journaler har vi ingen möjlighet att se hur läget har varit, säger Urban Nylén som tidigare arbetat med att försöka utveckla datorstöd för metoden. Det går att göra till viss del, enligt honom.

– Man kan få hjälp med att leta efter markörer – alltså företeelser i vårdförloppet som gör att man kan tänka att det finns en risk att något hänt. Det kan vara blodprovssvar som sticker ut, eller vissa kombinationer av läkemedel. Men sedan måste man ändå manuellt bedöma om det har varit en vårdskada.