Många läkare upplever en utbredd tystnadskultur i hälso- och sjukvården, enligt en enkätundersökning från Läkarförbundet. Resultaten visar att bara hälften av läkarna fullt ut vågar lyfta kritiska synpunkter till ledningen eller komma med förslag på åtgärder.
35 procent uppger att de delvis upplever att de kan göra det, medan 17 procent inte alls eller i låg grad vågar framföra kritik. I fritextsvaren till enkäten beskriver många en tystnadskultur och berättar om repressalier i form av exempelvis sämre löneutveckling, personalangrepp, härskartekniker och mobbning. Det ges även exempel på att ledningen försökt hitta anonyma kritiker och att enskilda medarbetare förbjudits att uttala sig.
»Toppstyrd organisation där tystnadskultur råder. Förbjudet att kontakta uppåt i ledningen utan alla synpunkter måste gå genom närmsta chef om man vill delge sin uppfattning i olika frågor till regionledningen. Om man yttrar sig, tystas man gärna ner«, skriver en läkare.
– Det är oacceptabelt och ohållbart att det är så pass många läkare som inte vågar framföra kritik. I grund och botten är det arbetsgivarens ansvar att se till att det är en god arbetsmiljö och en kultur på arbetsplatsen som är tillåtande för kritik, säger Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale.
Tystnadskulturen får negativa konsekvenser på flera sätt, enligt henne.
– Arbetsmiljön blir sämre. Påtalas inte brister, går det heller inte att göra något åt dem. Man riskerar i stället att hamna i en negativ spiral med successivt allt sämre arbetsmiljö. Det riskerar även att få konsekvenser för patientsäkerheten om läkare inte vågar påtala risker som de ser.
Varför vågar inte fler läkare framföra kritik?
– Vi ser att det är vanligare att läkare är mer försiktiga med att framföra kritik tidigt i karriären. Där tror jag det handlar om att man är i beroendeställning gentemot arbetsgivaren och rädd att hindras i karriären. Många har osäkra anställningar, och det är en hård konkurrens om AT- och ST-tjänsterna, säger Sofia Rydgren Stale.
Ju tidigare i karriären, desto mer tveksamma är läkare att lyfta problem och brister uppåt. Bland juniora läkare svarar 32 procent att de inte alls eller i liten utsträckning vågar framföra kritik. Bara 27 procent i gruppen känner sig helt fria att göra det. Bland AT-, BT- och ST-läkare är det 20 procent som uppger att de inte alls eller i liten grad vågar framföra kritik, medan överläkare och specialistläkare är minst rädda för att påtala brister (se grafik).
»Att folk inte vågar säga nej till extra jourpass, utebliven/minskad sommarsemester eller att skriva ut patienter för tidigt påverkar patientsäkerheten och ökar risken för utbrändhet bland kollegorna – men ingen vågar ta diskussionen med ledningen«, skriver en utbildningsläkare i fritextsvaren.
Även förra året, när Sylf gjorde en liknande enkät, stod det klart att många underläkare upplever en utbredd tystnadskultur. Var tredje underläkare upplevde en tystnadskultur på sina jobb och 17 procent sa också att de hade blivit straffade när de kritiserat verksamheten.
Bland regionerna sticker Region Stockholm ut mest negativt i Läkarförbundets nya undersökning. I riket i sin helhet är det i genomsnitt 1 av 6 läkare som uppger att de inte vågar framföra kritik, men i Stockholm är det 1 av 5.
– Det är en av de delar som vi kanske behöver titta lite djupare på tillsammans med Stockholms läkarförening. Men det man kan säga är att Stockholm är en av regionerna där tillgången på AT-tjänster är sämst. Och Stockholm har likt många andra städer varit hårt drabbad, först av pandemin och därefter av problem med både arbetsmiljön och bemanningen., säger Sofia Rydgren Stale.
Något fler i privat sektor och i primärvården uppger att de vågar framföra kritik, jämfört med offentlig sektor och slutenvården. Det finns även skillnader mellan kvinnor och män – fler kvinnliga läkare uppger att de inte vågar framföra kritik än manliga läkare. Bland olika specialiteter är kardiologer enligt undersökningen mest rädda för att kritisera den egna verksamheten. Andra specialiteter som sticker ut negativt är kirurgi, intermedicin och ögonsjukdomar.
Vilka konkreta åtgärder vill Läkarförbundet se för att fler läkare ska våga lyfta brister och kritik uppåt?
– Arbetsgivarna måste arbeta mer systematiskt med en god organisatorisk och social arbetsmiljö. Det finns gott om verktyg på området. Det måste prioriteras. Cheferna måste få förutsättningar att arbeta med arbetsmiljön och våra skyddsombud och fackliga ombud måste få tillräckligt med resurser, tid, möjlighet och kompetensutveckling, säger Sofia Rydgren Stale och tillägger:
– Läkare är generellt väldigt intresserade av att utveckla verksamheten. Man för inte fram kritik för att vara besvärlig, utan för att det ska bli bra för dem som jobbar i verksamheten och för patienterna.
Arbetsmiljöenkäten skickades till samtliga yrkesverksamma medlemmar i Läkarförbundet våren 2022 (37 521 personer). 42 procent svarade och svarsfrekvensen var ungefär densamma i alla lokalföreningen/regioner.
Läs också:
Kritik mot Region Stockholms pm om partipolitisk kommunikation
(uppdaterad 2022-10-13)
