Managementforskaren: »Det finns särskilda svårigheter i vården«

Vad fick dig att intressera dig för det här ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av de här mer övergripande frågorna, och sedan började jag doktorera 2013 då värdebaserad vård var i ropet. Jag tilltalades av tanken att mäta utfall och göra mest nytta med de resurser som fanns.

Hur skiljer sig vården från andra branscher när det gäller att ta till sig nya arbetssätt?

– Det är inte så att det är jättelätt att förändra i andra branscher, men det finns särskilda svårigheter i vården. Mycket handlar om att vi har starka professioner, som läkarkåren, som drivs av flera logiker och en stark professionstillhörighet. Andra branscher är ofta lättare att styra uppifrån och ned för att det finns en logik, exempelvis att vi måste gå med vinst. Vården måste också hålla budget för alla patienters skull, men det finns också en logik i att göra det bästa för den patient man har framför sig. Sedan ska vi bedriva forskning och utbildning, vilket blir konkurrerande drivkrafter. Det gör att det blir svårare att få genomslag för enkla modeller som ska göra saker bättre. Så måste det vara, men det blir förstås mer komplicerat.

Finns det ett revirtänkande som kan bli problematiskt?

– Ja, och en logik är att värna sitt eget kompetensområde. Motstånd mot omorganisationer och styrmodeller finns på flera ställen, men det blir starkare i vården då alla professioner, och ibland specialiteter inom professionen, inte alltid kommer överens. De här grupperna har också väldigt starka maktpositioner, kan välja att gå någon annanstans eller så har de ett informellt inflytande.

Värdebaserad vård, Lean, New public management, tror du att det kan finnas en trötthet i vården om att nu kommer det ytterligare en teori?

– Oh, ja! Det finns en trötthet på den här typen av managementinnovationer. Men det är inte så enkelt att alla är emot allting. Går vi tillbaka till innan Nya Karolinska så togs värdebaserad vård emot väldigt positivt av många som såg det som ett alternativ till New public management-tänkandet. »Nu ska vi få mäta det som verkligen spelar roll för våra patienter«, i alla fall innan man tvingats se vilka konsekvenser det kunde få. Det ledde till många bra saker också, och det fanns ett sug bland läkare i den kontexten som jag har beforskat. Sedan ser det olika ut på olika håll. I psykiatrin, som jag kommer ifrån, finns det en skepsis mot standardisering. På andra håll i vården finns kanske en öppenhet för standardisering och man vill följa best practice-standarder för vårdprocesser. Det jag har kommit fram till är att för att få genomslag för de här managementlösningarna så handlar det mycket om att matcha dem med vad som kan funka i en viss kontext, eller i en viss typ av vård, för att få folk med sig.

Ja, vad är »hiss-pitchen« för din avhandling, eller är det omöjligt att säga?

– Tyvärr måste svaret bli att det inte finns några enkla genvägar till förändringar i vården. Det är väldigt mycket ett hantverk, där man måste känna sitt eget system och sin egen omgivning. Men ett sätt att få den insikten är att kartlägga, och sätta sig in i, logikerna som driver olika grupper i kontexten. Det kan vara politiker, läkare, sjuksköterskor och kanske andra grupper. Och matcha det genom att även försöka förstå logikerna bakom olika managementinnovationer. Handlar det om att standardisera eller om att målstyra? Sista steget är att inte tänka på innovationerna som färdiga lösningar, utan som något som måste översättas och anpassas till en lokal kontext.