Simulering på kvällstid hjälper Umeå-studenter fila på samarbete

Tisdag kväll på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Utanför börjar det skymma, och trädens löv lyser klarröda.

Från ett patientrum på det kliniska träningscentrumet Clinicum Betula hörs skratt och fniss. Runt ett bord trängs två läkarstudenter med lika många sjuksköterskestudenter och tre amanuenser.

Några minuter tidigare har teamet fokuserat kämpat för att rädda livet på en man med grava andningsproblem. Med gemensamma krafter lyckades de vända det akuta förloppet.

Nu ligger mannen, i form av en avancerad patientsimulator med grått krulligt hår, som kan tala, har mätbar puls och andningsrörelser, och sover lugnt i sin säng.

Spänningen börjar släppa för studenterna.

– Jag tycker det är fantastiskt att man kan öva så här efter plugget på extratid och fila på moment som man är lite osäker på, säger läkarstudenten Saman Sharif.

Han läser termin 10 vid Umeå universitet och är fortfarande klädd i vita sjukhuskläder eftersom han kommer direkt från sin kliniska praktik.

Studenterna befinner sig på sluttampen av utbildningen. Snart ska de kliva in i sina yrkesroller på allvar och förväntas kunna samarbeta väl med andra vårdprofessioner. Men här får de misslyckas utan att bli bedömda. Målet är att öva på kommunikation, yrkesroller och strukturerat omhändertagande enligt ABCDE-konceptet.

– Det är skönt att få träna när det inte är skarpt läge. Då har man fritt utrymme att prova olika saker. Jag tror att det är enklare att våga ta initiativ då, säger Oskar Lejon, läkarstudent på termin 9.

Möjligheten har funnits i Umeå sedan i maj. Två kvällar i veckan ordnas interprofessionell simulering av akuta fall. En kväll är öronmärkt för studenter på tidiga terminer och den andra för dem som har hunnit längre i sina utbildningar.

Träningen är frivillig och leds av sjuksköterskestudenter på termin 5 eller 6 och läkarstudenter på termin 9 eller 10 som är deltidsanställda som amanuenser.

I mars anställdes fyra läkarstudenter som amanuenser. De har sedan dess utbildats till simuleringsinstruktörer och håller även i praktiska övningar som rektoskopi och HLR.

Studenterna har länge efterfrågat mer interprofessionell träning (IPL), och Umeå universitet har arbetat i flera år för att ordna det, berättar Karin Jonsson, som är chef på Clinicum Betula.

– Jag är ganska säker på att vi är först ut i Sverige. IPL är visserligen inte nytt, men att studenter handleder varandra i team-arbete på kvällstid tror jag vi är ensamma om.

Räcker inte de obligatoriska IPL-momenten?

– Våra erfarenheter är att våra studenter efterfrågar detta jättemycket. Det är ett bra komplement till utbildningen, och vi ser det som positivt att det finns ett träningssug, säger Karin Jonsson.

Hon ser många fördelar med att det skapas fler kontaktytor och att studenter lär andra studenter på ett mer avslappnat vis, utan examinationskrav.

– Den största vinsten är att man får mer insyn i den andra yrkesrollen. Vi vill att läkar- och sjuksköterskestudenter ska träffas, umgås och lära känna varandra bättre redan under utbildningen.

Även amanuenserna beskriver det som efterlängtat. De har själva saknat fler möjligheter att nöta in praktiska moment och göra simuleringar med sjuksköterskestu-denterna. Enligt dem är det nästan underförstått att man som läkarstudent ska veta vad sjuksköters-kor gör. Men samtidigt ges få tillfällen att lära sig det under utbildningen. Allra helst hade de velat ha fler obligatoriska IPL-moment.

– Jag tycker att det saknas i utbildningen. Hux flux är både vi och sjuksköters-korna klara, och då ska man klara den interaktionen dagligen utan att egentligen ha fått öva på det, säger amanuensen Lina Hedström, som läser termin 9.

Amanuensen Willem de Chateau, som är läkarstudent på termin 10, håller med.

– Vi har bara några få tillfällen där man får öva på att samarbeta under utbildningen. Därför tycker jag att de här frivilliga tillfällena är jätteviktiga. Man får lära sig vad de olika yrkesgrupperna kan, och lär av varandra. Våra program är väldigt skilda från varandra, och det är sällan man möts.

Han tillägger:

– Egentligen borde det vara mer integrerat. Det är en brist att det inte är mer IPL i den ordinarie utbildningen. Jag vet att det är mycket som ska in på de här åren, men jag tycker att det borde prioriteras högre. Det är ju så vi ska arbeta i vår kliniska vardag sedan.

Åter till det lilla patientrummet på Clinicum Betula. Studenterna samlar ihop sig för kvällens sista scenarioövning, som leds av de båda läkaramanuenserna Willem de Chateau och Mikael Embler samt sjuksköterskeamanuensen Emilia Jonsson.

Konceptet som övningarna bygger på kallas SMART och har utvecklats på KTC (Kliniskt träningscentrum) i Uppsala. På bordet ligger en kortlek med begrepp, exempelvis »riktad information«, »aktivt lyssnande« och »återkoppling«. Teamet väljer ett par som de ska fokusera extra på under nästa simulering.

– SMART kan ses som ett spel där ni i gruppen måste samarbeta för att lyckas. Kom ihåg att det här inte är ett test av era medicinska kunskaper utan en möjlighet för er att träna och reflektera över ert teamarbete. Det är helt okej att göra fel, säger Emilia Jonsson.

Den här gången får de veta att patienten är en ung tjej som kommit in akut med ambulans. Efter en stunds intensivt och fokuserat samarbete har teamet stabiliserat hennes tillstånd.

Efteråt leder amanuenserna en reflektion.

– Hur kändes det med rollerna? Var det tydligt vem som gjorde vad? frågar Willem de Chateau.

– Jag tycker det kändes mycket bättre. Det blir liksom nya erfarenheter hela tiden. Man lär sig mycket när man kommer in i en ny konstellation och situation och ska försöka hantera det, säger Oskar Lejon, som övat med de blivande sjuksköterskorna vid två tidigare tillfällen sedan i maj.

Även Willem de Chateau och Mikael Embler lär sig mycket.

– Jag blir tryggare i min ledarroll och i att förklara saker för yngre kollegor, säger Mikael Embler.

Han tycker att scenarioövningarna med sjuksköterskestudenterna är allra roligast.

– Det är väldigt nyttigt. Det är ganska svåra moment. Folk blir lätt stressade och tappar det basala. Det är extra roligt när de lyckas jobba systematiskt och klarar uppgiften, säger han och fortsätter:

– Och det är häftigt att se hur mycket det kan hjälpa läkarna när sjuksköterskor gör sin del väldigt bra.