Högisoleringsvård centraliseras och blir högspecialiserad vård

Behovet av högisoleringsvård är sällsynt men viktigt, konstaterar Kristina Wikner, enhetschef på Socialstyrelsen.

– Högisoleringsvård är en typ av vård som fungerar som en viktig beredskap för att hantera eventuella, väldigt allvarliga, situationer, men där behovet av vården är väldigt sällsynt. Med det här beslutet kan vi ytterligare stärka vårdkedjan och strukturen, säger hon i ett pressmeddelande.

Det handlar om vård av patienter med misstänkt eller bekräftad smitta av en högsmittsam allvarlig infektion.

Socialstyrelsen beskriver det som nödvändigt att centralisera vården inom området för att få en tydligare ansvarsfördelning gällande högisoleringstransporter, kirurgi och viss beredskap för läkemedelsbehov.

– Därmed ökar även förutsättningarna för att stärka kvalitet, patientsäkerhet och kunskapsutveckling på området, säger Kristina Wikner.

Bakom beslutet finns en stor enighet, enligt myndigheten som har gjort en sammanvägd bedömning av synpunkter från sakkunniga, remissinstanser och en beredningsgrupp med experter på hälso- och sjukvårdssystemet.

– Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget, liksom även beredningsgruppen. Socialstyrelsen instämmer också i att vården bör bedrivas på två enheter, eftersom detta är mindre sårbart än en enhet, och ger kapacitet att erbjuda utbildning så att kompetens hos läkare och andra yrkeskategorier kan upprätthållas, säger Kristina Wikner i pressmeddelandet.

Enligt definitionen som gjorts rör beslutet akuta infektionssjukdomar med hög dödlighet, stor risk för samhällsspridning där behandling ofta saknas.  Kristina Wikner ger ebola, Krim-Kongo blödarfeber, lassafeber, MERS-coronavirus och smittkoppor som några exempel.

– Som sakkunniggruppen konstaterar kan spridning av den här typen av allvarliga sjukdomar, även om det bara handlar om enstaka fall eller misstanke om fall, orsaka en hög belastning på samhället. Det var exempelvis en stor oro i Sverige i samband med ebola-utbrottet i Västafrika 2014-2016.

Hon påpekar att det är viktigt att hela sjukvården även fortsatt har kunskap och beredskap när det gäller den här typen av infektioner, för att kunna vidta initiala åtgärder och kontaktvägar för hur patienterna ska hanteras.

I november går startskottet för intresserade att lämna in en ansökan. Sedan fäller nämnden för nationell högspecialiserad vård avgörandet om vilka två enheter som får tillstånden att få bedriva vården.