Nationellt är det drygt 1 av 6 läkare som inte alls vågar framföra kritik till ledningen eller bara vågar det i låg grad. I Stockholm är det 1 av 5. Det är sämst i landet.
I de flesta regioner instämmer ungefär hälften av läkarna helt i påståendet »Jag vågar framföra kritik«, enligt Läkarförbundets nya enkätundersökning. Flest instämmer i Värmland, Gotland och Kalmar (se grafik längst ner). Bland Stockholmsläkarna är det däremot bara 43 procent som instämmer.
Johan Styrud, överläkare på Danderyds sjukhus och ordförande i Stockholms läkarförening, är förvånad över resultatet.
– Det är en kraftig skillnad som överraskar mig mycket. Stockholm är ändå en så stor del av Sverige, och jag tänkte nog att det skulle vara minst problem här, säger han och tillägger:
– Sedan kan man ju vända på det. Just nu är det tuffa tider i Stockholm. Vi har en svår situation: vi har minst vårdplatser i Sverige, minst kapacitet i primärvården och bekymmer med den politiska styrningen.
En annan förklaring kan, enligt honom, vara att det finns många unga kollegor i början av karriären i Stockholm som därmed befinner sig i en större beroendeställning gentemot arbetsgivaren.
– Många gör sitt första jobb här och de pressas hårt. De är rädda. Du ska ha AT, ST och en tjänst efter ST – du ska ha ett yrkesliv här.
Skulle du säga att det är en tystnadskultur i sjukvården i Stockholm?
– Absolut. Och det beklagar jag.
Vilka konsekvenser får det att läkare inte vågar framföra kritik?
– Det blir en väldigt otrevlig arbetssituation, framför allt för de yngre kollegorna som har börjat sitt yrkesliv här. Man känner inte att man är delaktig, säger Johan Styrud som också tror att tystnadskulturen kan leda till en ökad läkarflykt bland yngre kollegor.
– Jag som är så gammal röstar inte med fötterna. Men de yngre gör det. Vi ser att många lämnar yrket.
Du har arbetat länge i Stockholm. Är detta ett problem som har blivit värre?
– Ja, det har det absolut. Antalet vårdplatser per tusen invånare har sjunkit sakta år efter år, och i primärvården har antalet fasta läkare successivt blivit lägre. Då blir trycket högre och då vågar inte folk säga vad de tycker.
Vad behöver Region Stockholm göra för att ändra på detta?
– Man måste få till en öppenhet, visa att man accepterar att folk får säga vad de tycker. Man har långsamt skruvat detta åt fel håll under många år. Nu måste man börja skruva åt andra hållet.
En annan sak som framkommer i Läkarförbundets undersökning är att kvinnliga läkare i lägre utsträckning känner sig trygga med att framföra kritik till ledningen, än sina manliga kollegor. Bland de tillfrågade kvinnliga läkarna kände sig 44 procent fria att framföra kritik till ledningen. För manliga läkare var motsvarande siffra 55 procent.
– Det blir jag väldigt upprörd över, och det oroar mig. Det ska inte finnas sådan skillnader, säger Johan Styrud.
Du är ganska frispråkig. Har du själv blivit utsatt för repressalier eller liknande?
– Inga repressalier. Men jag har blivit tillsagd vad jag får säga och inte. Men nu är jag så gammal att jag inte bryr mig om det. Ska man arbeta fackligt, måste man våga säga saker. Annars går det inte, säger Johan Styrud.
Ulrika Sundquist, HR-direktör i Region Stockholm, uppger i ett mejlsvar till Läkartidningen att det är allvarligt om medarbetare känner att de inte kan påpeka fel och brister:
»Region Stockholms verksamheter ska kännetecknas av tillit, kvalitet och säkerhet, och det är viktigt att vi arbetar med ständiga förbättringar och lär av det som går fel. En förutsättning för att lyckas med uppdragen är nära samarbete och dialog och att vi tar tillvara på den kompetens som finns. Vi vill ha ett arbetsklimat där alla får komma till tals och olika åsikter välkomnas under arbetets gång«, skriver hon.
Regionen har dock inte noterat liknande tendenser i sina egna undersökningar, enligt Ulrika Sundquist. Hon ger en patientsäkerhetskultursmätning som ett exempel. Där uppgav 86 procent av medarbetarna inom hälso- och sjukvård att de alltid påtalar om de tror att något är på väg att gå fel.
Regionen har nyligen tagit fram medarbetarpolicy, där en arbetsmiljöpolicy ingår, som nu håller på att införas på bred front. Regionen har även en ny gemensam rutin för att årligen följa upp det systematiska arbetsmiljöarbetet i alla verksamheter.
Som Läkartidningen tidigare berättat finns det problem med tystnadskultur på flera håll i landet. Förra året visade exempelvis en medarbetarundersökning att var femte medarbetare i Region Västerbotten oroar sig för att utsättas för repressalier om de uttrycker sig kritiskt.
I fritextsvaren till Läkarförbundets nya enkät nämns särskilt Västerbotten, tillsammans med Västra Götaland och Skåne, som regioner med en omfattande tystnadskultur. Där har läkare som lyft problem blivit illa behandlade och kritik rörande patientsäkerhet har tystats ned, enligt svaren.
Läs också:
Var femte medarbetare i Region Västerbotten rädd att uttrycka kritik
Var tredje underläkare vittnar om en tystnadskultur
(uppdaterad 2022-10-13)
