I slutet av september annekterade Ryssland regionerna Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson i Ukraina. Pieter-Jan van Eggermont, rådgivare på Läkare utan gränser, säger att det tveklöst finns stora medicinska behov både i de områdena liksom i flera andra.
– Framför allt i de områden som få eller inga organisationer hittills fått tillträde till.
Patientberättelser från det så kallade evakueringståget tyder på stora antal skadade civila. Och Pieter-Jan van Eggermont säger att många patienter som Läkare utan gränser träffar är gamla och barn.
Evakueringståget är ett ombyggt tåg som rullar från frontnära sjukhus i östra Ukraina, till säkrare områden i västra delar av landet. Ombord på tåget kan avancerad vård ges, det finns till exempel en intensivvårdsvagn.
Läkare utan gränser är sedan tidigare aktiv i bland annat Zaporizjzja i sydöstra Ukraina (som Ryssland nu alltså hävdar tillhör Ryssland). Verksamheten där och på andra platser där organisationen verkat den senaste tiden, har åtminstone i nuläget inte påverkats av annekteringen. Men östliga Luhansk och Donetsk har under en tid inte varit tillgängligt på grund av striderna, och dit får nu också annekterade Cherson i söder räknas.
Hur annekteringen kommer att påverka Läkare utan gränsers verksamhet i längden, är för tidigt att säga. Pieter-Jan van Eggermont påpekar att frontlinjerna i kriget har varit oförutsägbara: områden som tidigare bedömts som relativt säkra kan snabbt bli krigszoner med direkt livsfara för alla människor där.
– Vi försöker anpassa våra insatser efter rådande läge. Det har ändrats snabbt. Vi får inte heller glömma att Ukraina har ett jämförelsevis betydligt starkare nationellt sjukvårdssystem än många andra länder där vi jobbar, säger han men tillägger:
– Med detta sagt vill vi fortsatt få tillträde till fler områden såsom Luhansk och Donetsk.
Läkare utan gränser har inte fått tillgång till de östliga delarna, men har inte heller attackerats och har lyckats sätta upp verksamhet i andra delar av landet. Organisationen får dock »navigera försiktigt« och påminner hela tiden de stridande parterna om att Läkare utan gränser är neutralt och står på den drabbade civilbefolkningens sida.
I början av kriget var det få internationella hjälporganisationer som hade insatser i östra Ukraina eftersom de inte hade byggt upp en infrastruktur för det. Men det har ändrats under krigets gång, och exempelvis FN-responsen har kommit i gång mycket mer på sistone, berättar Pieter-Jan van Eggermont.
– Undantaget är flera områden som inte kontrolleras av Ukraina, som ingen i dagsläget har tillträde till. Vi, och säkert även andra aktörer, förhandlar om att få tillträde dit, säger han.
Läs även:
Ukraina ger ökat intresse för Läkare utan gränser
